concerning brimstone in nouns (omkring de svavelbrinnande substantiven)

Peri theion onomaton (Om de gudomliga/kraftfulla namnen)

“Pseudo-Dionysius” kallar vi numera författaren till traktaten Peri theion onomaton (Om de gudomliga namnen; titeln kan även översättas bokstavligt som “omkring de svavelbrinnande substantiven” eller “concerning brimstone in nouns”!)[1][2]. Texten, som utger sig för att vara skriven av en Dionysius Areopagitis, betecknas idag som en pseudepigraf, en sorts förfalskning[3] med avseende på textens ursprung och auktoritet. Under antiken och en lång tid därefter antog man att denna och andra skrifter med samma avsändare var samtida med de texter som ingår i Nya Testamentet i den kristna Bibeln, alltså författade i stort sett före 100-talet, och i alla fall före år 150. Man trodde att Dionysius var en jurist och lärjunge till Paulus, knuten till berättelsen om ”den okände gudens” altare i Aten, och att han var den som enligt traditionen blev Atens första biskop. En alternativ förklaring som florerade på grund av att ett av manuskripten till Dionysius skrifter förvarades i Paris, var att denne biskop Dionysius var identisk med Denys, biskop av Paris. Idag menar man att författaren troligen var en syrisk munk som levde omkring år 500, men hypotesen att Dionysius från början inte var syrier utan kom från nuvarande Georgien och hörde till kungafamiljen i landet Iberia har förts fram av flera forskare i vår tid. Kuriositet: i en passage ur Nya Testamentet som anses hänga ihop med det Dionysius skriver i första kapitlets första stycke, om den andliga kraften som påverkar en teolog, finns ett ord som är ganska likt begreppet och namnet Areopagen[4], nämligen harpagenta (ἁρπαγέντα), ett verb som i 2 Kor. 12:2-5 används av Paulus i texten om “en man” (=han själv) som blev uppryckt (jfr engelska: rapture) till tredje himlen. I nutida bibelkommentarer[5] till passagen förklaras uttrycket “tredje himlen” vara möjligt att läsas antingen som ett metaforiskt namn för Gud inom judisk tradition, där man ju helst undviker att använda det namn som antas vara Guds verkliga namn och därför har skapat många omskrivningar, eller som hörande till ett av tidens kosmologiska system med hierarkiskt och/eller koncentriskt skilda kretsar, uppdelade i grupper om tre, fyra, sju (tre plus fyra) eller nio (tre gånger tre) totalt eller av varje sort. Traktaten Peri theion onomaton av Dionysius handlar i stora drag om att förklara hur kunskap om det gudomliga (det sköna, det goda, livet) kan erhållas genom att man tillämpar ett nyplatonskt tankesystem i kombination med s k affirmativ teologi, utifrån det man kan anta som axiomatiska sanningar från att studera Guds uppenbarelse i det heliga Ordet, de heliga skrifterna i Bibeln, där texterna innehåller många olika namn och beteckningar på det gudomliga. Syftet med Dionysius traktat om de gudomliga namnen tycks ha varit att försöka (men man kan ha olika åsikter om ifall han lyckades) argumentera för att nyplatonska uppfattningar om det gudomligas enhet går att knyta ihop med den kristna läran om treenigheten. Bibeln är auktoriteten som med varianter på Guds namn och metaforer om Guds egenskaper i skrifterna ger material till tankesystemet. Dionysius spinner vidare på namnen, och konstruerar begrepp som sätts in i metafysiska hierarkier av betydelse och beteckningar. Hans texter kan läsas som exempel på systematisk teologi från den tidiga kyrkans tid, omkring år 500, och troligen från den östliga kyrkan. Denna var vid den tiden påverkad av lärostrider om vilken natur Jesus hade — var han en enda sorts väsen i en helhet av gudomligt och mänskligt, eller två skilda naturer inom samma persons gränser? Dionysius verk kan även om man så vill ses som uttryck för en hellenistisk synkretism av esoterisk och tidlös karaktär. Dock tycks avsikten med texterna ha varit att i sin samtid sprida ljus — men inte för mycket! — över vägen som grubblande medkristna vandrade på. Det nyskapande draget i Dionysius språk[6] fördunklar tyvärr argumenten lite väl mycket, och en oinsatt läsare kan inte omedelbart förstå vad han syftar på t ex med det som i originalet kallas ton hieron logion respektive ton theion logion (de heliga/gudomliga ordbrukarna, tänkarna, skribenterna, patriarkerna, lagmännen, advokaterna, vittnena, poeterna, oraklen, profeterna, budbärarna, evangelisterna, apostlarna, om man försöker lista tänkbara synonymer till logion). Den ena översättningen (1897, av Parker?) skriver nästan genomgående Sacred Oracles, även när originalet hoppar över adjektivet “helig” eller ”gudomlig” och nöjer sig med τῶν λογίων, och den andra (1920) alternerar mellan några varianter, exempelvis Sacred/Divine Writers, Holy Scriptures, som ligger närmare det engelska begreppet Scripture och det lite ålderdomliga svenska uttrycket den Heliga Skrift, vilket gör det enklare att uppfatta att Dionysius syftar på Bibeln. Jag tror att det kan vara en fördel när man läser den här sortens filosofiska traktater från den tidiga kyrkan att vara åtminstone ytligt bekant med begrepp från bibelexegetik[7] och kyrkligt tänkande, förutom retorik, semiotik och filosofihistoria. Det finns en tendens att översättarna (och läsarna idag) blandar ihop originaltextens ord för metaforiskt-allegoriskt tänkta tecken, signaler eller ”symboler” i modern mening, med textens ord för de ”symboler” i en äldre mening, som möjligen skall tolkas som anagogisk-mystiska (alternativt: liturgisk-sakramentala) konkreta möten eller förbund mellan människan och det inkarnerade transcendenta väsendet: skapandet, delandet, söndrandet och hopfogandet av ”the real thing”[8]. Slutsatsen av Dionysius filosofisk-teologiska argumentation i Peri theion onomaton blir dock att det för en människa inte genom vare sig tänkandet (logos) eller sinnesintrycken går att få säker kunskap om Guds väsen och egenskaper, vilket ser ut som en paradox men är en nödvändigt konsekvens av det epistemologiska system som ställs upp. Lägre existenser kan inte förstå sig på högre väsen. Den så kallade negativa teologin — tanken att Gud undandrar sig alla bestämningar av gudomens väsen — som Dionysius lägger fram i traktaten om den dolda kunskapen om Gud (Peri mystikes theologias) vinner så att säga debatten, därför att den är mest övertygande för en filosof och mest attraktiv för en mystiker. Den förlorade traktaten Theologia symbolike (Den symboliska teologin) av Dionysius var antagligen en parallellskrift till texten om de gudomliga namnen, med ett annat perspektiv på ämnet. Om jag får gissa självständigt, då artikeln i filosofilexikonet[9] redan har slagit fast hur man bör föreställa sig att Dionysius system för att skilja mellan logiska och metaforiska/symboliska namn för Gud fungerade, gissar jag att skriften om den dolda gudskunskapen handlade om att förklara hur Guds väsen och egenskaper uppenbaras också i den materiella, sinnliga världen, inte bara i Ordet — nämligen direkt i naturen och indirekt i kulturens och kultens symboler. Det senare rimligen med betoning på hur det konkreta-symboliska mötet mellan det gudomliga (transcendenta) och det mänskliga äger rum i kyrkliga varianter av konst eller bearbetad natur. Det vill säga, om man föreställer sig exempel på kyrklig ”kultur” och konst från antiken och in i medeltiden, så är det fråga om t ex kyrklig arkitektur, kyrkogårdar och kyrkoinredning, ljusbärare, liturgiska kärl och andra föremål, skulpturer, ikoner och helgonbilder, liturgiska kläder, rökelse, vatten och olja, bröd och vin, liturgiska handlingar, processioner, mysteriespel, sakral musik och hymner. Observera att till en kristen uppfattning om Logos/Ljuset hör, att det finns en aspekt av att Gudsordet inkarneras i materien. Levande ord, tankar, ljus, blir levande bröd, kroppar, manna, och tvärtom. Närande mat är samma gudagåva som närande ord. Jesus säger sig i evangeliet vara det levande brödet, som kommer ner från himmelen (för att predika om Guds rike). Kontrasten mellan att få kunskap och insikt via språket och tänkandet och att erhålla det genom fysisk erfarenhet och sinnesintryck, är i en kristen kontext som Dionysius verkade inom inte så stor som den kanske först ger sken av att vara. För studenter i estetiska vetenskaper är det nog Dionysius tankar om det skönas funktion och plats i tillvaron och kosmologin som är av störst intresse, inklusive tankarna om nyttan av att inom teologin (vilket i senare tider kan överföras på att gälla även andra vetenskaper och konstarter) utnyttja erfarenheter och metaforer från den verklighet som kan uppfattas av sinnena, för att beskriva idéer som har att göra med det andliga, abstrakta, okända och gudomliga bortom materien, orden och tiden. Det sköna är den förenande livsprincipen i världen: det som alla ting strävar efter samt det som är deras orsak och idealtyp (paradigm). Alltså är det sköna samma sak som det goda. Som avslutning citerar jag från kapitel 4:

This One Good and Beautiful is in Its oneness the Cause of all the many beautiful and good things. Hence comes the bare existence of all things, and hence their unions, their differentiations, their identities, their differences, their similarities, their dissimilarities, their communions of opposite things, the unconfused distinctions of their interpenetrating elements; the providences of the Superiors, the interdependence of the Co-ordinates, the responses of the Inferiors, the states of per- manence wherein all keep their own identity. And hence again the intercommunion of all things according to the power of each; their harmonies and sympathies (which do not merge them) and the coordinations of the whole universe; the mixture of elements therein and the indestructible ligaments of things; the ceaseless succession of the recreative process in Minds and Souls and in Bodies; for all have rest and movement in That Which, above all rest and all movement, grounds each one in its own natural laws and moves each one to its own proper movement. (översättning av C. E. Rolt)

1) Jag har studerat den engelska versionen On The Divine Names and The Mystical Theology, i översättning av Clarence Edwin Rolt (1920), vilken återfinns på http://www.ccel.org/ccel/rolt/dionysius alternativt kan laddas ner som pdf (på en annan webbsajt)

En introduktion till Pseudo-Dionysius ges i förordet till översättningen från 1920, vilket om jag fattat rätt är författad av en senare utgivare och inte av översättaren.

2) texten på grekiska finns på http://www.churchgoc.org/Library/areopagitis2.html

3) att pseudepigrafer inte, som en del påstår, ansågs vara helt OK under antiken, har Bart Ehrman utrett i flera populärvetenskapliga böcker om bibelforskning och antiken, bl a Forged (2011).

4) Areopagen i Aten var, förutom en domstol, ett högt berg.

5) svenska Bibel 2000 och New English Translation, NET Bible, båda lästa inom appen Olive Tree Bible Study.

6) jag har inte sett någon ifrågasätta om originalen till Dionysius verk var på grekiska och om detta var Dionysius modersmål eller akademiska huvudspråk. Men om man vet var han var aktiv, kan man jämföra med vilket språk som var kyrkans språk i det samfund han var medlem av – om till exempel det var den syriska Bibeln, ”Peschitta”, som var hans referens för bibelställena? Från någon artikel, har glömt var (recensioner av Paul Rorems bok om Dionysius?) framgick att dessa begrepp är vanliga inom nyplatonismen.

7) Augustinus har (förstås) skrivit en del nyttiga texter om retorik och tolkning, t ex i De doctrina christiana, som på svenska i översättning av Lars Nyberg heter just Tolkning och retorik (2006). Patristisk hermeneutik består bl a av en fyrdelad tolkningsmetod, som har många gemensamma drag med ”Pardes”, som är en samtida eller något senare formulerad metod från judisk tradition.

8) för att uttrycka det med Moshe Barachs ord i The Icon in Early Christian Thought (1985)

9) “Pseudo-Dionysius the Areopagite”, i The Stanford Encyclopedia of Philosophy 

Pharology+

Detta är videon från framförandet av sviten “Pharology+” — Juan Ortega Aragóns och Maria Ljungdahls komposition-arrangemang av folkliga låtar med namn efter fyrar i Stockholms skärgård — i Östra Ryds kyrka i södra Roslagen (utanför samhället Rydbo i Österåkers kommun, men kyrkan ligger på andra sidan vägen mellan Arninge och Vaxholm) sent på midsommaraftonens kväll, den 22 juni 2012.

Jag var inte där i tid för när musikerna började repetera inför gudstjänsten, så jag hann inte prata med dem innan. Det är Kristina Ebbersten som spelar fiol, och församlingens organist Magnus Holmlund som spelar piano.

De var redan igång med att öva när vi öppnade kyrkporten, och det lät fantastiskt bra om dessa stycken som jag bara hade hört datorn spela tidigare. Behövde alltså inte hjälpa till med speciellt mycket tips eller råd eller problemlösning, utan kunde ägna mig åt att plocka med inspelningsutrustningen och försöka hitta en plats där jag kunde sitta utan att synas eller störa.

Det blev framför en pelare, i andra bänken framifrån räknat, och på kyrkvaktmästarens rekommendation med mikrofonerna på digitalinspelaren (Zoom H4) riktad något upp mot valvet ovanför där musikerna befann sig. Testade att spela in vid repetitionerna även från positionen närmare mittgången, men där blev direktljudet från pianot för starkt.

Denna video (se ovan i blogginlägget), som är helt oklippt och obearbetad, är filmad med kameran på en andra digitalinspelare (Zoom Q3) och ljudet är alltså inspelat i stereo direkt i samma riktning som bilden visar. Jag hade bara ett högt kamerastativ med mig, och använde det till H4:an, så fick alltså hålla Q3:an på fri hand, vilket märks på videons rörelser och på handljuden.

[uppdatering: en del material har tagits bort och är inte relevant att länkas till längre, därför är texten överstruken]

En ljudfil med en stor del av gudstjänsten och musiken finns att hämta på Soundcloud. Där hör man allt som om man sitter med i kyrkbänken och deltar. Folk som andas, viskar och rör på sig. Men framförallt hörs musiken riktigt bra. Och förhoppningsvis hör inte andra än jag själv att det är ett svagt brus av någon störning i bakgrunden, som jag misstänker – därför att jag tycker jag känner igen det – är Zoomens egenljud när den jobbar intermittent med att spara ner ljudet på minneskortet. Lyssna här — det är drygt 45 minuter lätt redigerad inspelning från “Musik i sommarnatten”:

Violinist Kristina Ebbersten, Östra Ryds kyrka 22 Juni 2012

Noter till musiken finns att titta på, lyssna till och skriva ut (ev även för nedladdning till ipad) från Juan Ortega Aragóns sidor på publiceringssajten Score Exchange (direktlänk)

Mina originallåtar som detta arrangemang bygger på finns också som noter på samma sajt. Se min profilsida och fliken “Pharology” på https://scoreexchange.com/profiles/mljungdahl

Young artist


(picture by Anders Ljungkvist, “Church, door, key, earth, sky”, painted some time between 1983 and 1987)
Found this delightful work of art the other day, when I wanted to test a new printer/scanner and looked in a drawer for suitable old photos and pictures. Anders did this when he was around 6 years old, I believe, but I’m not sure – it could have been later, since the original had a sticker with his name on it, and it looks like the handwriting of an older child. Ah, of course you should always write the date and the name of the artist on the back of the painting/drawing when you get it from him, but we tend to forget that time flies and that we forget things so easily…

Musik till kommande Luciatåg

1. Ljus, som i natten lyser
Lucia har kommit hit
med värme när vi fryser
och längtar efter frid.

2. Sången, som fyller huset
ger oss glädjebud:
Han kommer, han som är ljuset,
från evighet hos Gud.

3. Solen skall komma åter.
Herren skall stiga ned,
och människorna som gråter
skall glädjas och få fred.

(copyright: Maria Ljungdahl (STIM, Sweden) 1992)

Noterna finns dels för enbart melodistämma, här, eller för kör SATB, här. PDF-noter till melodin finns på www.maritune.com

Ett förslag om framförandet är att använda Taizé-hymnen “Laudate Omnes Gentes” som refräng. Då växlar man mellan moll och dur på ett trevligt sätt, och kan även engagera församlingen i omkvädet.

A Christmas carol written for use in the traditional Sancta Lucia processions in churchs and schools in Sweden on December 13th.

Translation of the lyrics:

1. Candles in the night are burning,
Sancta Lucia has arrived
with warmth when we are freezing
and yearning for peace.

2. The song through the house is sounding,
speaking of happy tidings:
He is coming, the true light,
from eternity with God.

3. The sun will rise again,
Our Lord will descend to us,
and the people who are crying,
shall rejoice and have peace.

Det är okej att citera utdrag ur mina texter och länka till min musik. Det är tillåtet att kopiera och använda mina texter och min musik i hemmet, skolan eller kyrkan, men jag uppskattar att få veta att så sker och om mitt arbete har varit till nytta och glädje eller om det finns något som behöver förbättras i det. Kopiering eller inspelning av text eller musik i kommersiellt syfte och framförande av musik offentligt utan att rapportera till STIM är inte okej. Omarbetningar och användande av någons idéer utan att erkänna vem som gjort originalarbetet är inte okej.

Vintergatans vita segel

1. Vintergatans vita segel
virvlar runt galaxens nav.
På vår jord, på solens spegel,
molnen går från hav till hav.
Mörkret skall skingras. Hosianna!
Julens ljus på jorden skall stanna.

2. Var välkommen, Gud, på jorden!
Var välkommen, Jesus Krist.
Du vill tjäna oss, med orden,
att den förste skall bli sist.
Därför du lämnar din höga boning,
kommer ner, och vill bjuda försoning.

(copyright: Maria Ljungdahl (STIM, Sweden) 1987)

Jag har just fixat en ny utgåva av julpsalmen “Vintergatans vita segel”, i en lägre sättning och för solo eller unison sång. Noterna (om man har Scorch som plugin i webbläsaren) finns att hämta på SibeliusMusic.com.

PDF-noter till denna sång finns att printa gratis i Melos onlineshop, eller på min egen sajt, www.maritune.com

Den tidigare sättningen för kör SSAB finns som noter här.

Det är okej att citera utdrag ur mina texter och länka till min musik. Det är tillåtet att kopiera och använda mina texter och min musik i hemmet, skolan eller kyrkan, men jag uppskattar att få veta att så sker och om mitt arbete har varit till nytta och glädje eller om det finns något som behöver förbättras i det. Kopiering eller inspelning av text eller musik i kommersiellt syfte och framförande av musik offentligt (=på en licensierad lokal) utan att rapportera till STIM är inte okej. Omarbetningar och användande av någons idéer utan att erkänna vem som gjort originalarbetet är inte okej.

(Christmas hymn. Translation into Swedish by Maria Ljungdahl. Melody by Christoph Peter and original text “Ihr Gestirn, ihr hohen Lüfte” by Johann Franck from 1655. Also counted as a work by J.S. Bach, with the BWV 366 or BWV 454, because the melody and choral was published in Schemelli Lieder Buch.)