16. first kiss

Day 16 – Your first kiss

Antar att det som räknas som en första kyss i romantisk mening var det som hände när en konfirmand och en inte så mycket äldre konfirmandledare en kväll mot slutet av tiden på sommarlägret utmattade av en lång sommardags lektioner måltider skoj med kamraterna andakter badutflykter diskussioner och promenader på tu man hand lutade sig mot varandra bakom ryggen på några av de andra personerna som satt och vilade sig i lägergårdens spartanskt inredda fritidslokal med musikanläggning i ett hörn och madrasser och kuddar runt väggarna och så fanns det inget mera att prata om så det blev en lång kyss istället.

15. dreams

Day 15 – Your dreams

De hotfulla situationerna (men inte mardrömmar som ger skräck) och förvirringen som illustrerar insidan av nattens återhämtning:

Tågen rusar fram eller far vilse, flygplan störtar, husen är som labyrinter, städernas mörka gator äter upp min tid medan jag drivs allt längre upp och in i tomheten, båtar far mot grund, människor faller i vattnet, hundar och barn förloras som shoppingkassar och trasiga väskor, människor förvandlas, förs bort eller kommer aldrig till mötesplatser, några är arga, andra hjälpsamma, men de flesta ser mig inte ens om jag är naken. Om jag behöver gå på toaletten när jag är någonstans i drömmen så går det ofta inte att hitta någon som har ett fungerande lås.

(Numera skriver jag inte upp mina drömmar så ofta, så de här är från en annan period i mitt liv när jag förde drömdagbok lite av och till.)

1) Jag kommer ensam till stan och går med raska steg till katedralen, där flera olika gudstjänster och konserter pågår. Klampar in och kollar in läget fram i koret, där jag får ögonkontakt med den kvinnliga prästen, som står mitt uppe i allt guld och rött som om det var en julafton. Jag sätter mig fullt synlig för alla på en stor pianopall vid en flygel i angränsande skepp men spelar inte själv. Sången tar slut, folk går ut, man börjar stänga kyrkan. I stället för prästen eller organisten, som jag hade väntat mig skulle komma fram och prata, kommer en ung kvinna som jag inte känner igen. Hon har ljusbrunt halvlångt hår och bruna ögon. Hela hon är lite ljusbrun. Hej, jag heter Jonas, säger hon. Jag har hört en massa historier om dig. Får jag den där nyckeln av dig, om du redan har låst här, så blir jag färdig fortare och så åker vi ut till skolan sedan.

2) I mammas hus. En otäck gubbe i röd jacka tittar in genom fönstren när jag är uppe på natten. Jag försöker skrika och göra fula miner, men han står kvar. Sedan springer en hund uppför trappan till övervåningen och halkar illa på parketten. Jag får inte klappa tassarna – det gör för ont. Drömmen fortsätter med något om blåa lampor eller julgranskulor, som det lilla barnet vill hänga upp på vår vind, och om vänner som kommer på besök.

3) I ett farligt land, på en stor gräsmatta i solnedgången på vintern (skarpa färger, mycket mörk bakgrund). Jag är med några som skall protestera eller provocera. När de brer ut sina blåa banderoller och blir beskjutna, springer jag iväg på ett eget uppdrag och hamnar i: 

4) ett bibliotek i ett främmande land. En jättestor sal. Stora bord med boktravar. Många lustiga människor, som i en annan tid eller en saga/film, eller så är de ett urval av alla sorters människor som finns/funnits på jorden. Jag bläddrar bland tjocka böcker och hittar gamla underhållningsromaner i nyutgåva i färggranna, guldsnittade band på svenska och engelska. Det finns gamla sällsynta nothäften också. En efter en kommer människorna fram till oss och presenterar sig. Några är som de först verkade vara – vanliga men okända människor – medan andra påstår sig vara flyktiga bekanta från vår barndom, som nu hamnat här, i denna alternativvärld (Österlandet eller dödsriket? De har gått i exil på endera sättet, därför att de var så grå och trista och inte trodde att de kunde leva som vanliga människor…) och de är mycket nyfikna på att få veta hur vi har det.

14. more clothes

Day 14 – What you wore today

När kylan blev allt värre och de tidigare favoritkläderna började bli smutsiga bytte jag ut den yttersta volangkjolen mot en lika lång paisleymönstrad kjol i blått, marin och blekgult från H&M L.O.G.G. (höstkollektionen 2009 – jag har haft den någon gång varje vecka hela tiden sedan precis ett år – den funkar till allt, inte bara till den randiga blusen och tweedvästen som hör till) och kinajackan ersattes av en gammal hemstickad mohairtröja i gråblått och mossgrönt. Under tröjan en tunn mörkblå funktionströja från Newline med ärmar så långa att de räcker om man vill dra ner dem över händerna som torgvantar ungefär. När jag går ut tar jag ibland på en dunväst från Lands’ End (i färgen True Navy) som extra värmelager under en kappa eller jacka.

13. this week

Day 13 – This week

Veckan började med att jag var vaken alldeles för länge och låg och läste om en gammal bok som jag råkade få syn på i hyllan precis som jag skulle släcka i vardagsrummet och gå och sova.

En annan kväll satt jag och kollade på utdrag från Bachs juloratorium på Youtube, vilket ledde till att jag bland annat nu fortfarande trallar på någon sorts Bachliknande egna barock/folk-improvisationer, som känns storartade som Juloratoriet när man befinner sig mitt inne i dem, men som eftersom jag inte är något musikaliskt geni avslöjar sig som alldeles triviala slingor av lätt tjatiga ackordföljer med melodier av simplaste slag när man försöker skriva ner dem.

Mamma fyllde år i veckan, men vi uppvaktade henne redan förra helgen, så jag ringde bara och kollade att allt var bra.

Katten var ute och åkte bil i bur och blev som vanligt åksjuk på alla ledder och behövde omedelbart badas efteråt. Sedan kröp han ner i en sovsäck eftersom det är någonstans mellan femton och arton grader inomhus.

Har utan större entusiasm fortsatt att försökt hålla liv i mitt sjukersättnings/sjukskrivningsärende och den bloggen som handlar om det.

Blev överraskad av att doktorn faktiskt hade skrivit ett nytt utlåtande och ett sjukintyg för ett tag sedan, fast glömt att meddela mig att de fanns att hämta i receptionen… Nu kanske det skall gå bättre att överklaga beslutet som borde varit ett annat om det första läkarutlåtandet i våras hade innehållit korrekt information och inte varit obegripligt och flertydigt.

Nätverkat lite här och där som vanligt – man skriver lite presentationer, redigerar lite gammalt material – utan något som helst hopp om att det skall leda till något som går att försörja sig på. Det som är roligt är ändå att efter många år plötsligt upptäcka att det går att hitta gamla klasskamrater och andra trevliga människor genom olika nätverk.

Har idéer om att jag borde kunna använda min förmåga att kommunicera lite “annorlunda” med folk till något nyttigt, som skulle kunna vara ett deltidsjobb av något slag. Men det stupar förmodligen på att jag behöver så enormt med tid för att varva ner efter minsta lilla sociala åtagande och inte klarar av särskilt många praktiska motgångar eller problem på egen hand. Kan alltså inte ha eget företag, och utan att kunna heltidsarbeta och utan formell kompetens och bevis på eventuell duglighet går det att ju inte att bli anställd, antar jag. Arbetsförmedlingen bedömde ju att det inte fanns något alls att göra för att få ut mig på arbetsmarknaden. Inte ens utbildning eller anpassade jobb och hittepåjobb.

12. in my bag

Day 12 – What’s in your bag

Väskan just nu:

en flera år gammal blåsvart väska från Boxca, som i stort sett ser ut som en kopia av Mulberrys “Roxanne”-modell.

Innehåll just nu:

– plånbok med

– fem sedlar, körkort, frikort till sjukvården (som går ut om ett par dagar), diverse plastkort och liknande (bibliotekskort, medlemskort, kundkort), SL-remsa, frimärkshäfte med kattmotiv, ett plåster, 7 visitkort, foto på min son taget 2000, två gamla lappar med kärleksfulla hälsningar från mina närmaste anhöriga, en lapp med ett citat från något sonen eller jag påstod eller diskuterade om musikskapande och lyssnande när vi var på musikskolans instrumentvisning och öppna hus i Göteborg 1996 och han provade att spela trummor, nämligen

“Gehörsmusik är att lyssna på andra. Komposition är att lyssna på sig själv.”

– två anteckningshäften, det ena med flera års blandade mötesanteckningar och planeringslistor, det andra tomt

– ett notisblock med mitt eget reklamtryck

– en Parker Jotter-penna (min favoritsort sedan den första inköptes i studentkårens bokhandel för cirka 30 år sedan – numera har jag två stycken)

– en svart Moleskine-almanacka för detta år

– fyra paket pappersnäsdukar

– pennfodral i ikatmönstrat tyg (från Individuell Människohjälp) med

– två pennor (en orange blyerts 0.9, en kort rosa kulspetspenna), blyertsstift, en orange linjal, ett rosa suddstift, pincett, lypsyl, hårborste, plåster, hårspänne, plastgaffel.

– renskinnsportmonnä med två femkronor, tre enkronor och två femtiöringar

– renskinnsfodral med diverse nycklar

– fodral i guldfärgat skinn med diverse nycklar

– en bit hushållspapper

– en blårutig herrnäsduk

– ett visitkortsfodral med mina egna visitkort

– tre läppstift (Isadora 32 “Tea Rose”, 55 “Sheer Meadow” och 143 “Russet”)

– en renskinnspåse (“kaffepåse” från Kero) med laddare och andra tillbehör till mobiltelefonen

– en svart nylonpåse (Huzzk pouch) innehållande en vit stämapparat (KORG CA-1 chromatic)

– två tepåsar (Twinings “Yunnan”)

– en fickspegel (köpt på Nationalmuseum)

– reservunderkläder i en liten plastpåse

– måttband (vaxduk)

– öronproppar i fodral med band att hänga om halsen (Bellman & Symfon)

– fyra gitarrplektrum (favoritsorten Dunlop Ultex Jazz III, ett klargult Dunlop Tortex 0.73, och två i obestämt plastmaterial – Washburn 0.81, Planet Waves 0.76) i en souvenirportmonnä (från Monaco)

– hopfällbart multiverktyg i fodral (“Value Tools” från Clas Ohlson)

– två reflexer hängande på väskans gavlar (en med en katt och en med Snorkfröken)

– tygkasse (blommig i smutsgult och grönt, från Gudrun Sjödén)

Det var ju inte så mycket!

10. clothes

Day 10 – What you wore today

Den här månadens vanligaste outfit har för mig varit:

– upptill: först någon sorts t-shirt, t ex en mörkröd långärmad med Lolcat-trycket CEILING CAT *IS WATCHING YOU* (från Zazzle)

– ovanpå t-shirten: en rutig flanellskjorta i rött och turkos (från Lands’ End)

– ovanpå skjortan: en lång broderad blommig kinajacka i svart ylleblandning med turkos foder (från Gudrun Sjödén)

– nedtill: två stycken hellånga volangkjolar i bomull – en mörkblå, en mörkgrå (från Ellos)

– under kjolarna: mörkgråa långkalsingar och två par strumpor/sockor (från ICA eller Vivo)

– ytterplagg: marinblå duffel (Hettemarks, loppisfynd)

– ytterskor: fodrade ridstövlar i nylon och gummi (från Hööks Hästsport)

– huvudbonad: mössa mönstrad i marinblått, turkos och rödlila akrylgarn (hemstickad)

– på händerna: gamla fleecehandskar i barnmodell (från Polarn & Pyret)

9. my beliefs

Day 09 – Your beliefs

Har alltid lyssnat mera på Bachs tolkningar av evangeliet än på vad präster och Bibeln säger. Är någon sorts halvateistisk lutheran, går inte särskilt ofta i kyrkan men gillar att sjunga psalmer. Då och då får jag ett ryck och börjar intressera mig för vad folk i Svenska Kyrkan håller på med och varför de inte alltid är sams inbördes. Jag har läst bibelkunskap på folkhögskola men är inte teologiskt eller kyrkohistoriskt allmänbildad.

8. a moment

Day 08 – A moment

När det händer andra människor – ens vänner, kanske – sådant som liknar saker man själv varit med om, vet man ibland inte om ens reaktioner handlar om att man faktiskt vill och kan hjälpa dem, därför att ens medkänsla är alldeles äkta och ens vilja att handgripligen göra något för dem grundar sig på att man har praktiska erfarenheter som kan vara till nytta och inte kostar så mycket ansträngning från ens egen sida, eller om det mest handlar om att man behöver bearbeta det man själv en gång drabbades av. Man blir påmind om att man fortfarande har känslor kring det. Förhoppningsvis har man förstånd nog att inte klampa in och delta i en ny och okänd situation som om den var ens egen verklighet, när det som hänt har drabbat någon annan och man faktiskt är alldeles utomstående, trots all empati och all god vilja att ställa till rätta och trösta.

Någon gång i slutet av vårterminen – kanske var det omkring Valborg och Första Maj – sista året i gymnasiet, var en grupp ur klassen på ett studiebesök i en ortodox kyrka i Stockholm. Det var på kvällen, och det var under en gudstjänst som vi väl inte förstod så mycket av.

Kvällen därpå skulle jag ha en fest hemma hos mig för det gäng jag umgicks med. Av någon anledning fick jag på förmiddagen infallet att jag skulle försöka ringa hem till en av killarna, därför att han inte hade varit med på utflykten till kyrkan kvällen innan, fast han borde ha varit det. Han var hemma, och jag frågade om allt var bra med honom och om han skulle komma på min fest. Han svarade lite sakta att han nog inte kunde komma, och sade sedan: “Min pappa dog igår.”

Jag sade att jag förstod, och frågade om vi kunde ses om några dagar. Jag kunde kanske komma förbi och så kunde vi gå en promenad? Vi bestämde att jag skulle ringa honom och kolla om det passade på söndagen (eller vad det var för dag – det var en ledig dag ett par dagar senare).

Därefter ringde jag runt till alla i gänget och berättade vad som hänt, och att jag hade ställt in festen.

Detta hände drygt ett år efter att min egen pappa hade gått bort.