So long, so long ago, Izabella

Baz Booth
(musik och originalrefräng)
So Long Ago Izabella
Några verser om en förlegad kvinnosyn,
riktade till dess fiktiva personifikation, Izabella, av
Maria E. Ljungdahl
Engelsk originalversion 2007
Svensk tolkning 2017
#visjungerut
#metoo
 
 

So Long Ago (Izabella)

In the eyes of Izabella,
any man was good as gold.
That precisely meant a fellow
could be sized for lies he told.
Shiny, sticky, stiff and old.
Always right and often cold.
Bye, so long, so long ago!

In the days of Izabella,
girls believed what they were told.
Women’s ways were not Cruella’s.
Ladies shouldn’t be so bold.
Fluffy, feeble, fair and old.
Always wrong, but seldom cold.
Bye, so long, so long ago!

Hey, nonny, nonny.
Hey, nonny, nonny no.
Fol de rol, and fol de roodle.
Wotcher cock and howdy doodle.
There lived a lass, and also lackaday.
Men were deceivers, or so they say.

In the days of Izabella,
girls believed what they were told.
Women’s ways were not Cruella’s.
Ladies shouldn’t be so bold.
Fluffy, feeble, fair and old.
Always wrong, but seldom cold.
Bye, so long, so long ago!

text: Maria Ljungdahl & Barry Booth, music: Barry Booth, copyright 2007
Rights holders associations: STIM (Sweden) and PRS (UK).

—-
Izabella – Det är dags att sjunga ut

Har ni hört att Izabella
trodde alla män om gott?
I hennes ögon var de snälla
– både Adolf och Pol Pot.
Lögner, skällsord, svek och brott.
Fel blev rätt, med andra mått.
Bye, so long! Adjöss för gott!

I dina dagar, Izabella,
flickor följde detta bud:
inga kvinnfolk skulle gnälla,
eller våga sjunga ut.
Vaga, svaga, höll sin trut.
Alltid fel, och utan krut.
Det är dags att sånt tar slut!

Hej, lilla flicka!
Kom! Dansa i en ring.
Kom till dvärgar sju, och prinsen.
Säg goddag till två poliser.
Det fanns en Lasse, som var liten då.
Nu är han vuxen, och gråter ej.

Varför skulle Izabella
se varenda karl som Gud?
När han ljög som mest, nej, snälla,
varför putsa på hans skrud?
Välsmord, häftig, styv och ball.
Sällan sjuk, men ofta kall.
Bye, so long! Nu är det slut!
Det är dags att sjunga ut!

text: Maria Ljungdahl & Barry Booth, music: Barry Booth, copyright 2007/2017
Rights holders associations: STIM (Sweden) and PRS (UK).

Barry Booths notsida på Score Exchange

(url https://www.scoreexchange.com/scores/60820.html )

OBS! kom ihåg att STIM-rapportera eventuella framföranden av verket som “So Long Ago” och/eller “Izabella”!*

*text: Maria Ljungdahl & Barry Booth, music: Barry Ernest Booth, copyright 2007/2017
Rights holders associations: STIM (Sweden) & PRS (UK).

Kommentar angående sångtexten

Den engelska versionen från 2007 började med att jag (Maria Ljungdahl) skrev ett par verser på engelska om “Izabella”, en fantasifigur med anknytning till äldre tiders kvinnoideal. Mailade texten till Barry Booth* med en fråga om han hade några idéer om en tonsättning, eftersom jag inte kom någon vart alls själv med att skriva musik till verserna. Barry fick mailet när han kom hem från en spelning sent på natten, men satte sig direkt och komponerade en melodi, och skickade noter och en instrumental demo så att jag hade dem i inboxen nästa morgon. Han bidrog också med en refrängtext, späckad med Cockney-uttryck och Shakespeare-citat.
*(url http://www.bazboothzone.co.uk )
Den svenska versionen av sången påbörjades något år efter originalet skrevs, men blev inte klar förrän i början nu i december 2017.

#visjungerut #närmusikentystnar #metoo

The City Composing, Stockholm: “Vårkväll i Frescati” by Maria Ljungdahl, performed by Hara Alonso, piano

“Vårkväll i Frescati”, performed 26 May 2015 at KMH, Stockholm, by Hara Alonso, piano, a piece composed by Maria Ljungdahl (Maritune Art & Music) and submitted to the project “The City Composing”. Sheet music (copyright 2015 Maria Ljungdahl, STIM) available as pdf download, screen viewing/listening, or direct print out at Score Exchange

Sunshine Award

1. Lägg upp bilden på din blogg
2. Ge utmärkelsen till tolv av dina bloggvänner,
länka till dem och tala om för dem att de har fått utmärkelsen
i en kommentar på deras sida.
3. Länka till den som har gett dig utmärkelsen.
4. Ta hem awarden om du vill, eller låt bli.

Tack Syster Dyster för den solskensfina blomman! Du är verkligen den vän som har känt mig längst! Så att vi hittade varandra igen på ett sådant här ställe är helt logiskt. Från den ena sandlådetiden till den andra. Eller tredje. Först när vi själva var barn, sedan när vi hade egna små barn (även om det var ett ganska kort möte bland leksaker och smörgåsar på en gräsmatta). Förhoppningsvis kommer vi att kunna återträffas även utanför den digitala lådan så småningom. Om inte annat så lär det kanske bli i den fjärde ålderns sandlåda – något arbetsterapisammanhang på ålderns höst?

Jag har inga direkta bloggvänner av det slaget som hoppar runt och postar dagliga kommentarer hos varandra, men sänder klonade solskensblommor vidare med referenser till några bloggar jag brukar läsa:

Mat och blommor — en flicka i sina bästa år som skriver så bra om livet, mat, böcker, blommor och viktiga dagsfrågor, och som trots en nedbrytande sjukdom kom iväg på en långresa förra året till intressanta platser som jag nog aldrig kommer att orka besöka.

Skriet från vildmarken — intressant människa, som skulle ha kunnat vara min klasskamrat i Växjö om jag hade börjat på folkhögskolan direkt efter gymnasiet och inte drygt tio år senare.

Kurvigheter — Klara Tovhult, en klok människa i Piratpartiet, som möjligen också har gått på samma folkhögskola i Växjö? Jag har glömt att fråga henne om det.

Isabelle Ståhl — grönglittrande ungt partydjur, med ögon känsliga för betongrealistisk poesi av den storslagna, wagnerianska sorten.

Sanna Rayman — egensinnig ledarskribent med ett varmt hjärta och en vass penna.

Mary — vänlig storbloggare från andra sidan kommunen.

Copyriot — doktorerar på någon fråga om musikdistribution och ekonomisk historia, och intensivbloggar om allt han läser och tänker i olika ämnen, ibland med dagsaktuella debatter som orsak eller följd.

Giraffen197 — bildskön svenska i Bryssel som är mera aktiv på Twitter än som bloggare.

I Dur och Moll — en svensk musiker som emigrerat till Bibelbältet i USA och som bloggar lite sporadiskt om familjelivet och kompositionsjobben.

Julia Skott — välsminkad och slagfärdig journalist (alla vitsar om hennes efternamn är antagligen redan publicerade, så jag säger inget mer). Det dröjde bra länge från det jag började läsa bloggen innan jag fattade att Julias mor ju är kollega med en av mina naturvetarkompisars mamma.

Vi som aldrig sa sexist — gruppbloggande individer förklarar och beskriver, om gamla normer och nya försök (och misslyckanden) som rör sig på gränsen mellan kropp och samhälle.

Marcin de Kaminski — internetaktivist med kompetens både i människovård och behandling av digitala illusioner.