Gårdagens bröd för morgondagen

Igår blev det den här varianten! Det är bra för kreativiteten och tänkandet att publicera saker – först när man ser det i “tryck” och får kommentarer kommer man på att det finns mer att göra åt det! Så fungerar i alla fall jag. Och så här långt har mitt Mrs Zacharova-recept redan utvecklats nu!

Gårdagens bröd för morgondagen – kan ätas samma dag.

3 dl vatten kokas upp i mikron eller vattenkokaren
3 dl kallt vatten blandas med det varma – kolla med termometer eller handen att det är lagom

50 g färsk jäst eller ett paket torrjäst i en stor plastbunke
rörs ut med de ljumma 6 dl vatten och

2 tsk strösocker
1 dl vanligt vetemjöl
1 dl fint rågmjöl

Låt bunken stå under en handduk tills blandningen har ett skumlager

Rör ner lite olivolja
2 tsk salt
5 dl vetemjöl
5 dl rågmjöl
en näve russin
en halv burk valnötter
mixade frön, “sallads-topping” (solros, pumpa, pinje)

Blanda väl och låt jäsa under handduk tämligen länge, tills bunken är nästan full och det luktar mera vin om det än jäst och mjöl.

Försök sedan hantera degen utan att behöva tillsätta mera mjöl, även om den är obehagligt kladdig.
Den skall delas i två jämnstora bitar och knådas lite lätt, innan den plattas ut i två teflonbelagda långformar.

Låt brödet jäsa i formarna under handduk i minst 30 minuter, gärna på en riktigt varm plats, som ett vattenelement.

Värm upp ugnen till 200 grader (obs! detta är annorlunda mot “originalreceptet”).
Grädda bröden i ungefär 35 minuter. Stjälp upp omedelbart, så de inte blir blöta av kondens i botten av formarna. Rulla in i rena kökshanddukar och låt svalna. Dela i två delar innan de fryses in, så kan man lättare få ner ett bröd i en liten plastpåse, och så blir det enklare att ta fram bara det man behöver för dagen.

(Uppdatering: nästa gång blir det mera russin och inga pinjefrön i degen. Solrosfrön är okej, men pumpafrön gör sig bättre utanpå brödet än i degen. Pinjekärnorna har inte där att göra alls. De förvandlades till små blöta mask-, sparris- eller bambuskottliknande grunkor som inte kändes trevliga i en smörgås.)

Mrs Zacharovas Bread

Det här simpla receptet har jag förmedlat i olika omgångar och versioner på andra ställen men ännu inte bloggat om, kom jag på. Ursprunget är ett formbrödsrecept, eller en metod för att baka sitt vardagliga bröd, som jag hittade för en väldig massa år sedan i en kokbok som jag råkade köpa för att jag var med i en engelsk bokklubb (före internet handlade man böcker efter att antingen ha sett dem i en tryckt katalog eller broschyr, eller efter att ha upptäckt dem stående på en reell bokhylla i en välsorterad bokhandel). Kokboken var utgiven av ett brittiskt tevebolag i samarbete med någon sorts husmorsförening eller hushållningssällskap, eller möjligen en slags skola eller myndighet? Skit samma. Det är i alla fall en lång och omständlig beskrivning av hur man bakar, inskickad till det receptsamlande sällskapet av en Mrs Zacharova.

Hon påpekar att om man lär sig den här grunden för matbröd, så behöver man aldrig tycka att man inte har tid att baka sitt eget bröd, för om man bara startar degen rätt så kan det inte bli fel även om man efter att ha varit ute ett ärende som tog längre tid än man planerade måste skrapa ner en överjäst deg från väggen och trycka ner den till en liten skruttklump i botten av bunken igen och vänta ut en ny jäsning. De olika momenten i bakningen kan alltså passas in i småstunder som blir över mellan en hemarbetande persons dagliga göromål. Ibland får degen stå länge och jäsa tills man har tid att ta hand om dem, men en bra deg sköter sig själv och är anpassningsbar.

Har inte originaltexten här, så det här är min beskrivning av min uppfattning om “metoden”, som är ganska mycket basic kunskap för alla som någon gång har hanterat en deg och förstått under vilka villkor jäsning fungerar och iakttagit hur mjöl och vatten beter sig när de blandas.

Första gångerna man bakar efter det här receptet är det bäst att använda bara vanligt vitt vetemjöl, alldeles färsk jäst, vatten som man mäter temperaturen på, och så lite olivolja, socker och salt. Då vet man förhoppningsvis sedan hur ett lyckat bröd skall se ut och smaka. Andra mjölsorter, kryddor, frön och andra tillagda ingredienser, gammal eller torr jäst och slarv med mått, temperatur och knådning kan man experimentera med senare.

I en plastbunke med höga kanter – eller något annat kärl som inte kyler ner degen medan den jäser och som går att täcka med en plastfilm eller handduk – smular man ner ett halvt paket färsk jäst. Det är 25 gram.

I en kastrull på spisen, i en vattenkokare eller i en kopp som man kör i mikron hettar man upp någon deciliter vatten, som sedan blandas med kallvatten i en graderad tillbringare eller annat mått. Det skall bli 4 deciliter degspadsljummet vatten. 37 grader? Häll det över jästen i bunken och rör om med en träsked eller nåt sånt.

Rör ner en deciliter mjöl och två teskedar strösocker. Lägg över en handduk och glöm bunken i en kvart kanske. Låt den stå och starta sin jäsning dragfritt någonstans på ett bord eller en köksbänk som inte är iskall. Eller ute i solen. Eller på ett måttligt varmt värmeelement. Titta i bunken, och om det liksom skummar om degspadet så är det dags att fortsätta jobba på att det skall bli en deg. Annars väntar man en stund till.

Blanda ner två teskedar salt, någon matsked olivolja (alt. flytande margarin eller annan matolja) och 8-9 deciliter mjöl. Bearbeta degen med träskeden eller händerna så att det bildas sammanhängande glutentrådar – kletiga ränder kors och tvärs – i vetemjöl och vattenblandningen. Det är det som kommer att göra att koldioxiden och de andra produkterna från jästens aktivitet stannar i degen och blåser upp volymen av den i små små gasfyllda degbubblor. På med täcket på bunken igen och glöm den i ett hörn minst en halvtimme. Tryck ner och börja om jäsningen om degen blir för stor och full av blåsor.

Sedan är det dags att knåda ordentligt på ett bakbord eller vad man har för ledig plats som kan mjölas lite lätt så degen inte kletar fast i underlaget medan man jobbar. Dela degen i två delar och knåda var för sig. Tryck ner varje bit platt på botten av avlånga brödformar (gärna belagda, så slipper man smörja före och diska efter). Ställ dem att jäsa ännu en gång, med handduk över. Det här är jättebra att ha ett lite varmare ställe för, t ex ett vattenledningselement med bred och platt ovansida. Låt stå åtminstone en halvtimme.

När degen når upp till kanten av formarna är det lagom att ställa dem i KALL ugn och sätta termostaten på 200 grader. Slå på strömmen till ugnen och ställ en timer på en halvtimme. Om bröden sedan är lätt ljusbrunt gräddade och om man kan knacka på undersidan av ett uppstjälpt formbröd och det liksom låter ihåligt och känns bra så är det bara att ta bort båda formarna (använd grytlappar) och rulla in bröden i varsin ren kökshandduk (alltså inte frotté…) och låta dem kallna lite innan man provsmakar.

För små hushåll funkar det bra att dela formbröden på mitten innan man fryser in dem till en annan dag, så har man färskt bröd att ta fram tre gånger till innan man behöver baka igen.

Sammanfattning:

25 g jäst
4 dl vatten
9-10 dl mjöl
2 tsk socker
2 tsk salt
olja

bunke, träsked, vattenmått, specerimått, handdukar, brödformar, degskrapa, grytlappar, timer.

Kall ugn, sedan 200 grader i 30 minuter.
(Ändring: brödet blir för tråkigt om det inte får grädda längre tid i fullt uppvärmd ugn, så det där med att börja med kall ugn kan man skippa. Se nästa blogginlägg för flera ändringar av proportioner och tider.)

Playing with designs online

Som ni kan ha noterat genom att det finns ett par reklamwidgets på bloggen sedan några dagar så har jag startat en internetshop för tröjor, väskor, musmattor, muggar, magneter, bilder och vykort med mina bilder och noter på. Eftersom allt är skapat i datorn och inte existerar i verkligheten förrän man betalar Zazzle (i dollar, euro eller pund) för att trycka upp och skicka grejerna så vet jag inte om min uppfattning om lämplig layout och bildbehandling stämmer med vad som funkar i deras tryckerier (men de har någon sorts skicka-tillbaka-garanti om kunder blir missnöjda). Det kan också spela roll att några av designerna i det webbaserade verktyget och färgjusteringen i bildbehandingsprogrammet här hemma gjordes medan jag hade glömt macbookens skärm i “nattläge”, dvs med väldigt låg ljusstyrka. Trycket med Orfeus & Ofelia är tidigare testat som vykort och tröja på annat tryckeri (Vistaprint), och jag har försökt att kompensera färgerna efter vad jag lärde mig då.

Banankaka (recept)

Det efterlystes recept på banankaka genom Twitter, så jag kom att tänka på att vi har ett familjeutprovat exempel inskrivet på de tomma sidorna längst bak i en liten kokbok. (Även om frågeställaren själv antagligen inte läser min blogg så kanske andra hittar hit och vill prova en krånglig men god kaka!)

2 bananer (väl mogna)
2 dl socker
2 ägg
3 dl vetemjöl
50 g margarin
1 dl mjölk
1 1/2 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker
1 tsk kardemummakärnor
1-2 tsk mald ingefära
en gnutta kanel och/eller mald muskot

Mosa bananerna med gaffel i en djup tallrik, rör ner 1 dl socker och pudra över vaniljsocker, ingefära (och kanel/muskot).

Stöt kardemumman i en mortel.

Smält margarinet i en plåtbunke (och smörj en kakform), rör ner 1 dl socker och 2 ägg. Vispa. Blanda ner 3 dl mjöl, 1 1/2 tsk bakpulver och kardemumman. Sist rörs bananmoset ner och blandas med resten.

Häll ner allt det blandade i bakformen och grädda i 35-40 minuter i 175 grader (C) ugn.

The Irish ballad (Tom Lehrer)

Among other things I am doing these days, I am practicing singing some old and new songs to guitar, and googled for some examples of how to play the accompaniment, but also found this original recording with a fan video.

Scarborough Fair

The ballad “Scarborough Fair” is one of the most well-known old folk songs that got popular in our time through recordings and performances in the folk and pop scene of the 1960-1970 period.

The text in “Scarborough Fair” is closely related to other old ballads, for example, “The Elfin Knight” and “The Cambric Shirt”.

The content has been explained as a list of impossible tasks that the distanced lovers ask each other to perform in order to prove their love and worthiness again. It can also be read as an exchange of subtle insults with references to their character and/or body parts. For example:

1) “Wash it in yonder dry well”, meaning perhaps a person with dry eyes, not easily moved to tears,

2) One of the lovers has got a sharp tongue, a “sickle of leather”,

3) “Sow some seeds from north of the dam” could mean that one of the lovers has got a snotty nose above his lips (“north of the dam”).

This is not a critical edition made in accord with scholarly expertise but a contemporary interpretation made with artistic license. ‘He’ and ‘she’ is alternating in this version. The demo is just a quick demo, not a good performance or production!


New music, composer news, poetry, links and other things from the team members, editors and friends of The Sibelian Conspiracy

Konst, hälsa och vetenskap

Varit på informationsmöte i kommunhuset om ett forskningsprojekt om konstdiskussioner och hälsoeffekter, som skall bedrivas i samarbete med en lokal konstnär (därav valet av lokal).

Det rara kommunalrådet inledde med en anekdot om små barn som ser ut att må bra när de ritar och improvisationssjunger i hemmets lugna vrå. Snabba ryck till en kulturpolitisk koppling med historisk allmängiltighet: eftersom människor en gång har skapat grottmålningar och eftersom många idag börjar måla när de går i pension så har vi besvisligen ett behov av att uttrycka oss, men tyvärr värderas kultur och dess effekter på välbefinnandet inte särskilt högt i vårt samhälle. Kommunalrådet hoppas och tror att projektet avser att bevisa att kultur behövs för hälsan.

Därefter presenterade sig de tre konstkunniga personerna (en av dem även med bakgrund från vården) som startat just denna studie om ifall konstsamtal i grupp kan vara en metod för att öka välbefinnandet. Lite lösryckta fakta från tidigare studier och andra antaganden om förhållandet mellan kultur, hälsa och samhällsekonomi tas upp, som förklaring till varför man tror på den goda effekten av kulturupplevelser.

Resten av mötet ägnas åt att under skoj och skratt få deltagarna i salen att gruppera sig på olika sätt runt väggarna, för att slumpa fram undersökningsgrupperna till studien. Metoden består i att publiken skall gissa ett antal saker om de tre ledarnas preferenser för fritidsaktiviteter och bostadsförhållanden. Om man tror att konstvetare nummer ett tycker om att paddla kanot skall man gå hitåt, om man tror att konstvetare nummer två tycker om att äta räkor skall man masa sig dit bort, och om man tror att konstnären bor i närheten av ett höghusområde skall man ställa sig därborta i bredvid podiet. Och så vidare, tills det är ett jämt antal deltagare i det förutbestämda antalet grupper.

Dessutom skall varje grupp innehålla minst fem personer som äger en bil, och den som inte har någon skall fråga runt tills den hittar en bilägare som är villig att ge ut sin emailadress och lova att hämta personen på stationen när det är dags att åka till gruppens bestämda samtalssession i konstnärens ateljé. Eh, detta beror på att forskningsetiken förbjuder ledarna att samla in emailadresser centralt och tussa ihop folk som kan samåka. Allt skall vara anonymt, frivilligt och vetenskapligt. Sedan blir det fruktstund, men då är vi alla så förvirrade och småirriterade av allt kringspringande och av att inte ha blivit ordentligt informerade om själva forskningens upplägg så det känns omöjligt att behöva ställas inför valet mellan bananer och röda äpplen också.

Uppdatering (9 januari 2011):

Hittade just en artikel som refererar en studie från hjärnforskning om konstupplevelser. Det tycks som om det kan finnas något i betraktandet av konstverk som triggar belöningscentrum i hjärnan. Det kan förklara varför man “mår bra”, men är absolut inget argument för att använda konst som hälsobefrämjande medel i vården, då det kan vara fråga om samma effekt som man får om man använder droger, spel (inklusive börsspekulation) eller shopping som livsstil. Hjärnan stimuleras på ett sätt som antyder att belöningssystemet inte triggas av det estetiska värdet i konstverket, utan av att individen oavsett om han eller hon gillar det de ser reagerar på att “konst” liksom finare whisky och dyra handväskor har hög status. Man upplever kanske ett kortvarigt rus av det spännande i att ta del av något som höjer en över medelmåttornas status i samhället. Detta sker därför att man har lärt sig att konstnärliga framställningar (till skillnad från triviala fotografier av samma motiv) har ett socialt och ekonomiskt värde.

“During the current study, participants were not asked if they enjoyed what they saw, or even if they considered it art, in order to avoid any biasing as a result of the question asked. Instead, as participants viewed the images, researchers scanned the volunteers’ brain activity (using functional magnetic resonance imaging) as they viewed paintings versus photographs.

Interestingly, the brain regions activated by art images (as opposed to photographs) were independent from those brain regions that became active during aesthetic preference.

Specifically, the results reveal that not only did art viewing stimulate the ventral striatum, but it also activated the hypothalamus (associated with appetite regulation) and the orbitofrontal cortex (associated with risk-taking, impulse control and detection of social rules).”

Uppdatering, 7 juni 2013:

Hittade ett par artiklar/forskningsrapporter som bl a diskuterar vetenskapligheten i att vilja se orsakssamband mellan kulturaktiviteter och folkhälsa.

Kulturrådet 2008:4 “Kultur – en del av ett hälsosamt liv?”

och

Cecilia von Otter: Health and cultural activity

Are people who are more culturally active likely to experience improved health and, if so, is it possible to say that health improvements were caused by increased cultural activity?”

Det här är ingen åsiktsblogg

Beyond Good and Atonal är ingen åsiktsblogg, så jag brukar inte föra fram politiska åsikter, hoppa över logikhinder med personliga käpphästar eller vädra privata synpunkter på tillvarons futtigheter här. Jag läser tämligen många bloggar regelbundet och uppskattar att andra bloggar åsikter, politik och privata reflektioner över livet i stort och smått. Det är bara inte riktigt min grej att producera texter och kommentarer i den genren, annat än som facebookstatus och tillfälliga utbrott av mikrobloggande. Har planerat att skriva något lite åt det indignerade tyckande hållet om saker som bekymrar mig eller roar mig på ett personligt plan, men hittills inte kommit igång, och kommer förhoppningsvis att låta bli. Ämnet är känsligt, och jag är inte riktigt uppdaterad på detaljerna för att veta vad som är bra att kommentera och vad som bara är dumt och fel. Handlar om en solkig vårdnadstvist där vänner till respektive parter har hetsbloggat sina fantasier om situationen och maktkampen.

Vet också att det finns läsare som väntar sig att jag skall rapportera intressanta saker om kulturföreteelser och musikliv, som om jag vore en etnolog eller kulturteoretiker. Kommer inte på något att skriva om som jag har något att säga om, som behöver sägas. Men jag skall försöka att blogga mera så småningom.

Funderar på detta, till exempel:

Låten är rolig, och jag blir sugen på att sjunga själv och lära mig mera om att remixa. Men videon från Venedig, och vad den säger om aktivisternas uppfattning om vad som är “episkt” och rätt, känns lite mer tveksam.

Uppdatering: Copyriot rapporterar om hur det italienska Guardia di Finanza försökte sig på en myndig motdemonstration mot gänget som flängde runt i båtar med piratflagg, och då ser bilden lite annorlunda ut.