Konst, hälsa och vetenskap

Varit på informationsmöte i kommunhuset om ett forskningsprojekt om konstdiskussioner och hälsoeffekter, som skall bedrivas i samarbete med en lokal konstnär (därav valet av lokal).

Det rara kommunalrådet inledde med en anekdot om små barn som ser ut att må bra när de ritar och improvisationssjunger i hemmets lugna vrå. Snabba ryck till en kulturpolitisk koppling med historisk allmängiltighet: eftersom människor en gång har skapat grottmålningar och eftersom många idag börjar måla när de går i pension så har vi besvisligen ett behov av att uttrycka oss, men tyvärr värderas kultur och dess effekter på välbefinnandet inte särskilt högt i vårt samhälle. Kommunalrådet hoppas och tror att projektet avser att bevisa att kultur behövs för hälsan.

Därefter presenterade sig de tre konstkunniga personerna (en av dem även med bakgrund från vården) som startat just denna studie om ifall konstsamtal i grupp kan vara en metod för att öka välbefinnandet. Lite lösryckta fakta från tidigare studier och andra antaganden om förhållandet mellan kultur, hälsa och samhällsekonomi tas upp, som förklaring till varför man tror på den goda effekten av kulturupplevelser.

Resten av mötet ägnas åt att under skoj och skratt få deltagarna i salen att gruppera sig på olika sätt runt väggarna, för att slumpa fram undersökningsgrupperna till studien. Metoden består i att publiken skall gissa ett antal saker om de tre ledarnas preferenser för fritidsaktiviteter och bostadsförhållanden. Om man tror att konstvetare nummer ett tycker om att paddla kanot skall man gå hitåt, om man tror att konstvetare nummer två tycker om att äta räkor skall man masa sig dit bort, och om man tror att konstnären bor i närheten av ett höghusområde skall man ställa sig därborta i bredvid podiet. Och så vidare, tills det är ett jämt antal deltagare i det förutbestämda antalet grupper.

Dessutom skall varje grupp innehålla minst fem personer som äger en bil, och den som inte har någon skall fråga runt tills den hittar en bilägare som är villig att ge ut sin emailadress och lova att hämta personen på stationen när det är dags att åka till gruppens bestämda samtalssession i konstnärens ateljé. Eh, detta beror på att forskningsetiken förbjuder ledarna att samla in emailadresser centralt och tussa ihop folk som kan samåka. Allt skall vara anonymt, frivilligt och vetenskapligt. Sedan blir det fruktstund, men då är vi alla så förvirrade och småirriterade av allt kringspringande och av att inte ha blivit ordentligt informerade om själva forskningens upplägg så det känns omöjligt att behöva ställas inför valet mellan bananer och röda äpplen också.

Uppdatering (9 januari 2011):

Hittade just en artikel som refererar en studie från hjärnforskning om konstupplevelser. Det tycks som om det kan finnas något i betraktandet av konstverk som triggar belöningscentrum i hjärnan. Det kan förklara varför man “mår bra”, men är absolut inget argument för att använda konst som hälsobefrämjande medel i vården, då det kan vara fråga om samma effekt som man får om man använder droger, spel (inklusive börsspekulation) eller shopping som livsstil. Hjärnan stimuleras på ett sätt som antyder att belöningssystemet inte triggas av det estetiska värdet i konstverket, utan av att individen oavsett om han eller hon gillar det de ser reagerar på att “konst” liksom finare whisky och dyra handväskor har hög status. Man upplever kanske ett kortvarigt rus av det spännande i att ta del av något som höjer en över medelmåttornas status i samhället. Detta sker därför att man har lärt sig att konstnärliga framställningar (till skillnad från triviala fotografier av samma motiv) har ett socialt och ekonomiskt värde.

“During the current study, participants were not asked if they enjoyed what they saw, or even if they considered it art, in order to avoid any biasing as a result of the question asked. Instead, as participants viewed the images, researchers scanned the volunteers’ brain activity (using functional magnetic resonance imaging) as they viewed paintings versus photographs.

Interestingly, the brain regions activated by art images (as opposed to photographs) were independent from those brain regions that became active during aesthetic preference.

Specifically, the results reveal that not only did art viewing stimulate the ventral striatum, but it also activated the hypothalamus (associated with appetite regulation) and the orbitofrontal cortex (associated with risk-taking, impulse control and detection of social rules).”

Uppdatering, 7 juni 2013:

Hittade ett par artiklar/forskningsrapporter som bl a diskuterar vetenskapligheten i att vilja se orsakssamband mellan kulturaktiviteter och folkhälsa.

Kulturrådet 2008:4 “Kultur – en del av ett hälsosamt liv?”

och

Cecilia von Otter: Health and cultural activity

Are people who are more culturally active likely to experience improved health and, if so, is it possible to say that health improvements were caused by increased cultural activity?”

4 thoughts on “Konst, hälsa och vetenskap

  1. Jo, jag är lätt tveksam till om det här upplägget – med det här urvalet av deltagare, med de här ledarna, på den här platsen – är tillräckligt bra för att ge resultat som går att använda vetenskapligt. Skrev inte det, men förvirringen och det meningslösa i att använda vuxet folks tid till spring-omkring-lekar i fullmäktigesalen när rest flera mil för att de hoppades få ta del av en matnyttig föreläsning om forskningsläget på området konst och hälsa, är att det dessutom på ett tidigt stadium delades ut numrerade lappar utan förklaring! Det hade liksom räckt som slumpmetod för att fördela deltagarna i sex lika stora grupper…

  2. Ett sånt vidrigt spektakel du hamnade på.
    Jag var på en föreläsning om konst i vården för ett antal år sedan. Ganska intressant, som att dementa ska ha figurativ konst och att döende inte nödvändigtvis måste ha en Skriet-affisch i salen.
    Jag hade en diskussion på jobbet för en tid sedan. De gamla hade försetts med penslar och kritor och deras alster prydde sedan hela hemmet.
    Måttligt kul för anhöriga att se sin gamla mammas huvudfotingar. Någon kollega tyckte att det var fint och rart, som på "dagis", skillnade torde vara att de dementa förlorar förmågor medan barn utvecklar dem.
    Jag antar att du inte kommer delta i projektet i Österåker??? / Karin

  3. Intressant, Bengt, att få veta att det finns flera än dessa hälsoforskare och konstnärer som håller på med konstpedagogik för folkhälsan. (jag hittade sajten genom att klicka på ditt namn i kommentaren – fast man måste ändra lite på adressen sätta in ett "_" istället för "&", för att det skall funka).

    Det verkar som om din metod går ut på att deltagarna skapar konst själva och inte bara tittar på och pratar om goda konstverk.

    Hoppas du förstod av mitt referat att de "lekar" som ledarna höll på med vid föreläsningen inte var en del av metoden, utan bara ett påhitt för att göra urvalet till deltagargrupperna roligare. Fast vi som var där uppskattade det inte riktigt. Jag deltog inte i själva studien hösten därpå, så jag har ingen insyn i vad som hände i samtalsgrupperna sedan.

    Om du äger rätten att använda begreppet "Konst & Hälsa" förstår jag varför de jag kommit i kontakt med tycks ha valt att kalla sin forskning för något annat för att inte inkräkta på det skyddade namnet. (För övrigt tycker jag inte riktigt om fenomenet att ganska vanliga ord och begrepp skall kunna varuskyddas, så att ingen annan kan använda dem…)

  4. Det låter skrämmande det jag läser här. Konst & Hälsa drivs med riktiga analyser, bildterapier mm. Detta är ingen lek utan allvar för att komma till rätta med ohälsotalen som finns i samhället.
    Konst & Hälsa ägs av Bengt Saltö, det är ett varuskyddat namn (PRV)samt pedagogik, det är straffbart att använda detta namn i andra sammanhang.

Comments are closed.