Category Archives: research

Nanny Lejdström (1874-1959)

Posted on by

Musikpedagog, dirigent och tonsättare

Nanny Celina Elisabeth Lejdström, född i Västmanlands län (Säby församling) 8 maj 1874, död i Stockholm län (S:t Matteus församling) 27 april 1959. Sångpedagog, körledare och tonsättare. Verksam som musiklärare vid bl a lärarseminariet i Västerås (från 1902, ev tidigare) och Rostadseminariet i Kalmar (1920-1934).

Biografi:

Nanny Lejdström föddes 1874, och växte upp i en stor barnaskara med hel-, halv och fostersyskon. Familjen bodde på Utnäs gård i Säby församling, nära Strömsholm och vid Mälaren. Fadern Johan Robert Lejdström (1821-1904) var lantbrukare, men kallas i vissa källor possessionat, dvs godsägare. Nannys mor Amelie (Lovisa Charlotta Amalia) f. Hedenstierna (1839-1925) kom från Södra Ljunga i Kronobergs län och var en kusin till faderns första hustru Ulrika Juliana Amalia f. Ljungdahl (1836-1869). På våren 1889 flyttade familjen Lejdström till Västerås. Lejdström studerade vid musikkonservatoriet i Stockholm och tog enligt uppgift (nekrologen i SvD 1959) sin första examen år 1896. Enligt andra uppgifter (bl a Svensk Musiktidning 1902) blev hon klar med studierna på konservatoriet först efter höstterminen 1901, och hade då behörighet att undervisa i musik på läroverksnivå. Hon hade från åtminstone 1902 (ev tidigare) anställning som musiklärare vid både flickskolan och småskolelärarinneseminariet i Västerås, och kan även ha gett sånglektioner privat. En av hennes elever i Västerås var konsertsångaren Erik Melander (1885-1946). Vårterminen 1908 vistades Lejdström i Landskrona, troligen för att tjänstgöra vid flickläroverket, och var enligt folkbokföringsuppgifter inneboende hos Selma Lagerlöfs väninna lärarinnan Anna Oom. På sommaren 1910 reste hon till Berlin tillsammans med ett par av vännerna bland lärarinnorna i Västerås, Hilda Eriksson och Signe Hammarskjöld.På hösten 1919 sökte och fick Nanny Lejdström tjänsten som musiklärare vid folkskoleseminariet i Kalmar. Hon var sedan från vårterminen 1920 verksam i Kalmar, tills hon gick i pension i juni månad år 1934. Efter pensionen flyttade Lejdström d. 5 juli 1934 tillbaka till Västerås. Hon var under senare år och fram till sin död 1959 bosatt i Stockholm. Hennes fjorton år äldre halvsyster Hedvig Lejdström g. Sehman (1860-1942) hade också studerat vid konservatoriet, men gifte sig år 1892 och blev prästfru. Nanny förblev dock ogift hela livet men delade sitt hem med släktingar, kollegor och vänner. 1920, då hon tillträdde musiklärartjänsten i Kalmar, hade hon gemensamt hem med sin mor Amelie Lejdström som var änka sedan 1904, vännen Hilda Eriksson som pensionerades 1920 från föreståndartjänst vid seminariet i Västerås, samt en yngre lärarinna som var väninnans fosterdotter från Västerås. När Hilda Eriksson avled 1929 stod Nanny Lejdströms namn sist i dödsannonsen, efter Hildas svåger William Molard, systerdotter Judith Arlberg Gerard och fosterdotter Margareta Ahlberg f. Rudberg med make. Samma status av närmaste vän hade den andra gamla vännen från Västerås, Signe Hammarskjöld, då Nanny Lejdström själv gick bort 1959. Först står syskonbarn, syskonbarnbarn och en svägerska, men sedan kommer Signes namn. Nekrologen (i SvD) nämner också att Nannys äldsta vän och sambo finns bland de närmast sörjande:

Musikdirektören fröken Nanny Lejdström har avlidit i Stockholm 84 år gammal. Hon var född på Utnäs i Säby, Västmanland, dotter till possessionaten Robert Lejdström och hans maka, född Hedenstierna. Efter studier vid Musikaliska akademien, där hon utexaminerades 1896, blev hon musiklärarinna vid flickskolan och småskollärarinneseminariet i Västerås. 1919 tillträdde hon musiklärarbefattningen vid Kalmar folkskollärarinneseminarium, från vilken tjänst hon avgick med pension 1934. Hon var även en framgångsrik kör- och orkesterledare samt kompositör. Närmast sörjes hon av systerdotter och svägerska samt sin gamla vän, med vilken hon många år delat hem. [SvD 1959-04-30]

Mellan 1903 och 1910 komponerade Nanny Lejdström ett halvdussin sånger som under samma period publicerades av Abraham Lundquist i Stockholm. Särskilt sången Ingalill (efter Frödings dikt) blev så populär, förmodligen påverkat av att den både framfördes i radio och gavs ut i inspelning med flera olika sångare, att noterna trycktes om flera gånger och i olika sättningar.

[utkastet till biografi skrivet av Maria Ljungdahl 2017]

—-

Källor:

Levande Musikarv: Nanny Lejdström – http://www.levandemusikarv.se/tonsattare/lejdstrom-nanny/ 

Wikipedia: Nanny Lejdström – https://sv.wikipedia.org/wiki/Nanny_Lejdstr%C3%B6m

Adelsvapen-Wiki (webbplats) “Hedenstierna nr 1753” https://www.adelsvapen.com/genealogi/Hedenstierna_nr_1753 [läst 2017-02-06]

Grut, Johanna (2012-2016) Inventering hösten 2012 av kvinnliga tonsättares verk i MTB:s raritetssamlingar (Uppdaterad 2016-11-11), pdf-fil från musikverket.se (webbplats) http://musikverket.se/musikochteaterbiblioteket/files/2013/02/Inventering-kvinnliga-tonsattare.pdf [läst 2017-02-06]

Hall, B. Rudolf & Liander, Arvid (red.) (1936). Seminarieminnen. Lund: Fören. för svensk undervisningshistoria. s 240-243.

KVAST (webbplats) “Lejdström, Nanny”, i Tonsättare A-Ö. http://kvast.org/lejdstrom-nanny/ [läst 2017-02-06]

Larsson, Kurt (2006) “Utnäs gård” (pdf), Del 16 ur skriftserien Säby min hembygd. Säby hembygdsförening. http://www.kolbacksbygden.se/pdf_hembygden/S_del_16.pdf [läst 2017-02-06] 

Schmidt, Pia (1982) Kvinnliga tonsättare i Sverige 1800-1935. En verkförteckning. Specialarbete 1982:37. Högskolan i Borås, Inst. bibliotekshögskolan.

Svenska Dagbladet 1901-12-16 (examen i Sthlm), 1910-06-22 (resa till Berlin), 1917-05-01 (sångeleven Erik Melander), 1919-11-06 (söker tjänsten i Kalmar), 1929-04-04 (vännen Hilda Erikssons död), 1934-04-01 (tidpunkt för pensionering), 1942-04-04 (halvsystern Hedvigs död), 1959-04-30 (dödsannons och nekrolog).

Svensk Läraretidning (1901) nr 51, s 896, (1902) nr 41, s 772, (1929) nr 16 s, 321.

Svensk Musiktidning (1902) nr 1, s 7.

—-

Nanny Lejdströms verk:

Det var dans bort i vägen. Text av Gustaf Fröding.

Ingalill. Sång i folkton. Text av Gustaf Fröding (utg första gången 1903, i andra utgåvor omtryckt t o m 1940-talet?).

Stjärngossen (Det går ett ljus i vår by). Text av Erik Axel Karlfeldt (utg 1906-1910).

Två små visor 1. Blåklockorna (Bing, bång! Det ringer så vackert) 2. Kattfötternas visa (Vi ä’ mjuka) Text av Jeanna Oterdahl (utg 1906-1910).

Två sånger 1. Gif mig ett språk 2. Jag sökte att binda tillsamman. Text av K.A. Tavaststjerna (utg 1906-1910).

Konst, hälsa och vetenskap

Posted on by

Varit på informationsmöte i kommunhuset om ett forskningsprojekt om konstdiskussioner och hälsoeffekter, som skall bedrivas i samarbete med en lokal konstnär (därav valet av lokal).

Det rara kommunalrådet inledde med en anekdot om små barn som ser ut att må bra när de ritar och improvisationssjunger i hemmets lugna vrå. Snabba ryck till en kulturpolitisk koppling med historisk allmängiltighet: eftersom människor en gång har skapat grottmålningar och eftersom många idag börjar måla när de går i pension så har vi besvisligen ett behov av att uttrycka oss, men tyvärr värderas kultur och dess effekter på välbefinnandet inte särskilt högt i vårt samhälle. Kommunalrådet hoppas och tror att projektet avser att bevisa att kultur behövs för hälsan.

Därefter presenterade sig de tre konstkunniga personerna (en av dem även med bakgrund från vården) som startat just denna studie om ifall konstsamtal i grupp kan vara en metod för att öka välbefinnandet. Lite lösryckta fakta från tidigare studier och andra antaganden om förhållandet mellan kultur, hälsa och samhällsekonomi tas upp, som förklaring till varför man tror på den goda effekten av kulturupplevelser.

Resten av mötet ägnas åt att under skoj och skratt få deltagarna i salen att gruppera sig på olika sätt runt väggarna, för att slumpa fram undersökningsgrupperna till studien. Metoden består i att publiken skall gissa ett antal saker om de tre ledarnas preferenser för fritidsaktiviteter och bostadsförhållanden. Om man tror att konstvetare nummer ett tycker om att paddla kanot skall man gå hitåt, om man tror att konstvetare nummer två tycker om att äta räkor skall man masa sig dit bort, och om man tror att konstnären bor i närheten av ett höghusområde skall man ställa sig därborta i bredvid podiet. Och så vidare, tills det är ett jämt antal deltagare i det förutbestämda antalet grupper.

Dessutom skall varje grupp innehålla minst fem personer som äger en bil, och den som inte har någon skall fråga runt tills den hittar en bilägare som är villig att ge ut sin emailadress och lova att hämta personen på stationen när det är dags att åka till gruppens bestämda samtalssession i konstnärens ateljé. Eh, detta beror på att forskningsetiken förbjuder ledarna att samla in emailadresser centralt och tussa ihop folk som kan samåka. Allt skall vara anonymt, frivilligt och vetenskapligt. Sedan blir det fruktstund, men då är vi alla så förvirrade och småirriterade av allt kringspringande och av att inte ha blivit ordentligt informerade om själva forskningens upplägg så det känns omöjligt att behöva ställas inför valet mellan bananer och röda äpplen också.

Uppdatering (9 januari 2011):

Hittade just en artikel som refererar en studie från hjärnforskning om konstupplevelser. Det tycks som om det kan finnas något i betraktandet av konstverk som triggar belöningscentrum i hjärnan. Det kan förklara varför man “mår bra”, men är absolut inget argument för att använda konst som hälsobefrämjande medel i vården, då det kan vara fråga om samma effekt som man får om man använder droger, spel (inklusive börsspekulation) eller shopping som livsstil. Hjärnan stimuleras på ett sätt som antyder att belöningssystemet inte triggas av det estetiska värdet i konstverket, utan av att individen oavsett om han eller hon gillar det de ser reagerar på att “konst” liksom finare whisky och dyra handväskor har hög status. Man upplever kanske ett kortvarigt rus av det spännande i att ta del av något som höjer en över medelmåttornas status i samhället. Detta sker därför att man har lärt sig att konstnärliga framställningar (till skillnad från triviala fotografier av samma motiv) har ett socialt och ekonomiskt värde.

“During the current study, participants were not asked if they enjoyed what they saw, or even if they considered it art, in order to avoid any biasing as a result of the question asked. Instead, as participants viewed the images, researchers scanned the volunteers’ brain activity (using functional magnetic resonance imaging) as they viewed paintings versus photographs.

Interestingly, the brain regions activated by art images (as opposed to photographs) were independent from those brain regions that became active during aesthetic preference.

Specifically, the results reveal that not only did art viewing stimulate the ventral striatum, but it also activated the hypothalamus (associated with appetite regulation) and the orbitofrontal cortex (associated with risk-taking, impulse control and detection of social rules).”

Uppdatering, 7 juni 2013:

Hittade ett par artiklar/forskningsrapporter som bl a diskuterar vetenskapligheten i att vilja se orsakssamband mellan kulturaktiviteter och folkhälsa.

Kulturrådet 2008:4 “Kultur – en del av ett hälsosamt liv?”

och

Cecilia von Otter: Health and cultural activity

“Are people who are more culturally active likely to experience improved health and, if so, is it possible to say that health improvements were caused by increased cultural activity?”