förändringsprat

Här presenterar jag litteraturen inför en planerad men ännu ej producerad kurs i Motiverande samtal (Motivational Interviewing), vilket är en klientcentrerad metod för professionell vägledning.

Böckerna som beskrivs är “Motiverande samtal – att hjälpa människor till förändring” av William R Miller & Stephen Rollnick (översatt av Carl Åke Farbring), och “Motiverande samtal – MI – att hjälpa en människa till förändring på hennes egna villkor” av Tom Barth & Christina Näsholm.

Videons introduktionsmusik är från pianostycket “Jean Sibyl” av Maria Ljungdahl. Noterna finns som onlineutskrift och hittas på http://www.scoreexchange.com/scores/88846.html

(uppföljning: hittade just den här pärlan till blogginlägg angående det tveksamma värdet av att ha duktiga studenter som följer det underförstådda manuset för rollspel i träningssituationer, och håller med om slutsatserna: “The take-home message, however, is that we should never expect real patients to act as if they’re reading off a script from our textbooks.  And as a corollary, we should use caution when taking our patients’ words and making them fit our own preconceived script.  By doing so, we may be fooling ourselves, and we might miss what the patientreally wants us to hear.” )

aktuell brödtext

Såhär gör jag mitt matbröd numera. Receptet utvecklas nämligen med tiden. Poängen med det är dock fortfarande att man skall baka bröd medan man ändå håller på med någonting annat hemma, så att det inte blir så stor affär av det. Degen får vänta, och puttas ner i bunken igen om den jäser över. Man gräddar brödet när man har tid att passa ugnen, och när ugnen inte används till något annat.

Gör så här:

Värm upp vatten i vattenkokare (ta någon extra deciliter när du kokar te, t ex) och blanda med kallt vatten i en måttkanna, känn på temperaturen och måtta genom att hälla av överskottet eller lägga till hett eller kallt vatten, tills det blir 6 deciliter ljummet som är lagom för färsk jäst.

Smula 50 g färsk jäst i en stor plastbunke. Häll på vattnet och rör om med en stor slev.

Tillsätt honung. Gräv upp en redig matsked (riktig matsked, inte mått) honung ur någon burk med en sorts honung som du kanske har köpt av misstag och inte tycker så mycket om att äta som den är. Låt honungen smälta i degspadet.

Rör ner ett par deciliter mjöl i degspadet. Blanda gärna vetemjöl och fullkornsråg (jag använder finmalet rågmjöl ihop med enklaste sortens vetemjöl). Täck över bunken med en handduk och låt stå en kvart ungefär.

Degspadet skall bubbla av jäsning. Rör ner resten av ingredienserna.

1,5 teskedar salt. (Det skall vara ungefär 1 tsk per halvliter degspad om man gör en större eller mindre deg.)

En skvätt matolja.

En näve hela hasselnötter. Eventuellt även russin.

Åtminstone 1 liter mjöl till, med något mera vetemjöl än råg.

Täck bunken och låt den stå tills du har tid att ta hand om degen igen.

Efter att degen jäst upp, kan man tillsätta mera mjöl, men det är bra om degen hålls lös och kladdig hela tiden.

Låt jäsa en eller flera gånger, och tryck ner degen i bunken varje gång.

När det verkar vara läge att grädda brödet, ställer man ugnen på 200 grader och tar fram ett par brödformar eller plåtar och bestämmer vilken form brödet skall ha.

Man kan baka ut det som platta paddor på plåt, men jag gör oftast formbröd.

Att knåda på bakbord är kladdigt, så det kan man hoppa över om man fixar att hantera degen med en träslev i en hand och någon sorts skrapa, matsked eller trubbig kniv i den andra.

Släng upp lagoma och lika stora bitar deg på plåten eller i formarna och tryck till dem lite så de får en bra form med en ganska slät yta. Jämna till med en blöt sked eller kniv om det behövs.

Låt jäsa upp ordentligt före gräddningen.

Grädda i någon halvtimme eller mera, och sedan svalna lindade i bakdukar, gärna på galler.

29. minne från barndomen !

Den här hade vi förmodligen på skiva hemma, eller så köpte jag den själv senare, eftersom Maria Stader var min idol. Hennes röst är den klaraste man kan tänka sig för en skolad sopran som skall kunna sjunga opera och konsertarior och överrösta en orkester. Nästan ingen sångerska låter så här idag, och inte då heller. Det är goda anlag och fin belcantoträning efter den gamla skolan som gör det möjligt, antar jag. När jag var tio år och härmade det hon sjöng kanske jag kunde åstadkomma en klar sopranton. Bara några år senare var jag definitivt mera på väg att bli en djup, komisk alt än en hög, lyrisk sopran…

och så den “låt” jag lyssnade på antagligen allra flest gånger under en period i 10-årsåldern när jag äntligen hade övertygat mina föräldrar om att jag klarade av att hantera deras fina hifi-skivspelare på egen hand, och slapp använda den gamla radiogrammofonen som de hade tyckt jag kunde spela mina barnskivor på.

Spotify-länkar – Maria Stader sjunger Mozarts “Exsultate, Jubilate” och Ferenc Fricsay dirigerar radioorkestern i Berlin (1954):

första delen
andra delen
tredje delen
fjärde delen

det fanns en enda video på youtube med detta verk när jag letade