Mymlan har skickat en utmaning via sin blogg. Idén kommer från Mackan. Vilka fem låtar (gärna med videoexempel och Spotify-länk) skäms du mest för att du faktiskt gillar?

Här är min Spotify-länk.

Här följer min lista, med förklaringar:

1. Anne Murray: Highly Prized Possession (1974)

Anne Murray är en mycket stor och mycket respektabel kanadensisk countrystjärna, med en vacker, varm röst. Men detta är på gränsen till smaklöst och kalkonartat. Seg, mycket seg låt. Löjlig text, oengagerande melodi, ett antal harmonier som trampar på utan att komma någon vart, släpig sång, gnällig gitarr, usel kör, fantasilöst arrangemang som dödar resten av låtens eventuella möjligheter, och allting genomfört med ackompanjemang av ett förutsägbart och trivialt komp. Tempot och själva melodin är det allra värsta med denna låt. “You’re my hi-i-i-i-i-i-i-i-i-i-i-i-i-i-i-ighly prized possession”… Helt fruktansvärt tamt wailande, som gör att hela alltet landar i ett estetiskt magplask någonstans i avgrunden mellan engelsk barockopera och nordiskt dansband. (Sist på samma album finns en riktigt bra låt, “Please Don’t Sell Nova Scotia”, som jag inte alls skäms för att gilla!)

2. Räck mig din hand, vi har samma väg att gå. På min spellista i en inspelning med Hans Martin (som jag inte hört förut, men är helt i den stil jag väntade mig).

3. The Monkees: (I’m Not You’re) Steppin’ Stone (1967 ?)

Min kompis Ann och jag såg varenda avsnitt av tv-serien minst en gång (premiären på en lördagkväll plus reprisen på en onsdagseftermiddag, eller nåt sånt). Jag är fortfarande fascinerad av det här soundet, trots att jag sedermera lärde mig att det fanns så mycket mera och mera kompetent musik att lyssna på från andra grupper som var aktiva under den tiden i slutet på 1960-talet.

4. Neil Diamond: Jonathan Livingston Seagull (1973)

Detta album med den jättepretentiösa musiken till den usla filmen där fula måsar spatserar på en strand eller seglar omkring i skyn för att illustrera den jättepretetentiösa boken “Måsen” av Richard Bach, spelades dagligen på ett sommarläger där jag tillbringade fyra veckor i en känslig ålder.

5. Börge Ring: Allting har sin tid (1979)

Börge Ring fanns inte representerad med några låtar på Spotify, så här är en länk till Last.fm i stället, för dem som förstår sig på hur den sajten fungerar. Det här ingen musik att skämmas över kanske, men en del av texterna är lika dåliga som sånt som produceras och hyllas som genialisk svensk pop idag. Och det har jag lite svårt för. Men poängen med att sätta Börge Ring på denna fem-i-topp lista med garderobsmusik är att det på många sätt är ganska pinsamt att ha ett par välspelade LP-skivor med en kristen sjuttitalstrubadur i bokhyllan.

Hos The Real Mymlan hittade jag en utmaning: “visa mig din musiksmak och jag skall säga dig vem du är”…. Regler: räkna upp 12 musikstycken och ange gärna en länk till en spellista med dem på Spotify eller liknande musiktjänst. Det skall vara musik som angår dig personligen, inte din topplista med vad du anser vara den bästa musik som har gjorts. Tänk inte för länge, notera det som först dyker upp ur minnet och känns rätt!

Så här blev det 12 ganska spontant uppletade stycken som stämmer med mig och vad jag har lyssnat på de senaste (snart) 50 åren:

1. Glenn Goulds tolkning av Bachs “Goldbergvariationer” (versionen från 1981, lyssna helst till alla variationerna också…)
2. en fräsch tolkning av arian “Zerfliesse” ur Bachs “Johannespassion” (himmelskt)
3. Thelonious Monks “Ruby, my dear”
4. Bill Evans och Monica Zetterlund i “Monicas vals” (Waltz for Debbie)
5. “I let the music speak”, Anne Sofie von Otter sjunger ABBA-låtar (timingen är inte den bästa i alla låtarna, men arrangemangen är intressanta och hon sjunger snyggt)
6. Steely Dan “Any major dude will tell you” (eller nåt annat från “Pretzel Logic”, eller “Can’t Buy a Thrill”, eller nåt annat)
7. Elton John “I need you to turn to” (fint “klassiskt” arrangemang, återhållsam sång, jag gillar de tidiga Elton John-albumen)
8. Purcell “Music for a while” med sopranen Sumi Jo (ett stycke jag själv har studerat en gång, men jag är inte sopran)
9. Mozart “Exsultate, jubilate” med sopranen Kathleen Battle (borde hellre vara Maria Stader, men fanns inte här)
10. Fabio Biondi med orkester spelar Vivaldis “Vintern” (hela deras version av “Årstiderna” är jämfört med en välspelad, tam och “trevlig” standardtolkning så annorlunda att man ramlar omkull av förvåning och skrattar högt av förtjusning)
11. Anne Sofie von Otter sjunger sånger av svenska tonsättare
12. Bachs kantat nr 32 i en fin gammal 1960-talsversion, där en pojke sjunger sopranstämman

Länk till Spotify för att lyssna igenom vad jag valde för musik på denna spellista.

Challenge: list 12 tunes or pieces of music (recorded) that say something about you, and what you like — but do not try to make it a top list of the “best” music you know! Put a link to a Spotify playlist if you have an account, or a link to another music service where your choices can be found.