Detta var problemet – vem skrev musiken till “Barndomen och Sången”, och när gavs noterna ut?

Jag har inuti ett gammalt pianoalbum – “Ängsblommor” av Fritz Spindler (1817-1905) – hittat fragment av två svenska sånghäften i liggande format, från gissningsvis mitten av 1800-talet. Inget märkvärdigt i sig, men kul därför att jag inte sett det förut.

En sång av “Sätherberg” (antagligen Herman Sätherberg (1812-1897), författaren till “Studentsången” som tonsattes av prins Gustaf) var det enda som fanns med i sin helhet. Andra namn som anges – till höger i noterna, där praxis idag är att skriva kompositörens namn – är [Johan?] Nybom och C.F. Dahlgren. Här tycks det dock vara fråga om textförfattarna, och tonsättarens namn bör då ha stått på de försvunna försättsbladen till häftena.

Pianoalbumet som de låg i har en kartongpärm med blått tyg, övertäckt med marmorerat brunt papper på fram- och baksidan. På en oval etikett står skrivet med svart bläck “231.” och med brunt bläck “Spindler Ängsblommor. 1.2. IJ Crona”. Noterna är bundna i fel ordning, först del 2 i serien “Ängsblommor”, sedan del 1. Försättsbladen till noterna är från en svensk upplaga utgiven av Abr. Hirsch i Stockholm, men själva notbilderna tycks vara från originalplåtar från en tysk utgåva – “Wiesenblumen” (op.65). Pianonoterna har som brukligt var inget årtal, men anges vara tryckta c:a 1868 enligt vad som sägs om ett exemplar av samma sort i biblioteksdatabasen Libris.

Fragment 1:

Kraftigt papper. Ett enda ark – ena sidan numrerad “11”, men baksidan saknar tryck. Liggande format. Innehåller ett notsystem och en textstrof. Musiken är slutet av pianoefterspelet av tonsättning av en dikt av C.F. Dahlgren. Texten handlar om blomsterkransar.

Gissningsvis är detta från ett album från 1831 med sånger för barn av Johan Erik Nordblom, enligt antikvariatsbeskrivningen man kan finna vid en sökning på dahlgren+sång+fortepiano:

Sånger för barn med forte-piano-accompagnement af J. E. Nordblom. Stockholm, Stentryck af Müller, (1831). Tvär 4:o. Litogr. titelblad,+ (blank),+ 3-11 litogr. s. med musik. /…/ Tonssättningar av dikterna ”Stjernorna” och ”Blommorna” av Franzén, ”Hopp och minne” av signaturen Gfm, ”Emmas stjerna” av Böttiger, ”Skridsko-färden” av Hammarsköld och ”Blomsterkransen” av Dahlgren. Tonsättaren Johan Erik Nordblom (1788-1848) var elev till Haeffner, och efterträdde även denne som musikdirektör vid Uppsala universitet, och verkade även som domkyrkoorganist i Uppsala. Han skrev huvudsakligen solosånger, bl.a. till texter av Geijer, men även för manskör. (källa: Centralantikvariatet)

Information om tonsättaren till “Blomsterkransen”, ur Nordisk familjebok (webbpublicerad i projekt Runeberg):

Nordblom, Johan Erik, tonsättare, född d. 12 April
1788 i Upsala, sattes 1803 i handel i Stockholm,
men återkom till Upsala och studerade der musik för
Haeffner 1808—4. Sistn. år blef han musikdirektör
vid Gefle gymnasium, hvilken plats han lemnade 1821
och flyttade till Stockholm, der han 1824 blef lärare
i elementar- och kyrkosång vid Musikaliska akademien
och 1827 akademiens ledamot. Vid Haeffners död (1833)
blef han director musices vid Upsala universitet,
med hvilken befattning han två år senare förenade
organisttjensten vid domkyrkan. År 1846 öppnade han i
Stockholm ett sånginstitut, gjorde senare konstresor
i landsorten och uppträdde som konsertsångare. Död
i Upsala d. 25 Dec. 1848. N. var en god sånglärare
och utbildade flere elever. Hans Sångskola utkom
i tre kurser 1836—40 och antogs vid rikets flesta
läroverk. Som tonsättare röjde han melodisk begåfning
och tjusade sin samtid med visorna Ungmön i lunden,
I fallets stund, Vyss, cyss, Vore du ett ax m. fl.,
och af hans mans-qvartetter sjungas stundom ännu
i dag Härliga land, Forntida minnen samt O, låtom
oss svärja ett fostbrödralag. N. kan sägas i en
del melodier bilda en öfvergång mellan Ahlström och
Geijer, mellan den rent haydnska formgifningen och ett
tydligare anslående af nordiska strängar. Han skref
äfven stycken för orkester, flöjt, fagott o. s. v. —
Tvänne barn till N. blefvo bemärkta på sångarebanan,
nämligen dottern Johanna Maria (född i Stockholm d. 23
Maj 1827), som blef elev af I. A. Berg och sjöng
på faderns turnéer och sedermera i hufvudstaden,
der hon 1853 blef gift med tullkontrollören och
tonsättaren P. A. Ölander, samt sonen Hjalmar Henrik N.
(född i Upsala 1842), som först egnade sig åt
affärsllfvet, men 1864 reste till Amerika, der han
fick studera sång på bekostnad af sångerskan Parepa
Rosa och biträda vid hennes konsertresor. Han har
sedermera med framgång sjungit på engelska teatrar.
A. L.

Fragment 2:

Tunnare och sprödare papper än i fragment 1. Min inte särskilt välgrundade gissning är att det inte är riktigt lika gammalt, alltså inte från 1830-talet, utan kanske från 1850-talet eller senare. Jag jämför då med det begränsade urval jag sett av varierande papperskvalitéer och trycktyper i noter och böcker från 1800-talet.

Liggande format. Tre ark, som hänger samman. Det första är numrerat “3.” respektive “4.” Det andra är numrerat “13” respektive “14”. Det tredje är numrerat “15” på ena sidan och saknar tryck på den andra sidan. Därav drar jag slutsatsen att sidorna kommer från ett nothäfte med totalt 15 sidor.

På sidan 3 finns slutet av en okänd strofisk sång i C-dur och 4/4-takt med fyra verser om vin och flickor. Alla verser utom den första slutar med texten “jag vill ha mer, jag vill ha mer, jag vill ha mer, jag vill ha mer”.

På sidan 4 finns början av en sång utan titel, D-dur och 3/4-takt, Andantino con moto. Musiken verkar vara av någon sorts menuett-typ. Texten är av Nybom och börjar “Jag är glad och ung, ingen sorg är tung, ty jag älska kan och sjunga. Kärlek hopp och tro, som små Englar bo uppå barnets späda tunga. Blåser stundom kalt uppå min levnadsstig, Hittar bö- [saknat stycke] -en sorg är tung,”

Enligt “Samlade dikter” (på projekt Runeberg) heter Johan Nyboms dikt “Visa för fattiga barn” och lyder i sin helhet:

Jag är glad och ung,
Ingen sorg är tung,
Ty jag älska kan och sjunga.
Kärlek, hopp och tro
Som små englar bo
Uppå barnets späda tunga.
Blåser stundom kallt uppå min lefnadsstig,
Hittar bönen vägen, himmel, upp till dig.
Jag är glad och ung,
Ingen sorg är tung,
Ty jag älska kan och sjunga.

Blomman är jag lik;
Med det lilla rik,
Klandrar jag ej andras lycka.
Är man blott förnöjd,
Har ock hjertat fröjd,
Gick man än på käpp och krycka.
Kommer dag, så kommer alltid äfven råd,
Och Guds rätter hvila ytterst på hans nåd.
Blomman är jag lik;
Med det lilla rik,
Klandrar jag ej andras lycka.

Derför ung och glad
Båd’ i land och stad
Stämmer jag min lilla visa,
Och i lust och nöd
Och i lif och död
Vill jag Herrans vägar prisa.
Träget arbete och sist en trogen bön
Göra dagen glad och göra qvälln så skön.
Derför ung och glad
Båd’ i land och stad
Stämmer jag min lilla visa.

Enligt “En sjuttioårings minnen” (Carl Rupert Nyblom) sjöngs dessa verser på en norsk folkmelodi när han gick i skolan i slutet av 1830-talet:

“Den Oldbergska skolan var fördelad i klasser, efter
hvad han vill minnas i tre. I den första satt han två
terminer, vår och höst 1838: där inhämtades stafning
och innanläsning samt första grunderna i räkna och
skrifva, allt efter Oldbergs bok »Hemskolan», där
man emellanåt äfven öfvade minnet med att lära sig
åtskilliga där inströdda verser, af hvilka några äfven
sjöngos. Han minns särskildt Nyboms sång för barn,
som började så:

Jag är glad och ung, ingen sorg är tung, med varmt
hjärta kan jag sjunga.

Kärlek, hopp och tro som små änglar bo uppå barnets
späda tunga o. s. v.

Den sjöngs på en välbekant norsk folkmelodi.”

På sidan 13 och överst på sidan 14 i mitt okända notfragment finns slutet av en okänd sång i käck Haydn-aktig (typ äldre tysk dans) 3/4-takt och D-dur. Texten lyder: “Står jag i dalen och ser dig på höjden, Glad såsom fågeln jag flyger dit opp, jag flyger dit opp jag flyger dit opp. O, jag vill dela den himmelska fröjden, sjunga med dig uppå Alpernas topp. Sjunga med dig uppå alpernas topp. A-a-a-a-a….”

Slutligen, på sidan 14 och 15 finns hela musiken och alla verserna till den strofiska sången “Barndomen och Sången”. Tonarten är Ess-dur och den går i 2/4-takt, Andante Amorende (? ser ut att stå “Amorevde”). Textförfattare angiven som Sätherberg. Jag har gjort en avskrift (ej faksimil) av noterna, och de kan ses i form av pdf här. En modern edition som går lättare att spela och sjunga från finns att köpa genom Score Exchange

Jag har sökt på sångens namn och på Herman Sätherberg i bland annat biblioteksdatabaser – och de musikarkiv och notförteckningar som går att leta i online – utan att hitta mera information, så jag vet inte ens vilken av Sätherbergs diktsamlingar den möjligen kan komma från. Förutom de 3-4 mest kända tonsättningarna av hans dikter – “Studentsång” (musik: prins Gustaf), “Längtan till landet” (=”Vintern rasat”, musik: Otto Lindblad) och “Glad såsom fågeln” (musik: prins Gustaf) – har jag hittat enstaka referenser till exempel på att hans texter har tonsatts av bland andra Mathilda d’Orozco (Montgomery) Gyllenhaal, men det fanns många svenska sångkompositörer kring mitten av 1800-talet. Jag har läst vad som står om den epoken och om utgivningen av noter i verket “Musiken i Sverige”, för att få idéer om vem tonsättaren skulle ha kunnat vara. Redan utan att gå till arkiven kan man sedan hitta exempel på noter från tiden genom de faksimilutgåvor av äldre svensk musik som går att beställa på nätet. Exempelsidor finns på Hans Ahlborg Musik. Men där har jag inte hittat någonting som hjälper mig att få svar på frågan om tonsättaren till “Barndomen och Sången”.

v.1.
Sommarhimmel, ljusblå sky,
Stoj och lekar, rosig hy,
Mamas famn och Pappas skänker
ack med saknad än jag tänker
på den sälla barndomstid
Med sitt joller och sin frid!
Med sitt joller och sin frid!

v. 2.
Frö ur jorden växer opp
År från år med rosig knopp;
Vårsky kommer, lärka vaka
Vänder till sin äng tillbaka;
Men till barnets glada vår
Aldrig mer du återgår.

v. 3.
Blott alt längre irra vi
Från dess portar Hvad vi bli,
Hur vi öden må förbyta;
Alla blommor dem vi bryta,
Bära se’n en annan färg,
Vissnade i blad, i märg.

v. 4.
Ty de barnsliga de små
Perlor uti ögon blå,
Känslans himlatårar rinna
Hastigt undan och försvinna:
Der som källan torkat ner
Speglas ingen himmel mer.

v. 5.
Ingen sångarfågels röst
Klingar genom stormig höst:
Ulfven ryter vildt i hågen;
Dimman gråter; kalla vågen
På det stormbebodda haf
Blott sin fradga speglar af.

v. 6.
Men – i sångens sköna frid
Känner jag den fordna tid,
Känner den vid fågelns qvitter,
När i skogens ro jag sitter
Och uti den lätta vind
Torkar daggen från min kind.

v. 7.
Derför är mig sången kär;
Sångens lif en barndom är:
Derför sjung, o sångarhjerta,
Lifvets fröjd och lifvets smärta,
Tills uti en skön minut
Lifvets dickt du sjungit ut.

(Herman Sätherberg)

Uppdatering 5 april 2013: genom Visarkivets utmärkta webbfrågetjänst har jag fått hjälp att konstatera att min gissning var korrekt – musiken till den sång med samma titel och Nordblom som tonsättare som finns i deras arkiv (s. 90 i del tre av “Det sjungande Sverige” tryckt 1875) ser likadan ut som mitt exempel, fast de är från olika utgåvor. Barndomen_och_sangen_Bi_02247_090_0001.pdf