nyckeltomten

nyckeltomte

Det här är en detalj från ett julkort som jag fick idag (från en snäll moster). Om man tittar noga ser man att tomten har en nyckelknippa med fem knepiga nycklar på. Det är alltså en hustomte som har samma makt som husmor i gården att övervaka och hålla ordning i förråden och visthusbodarna. Och så har han en lykta att se var han går i natten och lysa in i vrårna med.

Detta tog jag som utgångspunkt för en betraktelse över resurser, relationer och låsningar. Man kan låsa in. Man kan låsa ute. Man kan låsa upp. Man kan öppna. man kan stänga igen. Nycklar och lås är bra att ha. Det är bra att kunna bestämma över sin tid, sina resurser och sina känslor. Envar sin egen gårdstomte och husmor. Låt inte vem som helst låna eller ändra nycklarna!

Fem nycklar – fem bra och fem dåliga (grupper av) saker eller situationer:

1. kommunikation och respektfull nyfikenhet
2. visdom, måtta, glädje, allvar, mening, sanning
3. hänsyn, öppenhet och gemenskap
4. struktur, planering, timing, information, transparens
5. resurser, utrymme, frihet

1. folk som vägrar läsa mina texter, lyssna på min musik, följa länkar till goda saker, tips och idéer
2. starka känslor, överföringar och motöverföringar, projektioner, skuld, skam
3. våld, hot, obsceniteter, enfald, maktbehov
4. kaos, dålig planering, tidstjuvar, skval, lögner
5. beroende, brist, fattigdom, förenklingar, bortförklaringar

Med anledning av julen och sånt. I all hastigt genomtänkt enkelhet.

Please be happy. Thank you for your cooperation.

historical document

“The device of this invention thus provides a highly efficient heat exchanger which is of simple and economical fabrication and which can be readily disassembled for replacement, repair or cleaning of components.”

patent

“A heat exchanger is formed from heat exchanger elements having coextensive parallel channels for carrying the fluids between which the heat transfer is to be accomplished. These channels are relatively narrow so as to permit efficient heat transfer from the fluid to the channel walls and may be formed from continuous strips of heat conducting material wound in a spiral. In order to minimize the pressure drop in the spiral shaped channels, they are fed into common channels after only a fraction of a full turn. Heat is transferred from the fluid in one of the heat exchange elements to the fluid in the other of such elements from the walls of the first element through a diaphragm which is interposed between the two elements to the walls of the second element. The components of the heat exchanger are mechanically clamped together so that they can readily be disassembled for replacement, repair or cleaning.”

free patents online
Canadian Patents Database

ser var jag går

Förutom att storleken blev åt helvete fel, men i alla fall inte för liten, så är jag nöjd med dessa konstskor. Motivet är från en oljemålning jag åstadkom i 14-årsåldern, och designverktyget för att göra om reproduktionen till tygskor är Keds Studio inom den vanliga användaruppladdningsfunktionen på Zazzle.

Autumn Fall kedsshoe
Autumn Fall by maritune

Photobucket

Photobucket

en vardagsvecka

På söndagskvällen började den normala tillvaron om igen, efter nästan en vecka i en annan stad. Hemresan var enkel fram till de sista femtio meterna framför radhusdörren. Båda de smala tillfartsvägarna var blockerade av grannars bilar. Vi fick bära alla kassar och korgar och kattburen genom mörker och regn från där vi hamnade när det tog stopp, och sedan backa tillbaka runt kvarteret.

Måndagsmorgonen innehöll ett sedan länge inbokat men uppskjutet besök hos en ny läkare. Trehundra kronor kostar sådant om man inte har frikort. Glömde helt bort att jag borde ha gnällt ordentligt om både nyligen upptäckt tinnitus och tilltagande värk av olika slag, vilket inte har noterats i journalen, men blev så ställd av att doktorn inte hade läst handlingarna i fallet och att jag förväntades slösa tid på att berätta hela den medicinska historien fritt ur minnet. Improviserad muntlig framställning är inte min bästa gren. Inte att be om hjälp av något slag heller. Särsklit inte när man inte har en aning om vad folk är kapabla att fatta av det man säger, och inte får några konkreta frågor som avslöjar vad den andre behöver veta för att kunna gå in i en dialog om ämnet. Så det blev någon sorts intensivt munter men förvirrad monolog om ditt och datt från min sida, och lite stillsamt flummigt hummande från andra sidan skrivbordet. (För rättvisans skull bör jag väl nämna att diskussionen trots dålig start var positiv för själva orsaken till besöket, nämligen hälsan.)

Måndagskvällen och en stor del av natten ägnades åt tänkande och skrivande. Tisdagsmorgonen försvann i huvudvärk.

Tisdag eftermiddag var jag ute några ärenden. Skulle tankat bilen också, men OK-macken hade byggt om så jag hittade inte den pump jag behövde på den plats där jag letade. Hem och gjorde pasta med ostsås för att komma ifatt med kalorierna och bota huvudvärken. Sedan gick det rätt bra att sjunga och spela piano.

Onsdagen repade jag en del låtar och diskuterade kommande projekt av annat slag med ansvarig person. Åt rester från tisdagsmiddagens ostpasta kompletterade med kokt ägg och ansjovis. Lyckades äntligen diska en disk som delvis väntat väl avsköljd i över en vecka.

Torsdagen blev jag hemma igen och distansskrev och distanskommunicerade och närvarospelade och sjöng, eller nåt. Var ute en sväng för att vara smakråd vid inköp av kläder. Möjligen åt jag fiskbullar med pasta? Nej, det var nog tidigare i veckan. Denna dag blev det ört- och vitlökskryddade pannbiffar med potatis och grädde.

Fredag eftermiddag återigen ute på stillsam shoppingrunda, trots överhängande risk för luciastress och julhandelsvånda. Gick rätt bra men kändes lite ineffektivt. Dessutom var det otrevligt bullrigt på stormarknaden för att de bygger om.

Svårt att komma igen sedan hemma efter fikat med övande och tänkande. Började skriva detta blogginlägg på kvällen, men tröttnade och tyckte det var för privat.

Lördag. Katten klarade av att åka bil sittande i transportburen utan att skita på sig av åksjuka – hurra!

where are the role models?

“To develop not just the physical ability but also the strategy to catch antelope in the wild, a cheetah must have antelopes to chase, room to chase them and a cheetah role model to show them how to do it. Without instruction and practice they are unlikely to be able to learn essential survival skills.”

From Stephanie Tolan’s classical debate article about gifted children, Is It a Cheetah?

The article continues:

“A recent nature documentary about cheetahs in lion country showed a curious fact of life in the wild. Lions kill cheetah cubs. They don’t eat them, they just kill them. In fact, they appear to work rather hard to find them in order to kill them (though cheetahs can’t possibly threaten the continued survival of lions). Is this maliciousness? Recreation? No one knows. We only know that lions do it. Cheetah mothers must hide their dens and go to great efforts to protect their cubs, coming and going from the den under deep cover or only in the dead of night or when lions are far away. Highly gifted children and their families often feel like cheetahs in lion country.

In some schools brilliant children are asked to do what they were never designed to do (like cheetahs asked to tear open a wildebeest hide with their claws — after all, the lions can do it!) while the attributes that are a natural aspect of unusual mental capacity — intensity, passion, high energy, independence, moral reasoning, curiosity, humor, unusual interests and insistence on truth and accuracy — are considered problems that need fixing.

Brilliant children may feel surrounded by lions who make fun of or shun them for their differences, who may even break their legs or drug them to keep them moving more slowly, in time with the lions’ pace. Is it any wonder they would try to escape; would put on a lion suit to keep from being noticed; would fight back?”

See also her other articles and the book (which I haven’t read yet, since I just found it when I was looking for the older articles that I read many years ago) Change Your Story, Change Your Life

“Cinderella not only knew somebody would want to dance with her, she dared to tell herself it could be the prince himself. After all, she was the hero and this was her story!

When she had to flee from the ball, Cinderella didn’t say, ‘See, this kind of thing always happens—just when the prince is getting to like me time runs out and I have to drag myself home with one glass slipper and one bare foot.’ No, she told herself that she had just had the most wonderful night of her life, and nobody could ever take it away from her. Later, when the prince comes around with the glass slipper, she demands to be allowed to try it on. Voila! Cinderella, with a little help from the allies she summons, creates her own happy ending.

Remind kids that just as they have their own story, so does everybody else. So if someone says, ‘You’re a scullery maid!’ (or a jerk) the kid can say, ‘That’s your story, not mine!’ “

http://www.stephanietolan.com/change_your_story.htm

UPDATE: the reason for this post was that I started to think about these things again, when a little interwebs drama developed in Swedish blogs as reaction to a stupid tv debate.

LInks: hello world , trolltyg #9 , hem till verkligheten ,
a shining light ,
internet hate machine , hunting grådvärgar

Gulasch

Bäst att skriva ner detta medan jag kommer ihåg vad jag åt till middag:

Gulaschgryta

(en idé utvecklad efter ett recept av Carl Butler)

1 kg benfri högrev (en sorts nötkött i hel bit som ibland är väldigt billigt)
2 stora gula lökar
några pressade vitlöksklyftor eller ganska mycket vitlökspulver
2 msk paprikapulver
1-2 tsk kummin
1 tsk timjan
1 tsk salt
1/2 tsk sambal oelek
1 decimeter ren (okryddad, tillsatsfri) tomatpuré från tub
4 dl vatten
2 msk margarin
2 msk olivolja
potatis så det räcker till alla som skall äta grytan den dagen

Hacka löken och fräs den i margarin och olja i en järngryta (en emaljerad sådan är ju praktiskt).

Mal de torra örtkryddorna i en mortel.

Lägg i alla ingredienser utom potatis, kött och vatten i grytan. Rör om så det blandas väl med löken. Sänk värmen.

Rensa köttet från senor och fettklumpar och skär i små bitar. Lägg i grytan, rör om och höj värmen igen. Innan det bränner fast hälls 4 dl vatten i och så rör man om och kokar upp. Lägg på lock, sänk värmen till 1 eller 2 (på 6-gradig skala) och ställ en timer på 2 timmar (eller på 60 minuter om klockan är analog – starta isåfall om den när den plingar första gången).

Skala potatisen när köttet har kokat en dryg timme. Koka potatisen nästan färdig. Lägg den avrunna kokade potatisen i köttgrytan. Servera med hårt bröd och valfri passande dryck.

fashion news

(reklam för min zazzle shop följer)

Ceiling Cat

Idag fick jag en ny leverans av egendesignade grejer från print-on-demand-företaget Zazzle. Denna gång tog det bara 14 dagar från order till att paketet kom till dörren. Fraktfritt också, eftersom det har varit lite sådana erbjudanden från dem ett tag. Just nu kan man t ex handla fraktfritt fram till den 10 december, om man lägger ordern på den brittiska versionen av webbplatsen (som annars finns i versioner för USA, Canada, Australien, Nya Zeeland, Tyskland, UK-pund och UK-Euro) och anger en rabattkod som står där (UKWINTERSHIP). Förra beställningen jag gjorde kom inte förrän efter en månad. Man skall från Sverige beställa via en europeisk version av sajten för att moms och tull skall vara inräknat i priset och paketet då skickas direkt (möjligen lastas det om i England), annars kan man nog råka ut för krångel med att posten kräver tull och momspåslag (kläder är inte fritt att importera från USA, där plaggen trycks) innan de lämnar ut försändelsen.

Förutom att jag köpte en LOLcat-tröja från någon annan Zazzle shop som hade den i sitt sortiment av populära motiv, så tog jag hem ytterligare några provtryck på billigaste sortens vita t-shirt (vilket är en Hanes i rätt tung kvalité) för att kolla hur mina foton och målningar funkar som textiltryck. Som jag redan visste så blir det stor skillnad mellan vita (ljusa) och mörka (kulörta) plagg, eftersom tryckmetoden är olika. Det verkar också som man överkompenserar färgmättnaden på de designer som trycks i två lager (först en vit grund, sedan själva bilden) på mörka plagg. Det blir nästan för grällt, tyvärr. På helt vita plagg blir det mesta bra, men pastellfärgade och oblekta tyger kan ge konstiga och dämpade färger. Varning för den billigaste tunna tygkassen i oblekt bomull, som suger åt sig färgen och dämpar alla kontraster i bilderna. Stora vita shoppingkassen däremot blir fin med de flesta motiv tror jag. Har provat den med min design Wild Apple Tree – det är min favoritväska nu. En annan sak att se upp med på Zazzle (kolla deras forum för tips om vad folk retar sig på) är att storlekarna på damplaggen är åt helsike, vilket i och för sig påpekas på produktsidorna. När det står “välj en eller två storlekar större/mindre än vanligt” skall man lyda det rådet!

Några bilder, dels från Zazzle’s datorframställda produktpresentationer, dels från när jag provade några tröjor idag. (mera bilder en annan dag – har inte tid just nu)

Sail Away shirt
Sail Away by maritune
Create custom tee shirts with zazzle

Wild Apple Tree bag
Wild Apple Tree by maritune
Create your own bags at Zazzle

Sail Away by Maritune Art & Music

Webvrar, postar, datar och donar

Man webvrar, postar, datar och donar, och understundom liknar det magiskt fiske eller etiketteras SEO.

Att webvra betyder att göda de sociala (och icke-så-sociala utan mera automatiska eller asociala) nätverken online genom att bidra med text, bilder, länkar, personliga anknytningar och annat innehåll. Att posta betyder att lägga text, bilder eller annat innehåll på brevlådan, i ett postpaket, eller skicka det till någon adress på internet, men betyder inte nödvändigtvis att materialet blir offentliggjort och publicerat. Att posta kan annars ofta betyda att publicera innehåll offentligt på en blogg, egen eller annans webbsida eller ett forum. Att data betyder ofta att man använder en traditionell datorbaserad verktygslåda för att hantera information och instruktioner i någon form av jobb eller kommunikation. Att dona betyder att man gör något meningsfullt av sin tid, med de verktyg och det material man har tillgång till.

Den offentliga scenen för (synen på) mentalsjukdom, och den dolda verkligheten

“Ibland är det nödvändigt att manipulera verkligheten för att visa hur den egentligen ser ut.” skriver Ann Heberlein i Expressen om Anna Odells konstverk.

(Jag har inte sett Odells verk men läst en del om det, och tycker tanken med det var god. Jag har läst Heberleins senaste bok och tycker inte att hon uppnådde något bra med att skriva den på det sättet hon gjorde.)

Brandvarning – den personliga sorten

(An exercise in personal branding.)

Några utdrag ur refuseringsbrev, recensioner och andra omdömen genom åren. Inte för att skryta eller vädja om medlidande med ett förvirrat geni, utan enbart för att det roade mig att återfinna och sammanställa dem. Den praktiska anledningen var att en hel del sådant material har hamnat på mitt skrivbord de senaste dagarna då jag grävt i gamla pärmar och portföljer som förberedelse inför ett hastigt påkommet fall av arbetsmarknadsrelaterat planeringsmöte denna vecka.

“Vi har läst din fantasifulla och trevliga berättelse MINA NALLAR och vi tycker att den är ovanligt bra berättad för att vara skriven av en så ung författarinna. (…) Eftersom det är så bra tycker vi att Du skall erbjuda det till något annat förlag eller tidningen Kamratposten eller tidningen Vi. Det kan ju tänkas att de kan ha bättre plats så att du kan få Dina Nalle-berättelser tryckta.” Margareta Schildt, Albert Bonniers Förlag. (1971)

“Tack ska du ha för ditt jättefina manuskript. (…) Du skriver mycket bra och jag tror att många barn skulle gilla att läsa om nallarna så det är verkligen synd att vi inte kan ge ut boken. Kanske kan du försöka få in någon berättelse i någon tidning. Jag tycker du skall försöka i alla fall.” Gallie Eng-Jacucci, Rabén & Sjögren. (1971)

“Väldigt bra tyckte jag att det var! Du kom på 4:e plats. Inte illa, när det nu fanns över 900 stycken bidrag!” Barbro Delvret, Kamratposten. (1973)

“Vi menar att dikterna vittnar om en poetisk begåvning och att där finns en intensitet och ett allvar som gör intryck. Ändå blir slutresultatet mer en skrivövning än färdiga dikter. Självfallet är du välkommen tillbaka med nya texter längre fram om Du vill det.” Karl-Otto Bonnier, Albert Bonniers förlag. (1978)

“Tack för dina dikter som tyder på att Du har goda poesianlag. Just det här urvalet är lite ofullgånget och överlastat, men med fortsatt skrivande kanske det kan bli något riktigt bra.” Barbro Stenström, Rabén & Sjögren. (1979)

“Jag blev både stolt och glad att höra att Ni är intresserad av att tonsätta ett par av mina dikter. Det får Ni så gärna, och jag är naturligtvis mycket road av att läsa tonsättningarna. Jag är ju, bland andra saker, också musikkritiker. Copyrightmässigt bör nog en auktorisation som den här duga tills vidare. Om Ni vill trycka tonsättningarna kanske jag bör fråga min förläggare till råds.” Lars Gustafsson, författare. (1986)

“Och tack för Rilkeelegierna som förslag med ett smakprov. Det ska vara ett utkast och det är för litet för att man bestämt ska kunna säga något annat än en mera allmänt hållen uppmuntran att fortsätta. Det kanske du har gjort sedan du skrev brevet i september i fjol? (…) Det är vanskligt att redan nu säga vilka företräden ditt utkast har, som inte heller är strukturerat. Men du är välkommen att sända oss din kompletta och färdigbearbetade översättning av Duinoelegierna, när de är färdiga. Tag dock vara på musiken i poesin! Vad vi fått är mest en råöversättning.” Carl Magnus von Seth, Bokklubben Bra Lyrik. (1986)

“Nej, vi kan inte publicera din ‘dåliga, opoetiska, usla, omusikaliska, onödiga’ tolkning av Rilkes elegi – men den var djävligt rolig att läsa. (…) Tack, i allafall.” Göran Greider, Tidskriften Åttiotal. (1987)

“Prosaberättelser, drömmar, scener, nu-iakttagelser, ibland centrerade kring en svindlande tidsaxel. Den redovisande tonen är ett signum. Jag uppskattar påtagligheten i det ML skriver, liksom ofta hennes teman (tidens problematik; den starka och stränga självinsikten som kan peka mot god dikt, hennes sätt att ibland snudda vid brännande väsentligheter som människans sökande efter ett “sätt att uthärda sin paradox”). Jag gillar tyngden i själva textstyckena, jag tror det är en bra form för denna skrivare. Så vad saknas? Någonting måste spännas, i språket eller mot det, för att det skall bli dikt. Jag längtar efter någon sorts “fall” i detta, en plötslig handlöshet utan ytterligare språkliga åthävor, antydningar om en sådan potential finns. Hur dikten skall nå dit kan jag inte säga. Förstår ML hur jag menar? Hon skulle kunna jobba på det. Ointressant är detta inte.” Anonymt lektörsomdöme, Albert Bonniers förlag. (1990)

“Texterna har karaktär av dagboksskrivande, du skriver flyhänt, men problemet är att det alltför ofta rinner förbi utan att fastna. Här och där tätnar språket och bilderna, som i den korta dikten “På mitt bord”, eller i några prosastycken där plötsligt vardagsförnimmelse och själstillstånd kan smälta samman en kort stund. Men som helhet blir det alltför disparat, för mycket av övningsstycken för att vi skall kunna foga in det i vår utgivning.” Susanna Romanus, Albert Bonniers förlag. (1994)

“Det är väl förmodligen logiskt att en anti-ansökan är ett steg i en anti-karriär. Det du skriver är nämligen så bra att du hade fått vara med i en kvalificeringsomgång, om du verkligen hade sökt jobbet. Bland alla dessa trevliga och duktiga skribenter letar vi efter dem som kan vrida till verkligheten på ett litet udda sätt, för hur ska man annars kunna gissa sig till en fantasifull läggning? (…) och det faktum att man har barn i ensiffrig ålder är inget hinder för dem som har litet vett i skallen. Gör något av din skrivförmåga (om du inte redan har gjort det)!” Lars Strömqvist, Indigo Reklambyrå. (1995)

“Jag anser att du borde satsa på det du är bra på, nämligen att skriva prosa, för du äger både fantasi och ordrikedom. Du är en människa som är observant, som ser världen på ett speciellt sätt och jag är övertygad om att du skulle kunna uttrycka dig bättre med ord än med toner.” Personligt brev från en lärare (1996)

“Det är en brokig samling, de medverkande i debutantantologin Grupp 96 (Gedins). De flesta är unga men inte alla — här finns exempelvis också Maria Ljungdahl som i sin presentation uppger att hon fick en diktsamling refuserad redan 1978 (…)” Merete Mazzarella, kritiker i DN. (1996)

“Very nice, competent job. Percussion nicely integrated, good construction. Minor flaws include tendency to rely on orchestral unison and “block” orchestration.” Michael Morse, composer. (2003)

“In the tradition of Francois Couperin’s character pieces, this galant tune, composed in episodic strains warms the heart of adults as well as children.” John Carbon, composer. (2004)

“These four short pieces do not really comprise a suite in the strict sense as they were written between 1991 and 2002. For me the second, ‘Frost’ and the fourth, ‘Unexpressed’ are particularly memorable, though the first piece,’Wind in the heather’ has an affecting folk-like charm. The odd one out maybe is the earliest and third ‘Prayer for an open mind’ which is also the most folk-song like. All four pieces have a haunting and wistful quality that immediately conjures up long Scandinavian evenings, the light slowly fading into dusk over rough ground and water. Ljungdahl’s music is well suited to the viola, an instrument that seems incapable of insincerity. Listen to the last piece at least two times through and you will be rewarded with more than notes. Simplicity , but achieved with great skill. Profundity, but with a light touch. These are treasures in a humdrum heap of music.” Andrew Lowe-Watson, composer. (2005)

“Maria Ljungdahl writes unfussy, unaffected yet affecting miniatures with a distinctive folk-like melodic simplicity. These two piano pieces are fine examples of her craft: spare, enigmatic, intense. The similarity of the left hand of the second to one of the greatest of piano works is something that Haydn would not have minded, I feel sure.” Andrew Lowe-Watson, composer. (2006)

Det är möjligt att det fanns mera, men allt var inte lika kul att läsa igen.