Läser en ganska nyskriven artikel om hur många saker man har upptäckt att de kan påverka hur mediciner fungerar. Blanda inte läkemedel som bryts ner av samma enzymer, för då räcker inte leverns kapacitet att ta hand om skiten, och det kan bli för låg eller ofta för hög dos i kroppen. Ta inte naturläkemedel som konkurrerar om samma enzymer som medicinen. Ät eller drick inte mat som bryts ner av samma enzymer som den receptbelagda eller hälsokostinhandlade medicinen. Rök inte. Drick inte kaffe eller te. Undvik alkohol, alltid. Låt bli att ha andra sjukdomar som ändrar hur läkemedlet tas upp i kroppen. Var helst inte kvinna. Ha inga behov av mediciner om du börjar bli gammal (=över 40 år). Osv. (Aktuellt exempel: har just upptäckt att jag kan glömma det där med att pröva en ny sömnmedicin i kväll och tro att jag kan köra bil i morgon, eftersom jag drack grapefruktjuice i morse…)
lunchpaus
Recept på enkel matlagning beskrivet på extra krångligt sätt:
Om man har två ägg i kylen och är en person till lunch.
Ställ fram smöret i god tid så det blir bredbart.
Bryt av ett halvt stycke torrt tunnbröd.
Kolla om det finns kaviar hemma.
Ta fram en kastrull med lock (gärna glaslock med ångventil).
Finns det en vattenkokare? Häll i så fall en halvliter vatten i den och tryck på knappen för att koka.
Lägg två ägg i kastrullen, häll lite vatten i botten och sätt den på spisen på en platta med hög effekt.
När vattnet kokar i vattenkokaren, häller man över det i äggkastrullen och ställer ner värmen på spisen till medelvärme.
Sätt en äggklocka på 10 minuter.
Förbered dukningen och koka te eller kaffe.
När klockan ringer lyfter man över äggen i en skål med vatten så de får kallna lite.
Bred smör på brödet, skala och skiva äggen, bred ut dem på mackan och ringla kaviar över.
Fundera på om det finns en kakbit eller lite glass att äta till efterrätt…
Ah – vänta ett tag! FRUKT är NYTTIGT! Glöm inte det…
Och så, på allmän begäran:
Håll äggmackan lite fint och försiktigt så den inte går sönder eller något ramlar av. Tänk på att tallriken är bra att ha om det blir smulor. Börja ät från kanten, inte mitt på!
(nästa gång blir det eventuellt recept på några lite mindre vanliga sätt att kombinera rester, konserver och råvaror till middagsrätter. Såg förresten någon annan som skrev om hiskliga matkombinationer idag, tror det var att man kunde äta surkål till ostkaka eller något liknande…)
Beyond Good and Atonal (painting)
Länkar om wikileaks och videon
tröja
(t-shirt-bloggning inspirerad av Julia Skott)
Sunshine Award
1. Lägg upp bilden på din blogg
2. Ge utmärkelsen till tolv av dina bloggvänner,
länka till dem och tala om för dem att de har fått utmärkelsen
i en kommentar på deras sida.
3. Länka till den som har gett dig utmärkelsen.
4. Ta hem awarden om du vill, eller låt bli.
Tack Syster Dyster för den solskensfina blomman! Du är verkligen den vän som har känt mig längst! Så att vi hittade varandra igen på ett sådant här ställe är helt logiskt. Från den ena sandlådetiden till den andra. Eller tredje. Först när vi själva var barn, sedan när vi hade egna små barn (även om det var ett ganska kort möte bland leksaker och smörgåsar på en gräsmatta). Förhoppningsvis kommer vi att kunna återträffas även utanför den digitala lådan så småningom. Om inte annat så lär det kanske bli i den fjärde ålderns sandlåda – något arbetsterapisammanhang på ålderns höst?
Jag har inga direkta bloggvänner av det slaget som hoppar runt och postar dagliga kommentarer hos varandra, men sänder klonade solskensblommor vidare med referenser till några bloggar jag brukar läsa:
Mat och blommor — en flicka i sina bästa år som skriver så bra om livet, mat, böcker, blommor och viktiga dagsfrågor, och som trots en nedbrytande sjukdom kom iväg på en långresa förra året till intressanta platser som jag nog aldrig kommer att orka besöka.
Skriet från vildmarken — intressant människa, som skulle ha kunnat vara min klasskamrat i Växjö om jag hade börjat på folkhögskolan direkt efter gymnasiet och inte drygt tio år senare.
Kurvigheter — Klara Tovhult, en klok människa i Piratpartiet, som möjligen också har gått på samma folkhögskola i Växjö? Jag har glömt att fråga henne om det.
Isabelle Ståhl — grönglittrande ungt partydjur, med ögon känsliga för betongrealistisk poesi av den storslagna, wagnerianska sorten.
Sanna Rayman — egensinnig ledarskribent med ett varmt hjärta och en vass penna.
Mary — vänlig storbloggare från andra sidan kommunen.
Copyriot — doktorerar på någon fråga om musikdistribution och ekonomisk historia, och intensivbloggar om allt han läser och tänker i olika ämnen, ibland med dagsaktuella debatter som orsak eller följd.
Giraffen197 — bildskön svenska i Bryssel som är mera aktiv på Twitter än som bloggare.
I Dur och Moll — en svensk musiker som emigrerat till Bibelbältet i USA och som bloggar lite sporadiskt om familjelivet och kompositionsjobben.
Julia Skott — välsminkad och slagfärdig journalist (alla vitsar om hennes efternamn är antagligen redan publicerade, så jag säger inget mer). Det dröjde bra länge från det jag började läsa bloggen innan jag fattade att Julias mor ju är kollega med en av mina naturvetarkompisars mamma.
Vi som aldrig sa sexist — gruppbloggande individer förklarar och beskriver, om gamla normer och nya försök (och misslyckanden) som rör sig på gränsen mellan kropp och samhälle.
Marcin de Kaminski — internetaktivist med kompetens både i människovård och behandling av digitala illusioner.
Cris Williamson
The only album with Cris Williamson’s songs I’ve ever listened to is her very first record, “Cris Williamson”. I found it for less than 20 SEK in the bargain bin in a record store in Stockholm around 1975, without knowing anything about the artist. I liked the music and her voice very much, so the album has been a treasured favourite even if I haven’t been able to listen to it for years.
Now I’ve finally got a cd of a reissue through CD Baby in the mail just today, and have played through the songs that I remember so well: “Waiting”, “The Last Sweet Hour”, “Rebecca”, “The Frontier”, “Make Me Not A Stranger”, “James”, “Number One” and “Joanna”.
Here is another version of “Joanna”, which I found on Youtube. The other songs I like are harder to find online, it seems. I don’t know why, but it could have something to do with the fact that Cris Williamson became an icon for some sort of women’s music movement with her later albums and performances during the 1970’s, and that this influenced which songs have stayed popular with the audience. Just a guess.
“Joanna” by Cris Willamson, sung by the singer/songwriter herself and by Meg Christian.
färsön nos ribåt
Fashion News Report
Med inspiration från Granbergs blogg och lite olika aktuella synpunkter på politisk klädsel och socialt medvetet mode tänkte jag bidra med några tankar och tips om vad som är lämpligt och trevligt mode i min smak.
Några fynd från de senaste veckorna:
Mike and Nike i Arboga har postorderförsäljning av ett litet och ganska överkomligt sortiment nya och begagnade militära överskottsplagg, till exempel den här fina gröna vindrocken (229 kr, nytt, ej beg plagg) med löstagbart syntetpälsfoder och enorma fickor. Den är väldigt varm och trevlig även i den värsta snö, blåst och kyla, om man bär den med halsduk, mössa och tumvantar i en kontrasterande glad färg.
Överskottskläder går att få tag på ännu billigare ibland om man har tur. Möjligen kan jackan ovan kosta cirka hundra kronor mindre på en del ställen (125 kr var i alla fall vad jag betalade för min på ÖB för tio-femton år sedan), men om man skall leta själv i en butik kan man få röja runt lite innan man hittar rätt storlek, och – om det är begagnade varor – ett skick på plagget och en nyans på tyget som är acceptabla.
Ett annat favoritplagg från försvarets överskott som jag har haft glädje av i många år är den blåa Lottakappan (hittar tyvärr ingen bra bild). En utsökt lodenrocksliknande sak i marinblått ylle, med sidofickor, stor huva och tjockt, blankt foder. Det är ett lättburet och stryktåligt ytterplagg som funkar till det mesta. Både att slänga över finklänningen eller dräkten, att ha som allvädersplagg för det ambulerande stadslivet med ryggsäck och böcker på kafé eller universitet, eller som vandringsmantel på strand- eller skogspromenader. (Sök efter kappan på andra ställen på nätet som säljer militära kläder, om den inte finns inne på närmaste överskottsbolag eller den butik jag länkade till råkar få in några snart).
En fabulöst skön skjorta (413 kr) i oblekt kalikå (bomull) hittade jag på Scotweb, som säljer kiltar och andra traditionella kläder och grejer från Skottland. Den här kallas “Jacobite Shirt” eller “Ghillie Shirt”, och den är lätt att tvätta och stryka själv. Man skall bara ta bort lädersnöret före tvätten.
Den äkta kilten i helylletyg med någon klanruta är ett oerhört vackert plagg om den är välsydd och i rätt storlek och längd (= gärna måttbeställd). Dock är priset sådant att jag inte i egenskap av modebloggare kan påstå att det är något “alla” medvetna fashionister bör införskaffa till garderoben. Om ni känner er frestade och har resurser på klädinvesteringskontot – titta först efter hur det står till med er garderob, rent hygienmässigt. Är det ett utrymme där malen trivs, och är garderobsinnehavaren tanklös och slarvar med att vädra kläder, ta ur fläckar, hänga in i plastpåsar, och använda malmedel? Avstå isåfall från att köpa dyra kläder som skall kunna behållas i gott skick under decennier. En annan synpunkt är att prognosen för midje- och stussmått skall vara att de inte kommer att ändras med mer än en eller annan tum (cirka 2,5 centimeter) åt endera hållet under kiltens avskrivningstid…
Hursomhelst – den äkta kilten i herrmodell kan vara något att titta på även för damerna. Det är ett lite annat plagg än den vanliga modebetonade damiga ofodrade kiltkjolen! Tänk dock på att köpa en kilt som är lite längre för en (riktig) dam än vad de traditionella måtten är för herrar av samma kroppslängd. Man skall enligt gamla regler mäta längden från midjan (tag måttet någonstans mellan en och två tum över naveln, där man är som smalast) och ner till golvet medan man står på knä, så blir en mans kilt lagom lång.
Originalkilten har kraftigare spännen i midjan, ett kort bomullsfoder runt höfterna, och går att få i en modell med mycket tygrika veck i bakstycket. Obs! Kiltnålen skall inte stickas igenom båda lagren av tyg i framstycket, utan bara hänga löst i det yttre lagret, annars skadas plagget. Det räcker med denna tyngd för att hålla in tyget så att kilten inte öppnar sig i vinden till exempel. För herrarna krävs dessutom att kilten bärs med den traditionella väskan (sporran) hängande i en kedja ner över framstycket, vilket är ytterligare hjälp att tynga ner tyget och skyla sig, inte minst när man sitter ner. Kanske något att ta efter för oss damer? Häng handväskan i en kedja runt magen!
En söt tröja för alla medvetna damer är denna blekblå t-shirt från Maritune Art and Music (finns att få i andra pastellfärger, och även med lång ärm)
För dem som är mera inne på att klä sig i varma och intensiva färger rekommenderar jag den välkända s k “mens-tischan” från Hanna Fridén – detta naturligtvis endast för dem som är av det rätta virkesslaget, och dessutom ännu inte är i klimakteriet utan fortfarande lever under förtrycket av de ungdomligare hormonnivåerna:
Observera att denna tröja (ovan) endast har tryck på baksidan! Framsidan är tyst och neutralt vit, medan ryggen är desto mera talande.
För alla andra (specifikt för “Svenne Banan”-typerna) har Hanna designat den här roliga tröjan:
Denna helt nya och fräscha t-shirt från Wolf on Air – med inspiration från Humanisternas omtalade kampanj, har ju ett hoppfullt budskap som kan passa i många sammanhang:
Observera att tröjan på bilden ovan har tryck även på bakstycket – ett mycket sobert svart-vitt hjärta bakom taggtråd.
Jaha, det var allt för idag! Mera mode kommer när snön har försvunnit. Jag skulle tro att det då blir aktuellt att diskutera vattentäta skor och stövlar. Samt hattar och mössor med solskyddande egenskaper. Och mera uppföljning av diskussionen om lämpliga skolbalskläder, som startade i Syster Dysters blogg häromsistens.
Scarborough Fair – Every Rose Grows Merry In Time
An arrangement by Maria Ljungdahl of Scarborough Fair
Version of Scarborough Fair with a written guitar part.
The text in “Scarborough Fair” is closely related to other old ballads, for example, “The Elfin Knight” and “The Cambric Shirt”.
The content has been explained as a list of impossible tasks that the distanced lovers ask each other to perform in order to prove their love and worthiness again. It can also be read as an exchange of subtle insults with references to their character and/or body parts. For example:
1) “Wash it in yonder dry well”, meaning perhaps a person with dry eyes, not easily moved to tears,
2) One of the lovers has got a sharp tongue, a “sickle of leather”,
3) “Sow some seeds from north of the dam” could mean that one of the lovers has got a snotty nose above his lips (“north of the dam”).
This is not a critical edition made in accord with scholarly expertise but a contemporary interpretation made with artistic license. ‘He’ and ‘she’ is alternating in this version.
tyst sympati
(testpostning med annan metod, eftersom Bloggers inläggsverktygssida
inte reagerar på kommandon i min webläsare just nu)