12. nej tack !

Tänker inte tala om vilken låt av vilket välkänt svenskt band som får mig att se rött (eller möjligen blått) och kräkas av musikalisk och textlig upprördhet över världens enfald, musikens förflackning och språkets förfall. När låten var alldeles ny för några år sedan och låg ute på Youtube som förhandsreklam for bandets kommande comebackalbum gjorde jag bort mig offentligt genom att skrika något motsvarande “usch vilken hemskt dålig låt” i ett kommentarsfält. Fick be om ursäkt en timme senare, då upphovsmannen blev förbannad på mig och hade skrivit något elakt om mig och min brist på talang och berömmelse som kommentar på kommentaren. Både han och jag deletade senare kommentarerna. Och nu finns inte videon kvar heller, så jag slipper länka.

11. en låt av favoritbandet (haha) !

“Epipsychidion – A Soul Within The Soul” för stråkkvartett – noter finns här

I denna version spelar en dator.

“Epipsychidion” is the title of a poem from 1821 by Percy Bysshe Shelley, and the meaning is approximately something like “The story of a soul”, or, “A soul within the soul”. The poem describes how Shelley, after meeting a young Italian lady, was madly in love, not just with her, but also with the (philosophical) Idea of Love.