15. dreams

Posted on by

Day 15 – Your dreams

De hotfulla situationerna (men inte mardrömmar som ger skräck) och förvirringen som illustrerar insidan av nattens återhämtning:

Tågen rusar fram eller far vilse, flygplan störtar, husen är som labyrinter, städernas mörka gator äter upp min tid medan jag drivs allt längre upp och in i tomheten, båtar far mot grund, människor faller i vattnet, hundar och barn förloras som shoppingkassar och trasiga väskor, människor förvandlas, förs bort eller kommer aldrig till mötesplatser, några är arga, andra hjälpsamma, men de flesta ser mig inte ens om jag är naken. Om jag behöver gå på toaletten när jag är någonstans i drömmen så går det ofta inte att hitta någon som har ett fungerande lås.

(Numera skriver jag inte upp mina drömmar så ofta, så de här är från en annan period i mitt liv när jag förde drömdagbok lite av och till.)

1) Jag kommer ensam till stan och går med raska steg till katedralen, där flera olika gudstjänster och konserter pågår. Klampar in och kollar in läget fram i koret, där jag får ögonkontakt med den kvinnliga prästen, som står mitt uppe i allt guld och rött som om det var en julafton. Jag sätter mig fullt synlig för alla på en stor pianopall vid en flygel i angränsande skepp men spelar inte själv. Sången tar slut, folk går ut, man börjar stänga kyrkan. I stället för prästen eller organisten, som jag hade väntat mig skulle komma fram och prata, kommer en ung kvinna som jag inte känner igen. Hon har ljusbrunt halvlångt hår och bruna ögon. Hela hon är lite ljusbrun. Hej, jag heter Jonas, säger hon. Jag har hört en massa historier om dig. Får jag den där nyckeln av dig, om du redan har låst här, så blir jag färdig fortare och så åker vi ut till skolan sedan.

2) I mammas hus. En otäck gubbe i röd jacka tittar in genom fönstren när jag är uppe på natten. Jag försöker skrika och göra fula miner, men han står kvar. Sedan springer en hund uppför trappan till övervåningen och halkar illa på parketten. Jag får inte klappa tassarna – det gör för ont. Drömmen fortsätter med något om blåa lampor eller julgranskulor, som det lilla barnet vill hänga upp på vår vind, och om vänner som kommer på besök.

3) I ett farligt land, på en stor gräsmatta i solnedgången på vintern (skarpa färger, mycket mörk bakgrund). Jag är med några som skall protestera eller provocera. När de brer ut sina blåa banderoller och blir beskjutna, springer jag iväg på ett eget uppdrag och hamnar i: 

4) ett bibliotek i ett främmande land. En jättestor sal. Stora bord med boktravar. Många lustiga människor, som i en annan tid eller en saga/film, eller så är de ett urval av alla sorters människor som finns/funnits på jorden. Jag bläddrar bland tjocka böcker och hittar gamla underhållningsromaner i nyutgåva i färggranna, guldsnittade band på svenska och engelska. Det finns gamla sällsynta nothäften också. En efter en kommer människorna fram till oss och presenterar sig. Några är som de först verkade vara – vanliga men okända människor – medan andra påstår sig vara flyktiga bekanta från vår barndom, som nu hamnat här, i denna alternativvärld (Österlandet eller dödsriket? De har gått i exil på endera sättet, därför att de var så grå och trista och inte trodde att de kunde leva som vanliga människor…) och de är mycket nyfikna på att få veta hur vi har det.