Day 24 – Something that makes you cry

Det är inte ofta jag gråter numera, och jag vet inte riktigt om det beror på mognad och självdisciplin eller om det beror på resignation och hämningar. Eller att jag blivit okänslig och inte reagerar normalt längre på sådant man brukar bli ledsen för eller i alla fall börja gråta av.

Men lite lite självömkan har jag allt, så det händer att jag snyftar till och känner mig lite svag ibland när jag tänker på hur hemskt synd det är om mig egentligen. Ha ha. Risken är störst om jag sitter vid pianot och bläddrar i något notalbum med musik som skulle kunna betyda något för mig. Eller sånger som jag inser att jag inte klarar av att sjunga för att de är bara en smula för sentimentala och skulle vara alldeles alldeles underbara att framföra, men, tyvärr, inget för mig…

Day 23 – Something that makes you feel better

Just nu vet jag faktiskt inte vad jag skall ta upp som exempel. Hade planerat att skriva om Luciafirande som något upplyftande och trevligt, men det tänkte jag innan lördagens händelser inne i Stockholm fick bli exemplet på något upprörande och tråkigt. Och dessutom har jag inte sett en enda liten Lucia eller annan luciatågsmedverkande på hela dagen, och håller på att bli förkyld och är väldigt trött och lite ledsen.

Så svaret är kanske: en kopp te.

Day 22 – Something that upsets you

“Brottsrubriceringen lyder nu terroristbrott.
– Grunden är att det handlar om en allmänfarlig ödeläggelse, sedan finns det vissa kriterier som är uppfyllda, som att skada en stat och injaga skräck, säger åklagaren Thomas Lindstrand, som är chockad av händelsen.”
/…/
“Den 1 oktober höjdes hotnivån men Säpo säger nu att det inte finns något samband mellan det och lördagens attack. Tio minuter innan sprängningen skickades ett hotbrev till Säpo.
– Det är ett spår vi arbetar efter. Utredningen får visa hur vi inte hade koll på honom. Det kan hända att vi har missat någonting och det kan hända att det finns en okänd person som vi inte har haft anledning att hitta, säger Tornberg.”
Expressen 12 december 2010

“Det är i sådana här stunder det öppna samhället prövas. Klarar vi av att stå upp för öppenhet och demokrati även när det blåser, eller låter vi rädslan sprida sig som cancer genom samhällskroppen? Terroristers främsta mål är inte att spränga en eller tio personer. Deras mål är att lamslå samhället med skräck, att låta det fria samhället förblindas så av skräck att det monterar ned sig själv.” Anna Troberg, piratpartist

Day 20 – This month

Nu är det december och det har varit andra advent och är mycket snart redan tredje advent. Ute är det kallt och snö sedan ett tag tillbaka, och man får skotta sig ut till brevlådan var och varannan dag, och tänka på att planera alla resor med bil eller kollektivtrafik efter vädret.

Julen nalkas. Jaha. Ingen av mina närmaste vill ha eller behöver några typiska julklappar, så det finns inget särskilt jag behöver göra för att planera presenterna, handla och slå in klappar. Barnbarnen som kanske förväntar sig paket är inte mina barnbarn, så det är inte mitt ansvar att titta i leksakskataloger och klädaffärer och konferera med föräldrarna om vad som är lämpligt och passande för de små. Julmat är trevligt att ha hemma inför helgen, men det har aldrig varit min roll att handla och laga den, så det behöver jag inte heller tänka på. Julstädning kan jag hjälpa till med, men jag har slutat ha åsikter om eller känslor inför hur det skall vara pyntat för helgen därhemma. Det blir nog bra på något sätt ändå.

Musik är lite viktigare, men där finns det inte heller så mycket som just jag kan göra för att det skall bli jul i huset. Hälsar vi på hos mamma kommer vi nog att spela och sjunga, men annars kan det bli rätt lite julmusik, så jag behöver inte förbereda någonting. Någon kör eller annan grupp som framträder är jag sedan många år inte med i. Tråkigt, men också rätt bekvämt. Man behöver inte hålla på och planera för att åka iväg till repetitioner och konserter/gudstjänster mitt i helgerna eller dagarna innan.

Det viktigaste jag har att göra den här månaden är nog att kämpa vidare för att få åtminstone tre år till med inkomster från Försäkringskassan (dvs permanent sjukersättning med omprövning efter tre år.) När jag har skrivit överklagandet av avslaget från i somras och skickat in det och kopior av utlåtanden från läkare och arbetsförmedling finns det inget mera att göra än att vänta. Inte på jultomten, men på en rättvis bedömning av skälen till att jag troligen inte kan ha ett arbete av något slag.

Det har tagit mig själv ungefär ett år att slutgiltigt acceptera – efter att ha prövat och hoppats på ett par olika åtgärder med arbetsprövning och utredning som Försäkringskassan men inte läkaren trodde på – att jag faktiskt inte verkar fungera särskilt bra i situationer som man förväntas klara om man skall försörja sig själv genom att arbeta. De som finns omkring mig har nog fattat det fortare än jag, eftersom de utan att ifrågasätta det sedan ett antal år låtit mig delta i släktkalas och annat umgänge (och shoppingturer) på mina egna villkor, dvs att jag när som helst kan panika och smyga ut ur rummet eller gå iväg på egna promenader mitt i festen utan att behöva förklara.

Sådant är livet i december 2010.

Day 18 – Your favorite birthday

När jag fyllde 40 bodde vi i Göteborg, men var redan på väg att flytta till Stockholm igen.

B hade ett jobb han veckopendlade till och planerna för ett husbyggnadsprojekt på en tomt vi hade köpt hösten innan var i stort sett klara och påskrivna.

S gick i mellanstadiet, trivdes ganska bra med kompisarna i området och hade en hel del bra fritidsintressen (böcker, filmer, fotografering, dataspel, spelutveckling, internet, allmän programmering, kulturskolans blockflöjt-, valthorn- och trumpetlektioner, ridskolans nybörjargrupp, friluftsfrämjandets skogsutflykter, jollesegling, egna uppfinningar och slöjd).

Födelsedagen var kanske inte den allra roligaste jag upplevt, men den var en dag som hade mitt eget liv i fokus, i en period som annars kändes väldigt splittrad och inriktad på en okänd framtid och andra familjemedlemmars behov.

Kaos och konflikter låg och bubblade under ytan hela tiden. Konflikter med barnets skola därför att deras krav och metoder inte fungerade för oss, diskussioner med olika personer kring det kommande bygget, missförstånd mellan oss för att vi inte sågs varje dag och kunde förstå varandras vardag, och det inre kaoset när man inte riktigt har klart för sig vad man egentligen vill göra sedan, efter en så stor förändring som en flytt är, och om man duger till det.

Jag minns att S spelade en liten låt på trumpet för mig innan han gick till skolan.

Jag minns att B hade tagit ett stort paket från min mamma med sig på flyget från Stockholm. Det visade sig vara tavlan som pappa ärvt efter farmor, och som farmor väl antagligen hade fått i bröllopspresent (20 juni 1908) av sin syster Hedvig (som var konstnär och hade målat den). Dessutom fick jag pengar av mamma som skulle vara till en matta. Nu inser jag att jag ännu inte köpt den mattan, och har glömt vad det var jag precis då tänkte att jag behövde bättre (fast jag antagligen hade önskat mig att kunna köpa en fin matta.)

Jag minns att det kom en jättebukett tulpaner från mammas sambo.

Jag minns att minst en av mostrarna ringde eller skickade gratulationskort.

Jag minns att några av kusinbröderna hörde av sig som vanligt.

Jag minns att det var en blåsig och solig vårdag, och att vi åkte till uraffären på Wieselgrensplatsen för att jag skulle kunna välja mellan två ganska lika armbandsklockor som B hade velat mellan när han skulle köpa presenten. Jag valde den andra, och inte hans första val. Det blev en Citizen Eco-drive i titan. Väldigt diskret och pålitlig.

Jag minns att affärens markis hade blåst ner och hängde och slängde framför en stor del av skyltfönstret och dörren, så man fick huka under den när man gick in.

Jag minns att jag fick ett fantastiskt fint smycke också, några timmar senare.

Och så antar jag att vi åt tårta någon gång under dagen och sedan någonting som förmodligen var gott och fint till middag.

Jag minns att dagen tog slut lite tidigare än jag hade trott.

Day 16 – Your first kiss

Antar att det som räknas som en första kyss i romantisk mening var det som hände när en konfirmand och en inte så mycket äldre konfirmandledare en kväll mot slutet av tiden på sommarlägret utmattade av en lång sommardags lektioner måltider skoj med kamraterna andakter badutflykter diskussioner och promenader på tu man hand lutade sig mot varandra bakom ryggen på några av de andra personerna som satt och vilade sig i lägergårdens spartanskt inredda fritidslokal med musikanläggning i ett hörn och madrasser och kuddar runt väggarna och så fanns det inget mera att prata om så det blev en lång kyss istället.

Day 15 – Your dreams

Day 14 – What you wore today

När kylan blev allt värre och de tidigare favoritkläderna började bli smutsiga bytte jag ut den yttersta volangkjolen mot en lika lång paisleymönstrad kjol i blått, marin och blekgult från H&M L.O.G.G. (höstkollektionen 2009 – jag har haft den någon gång varje vecka hela tiden sedan precis ett år – den funkar till allt, inte bara till den randiga blusen och tweedvästen som hör till) och kinajackan ersattes av en gammal hemstickad mohairtröja i gråblått och mossgrönt. Under tröjan en tunn mörkblå funktionströja från Newline med ärmar så långa att de räcker om man vill dra ner dem över händerna som torgvantar ungefär. När jag går ut tar jag ibland på en dunväst från Lands’ End (i färgen True Navy) som extra värmelager under en kappa eller jacka.

Day 13 – This week

Veckan började med att jag var vaken alldeles för länge och låg och läste om en gammal bok som jag råkade få syn på i hyllan precis som jag skulle släcka i vardagsrummet och gå och sova.

En annan kväll satt jag och kollade på utdrag från Bachs juloratorium på Youtube, vilket ledde till att jag bland annat nu fortfarande trallar på någon sorts Bachliknande egna barock/folk-improvisationer, som känns storartade som Juloratoriet när man befinner sig mitt inne i dem, men som eftersom jag inte är något musikaliskt geni avslöjar sig som alldeles triviala slingor av lätt tjatiga ackordföljer med melodier av simplaste slag när man försöker skriva ner dem.

Mamma fyllde år i veckan, men vi uppvaktade henne redan förra helgen, så jag ringde bara och kollade att allt var bra.

Katten var ute och åkte bil i bur och blev som vanligt åksjuk på alla ledder och behövde omedelbart badas efteråt. Sedan kröp han ner i en sovsäck eftersom det är någonstans mellan femton och arton grader inomhus.

Har utan större entusiasm fortsatt att försökt hålla liv i mitt sjukersättnings/sjukskrivningsärende och den bloggen som handlar om det.

Blev överraskad av att doktorn faktiskt hade skrivit ett nytt utlåtande och ett sjukintyg för ett tag sedan, fast glömt att meddela mig att de fanns att hämta i receptionen… Nu kanske det skall gå bättre att överklaga beslutet som borde varit ett annat om det första läkarutlåtandet i våras hade innehållit korrekt information och inte varit obegripligt och flertydigt.

Nätverkat lite här och där som vanligt – man skriver lite presentationer, redigerar lite gammalt material – utan något som helst hopp om att det skall leda till något som går att försörja sig på. Det som är roligt är ändå att efter många år plötsligt upptäcka att det går att hitta gamla klasskamrater och andra trevliga människor genom olika nätverk.

Har idéer om att jag borde kunna använda min förmåga att kommunicera lite “annorlunda” med folk till något nyttigt, som skulle kunna vara ett deltidsjobb av något slag. Men det stupar förmodligen på att jag behöver så enormt med tid för att varva ner efter minsta lilla sociala åtagande och inte klarar av särskilt många praktiska motgångar eller problem på egen hand. Kan alltså inte ha eget företag, och utan att kunna heltidsarbeta och utan formell kompetens och bevis på eventuell duglighet går det att ju inte att bli anställd, antar jag. Arbetsförmedlingen bedömde ju att det inte fanns något alls att göra för att få ut mig på arbetsmarknaden. Inte ens utbildning eller anpassade jobb och hittepåjobb.

Day 12 – What’s in your bag

Väskan just nu:

en flera år gammal blåsvart väska från Boxca, som i stort sett ser ut som en kopia av Mulberrys “Roxanne”-modell.

Innehåll just nu:

– plånbok med

– fem sedlar, körkort, frikort till sjukvården (som går ut om ett par dagar), diverse plastkort och liknande (bibliotekskort, medlemskort, kundkort), SL-remsa, frimärkshäfte med kattmotiv, ett plåster, 7 visitkort, foto på min son taget 2000, två gamla lappar med kärleksfulla hälsningar från mina närmaste anhöriga, en lapp med ett citat från något sonen eller jag påstod eller diskuterade om musikskapande och lyssnande när vi var på musikskolans instrumentvisning och öppna hus i Göteborg 1996 och han provade att spela trummor, nämligen

“Gehörsmusik är att lyssna på andra. Komposition är att lyssna på sig själv.”

– två anteckningshäften, det ena med flera års blandade mötesanteckningar och planeringslistor, det andra tomt

– ett notisblock med mitt eget reklamtryck

– en Parker Jotter-penna (min favoritsort sedan den första inköptes i studentkårens bokhandel för cirka 30 år sedan – numera har jag två stycken)

– en svart Moleskine-almanacka för detta år

– fyra paket pappersnäsdukar

– pennfodral i ikatmönstrat tyg (från Individuell Människohjälp) med

– två pennor (en orange blyerts 0.9, en kort rosa kulspetspenna), blyertsstift, en orange linjal, ett rosa suddstift, pincett, lypsyl, hårborste, plåster, hårspänne, plastgaffel.

– renskinnsportmonnä med två femkronor, tre enkronor och två femtiöringar

– renskinnsfodral med diverse nycklar

– fodral i guldfärgat skinn med diverse nycklar

– en bit hushållspapper

– en blårutig herrnäsduk

– ett visitkortsfodral med mina egna visitkort

– tre läppstift (Isadora 32 “Tea Rose”, 55 “Sheer Meadow” och 143 “Russet”)

– en renskinnspåse (“kaffepåse” från Kero) med laddare och andra tillbehör till mobiltelefonen

– en svart nylonpåse (Huzzk pouch) innehållande en vit stämapparat (KORG CA-1 chromatic)

– två tepåsar (Twinings “Yunnan”)

– en fickspegel (köpt på Nationalmuseum)

– reservunderkläder i en liten plastpåse

– måttband (vaxduk)

– öronproppar i fodral med band att hänga om halsen (Bellman & Symfon)

– fyra gitarrplektrum (favoritsorten Dunlop Ultex Jazz III, ett klargult Dunlop Tortex 0.73, och två i obestämt plastmaterial – Washburn 0.81, Planet Waves 0.76) i en souvenirportmonnä (från Monaco)

– hopfällbart multiverktyg i fodral (“Value Tools” från Clas Ohlson)

– två reflexer hängande på väskans gavlar (en med en katt och en med Snorkfröken)

– tygkasse (blommig i smutsgult och grönt, från Gudrun Sjödén)

Det var ju inte så mycket!