men katter, rådjur, rävar, grodor och fåglar får gärna passera

Kära grannar!

Lite information som egentligen inte borde behövas, därför att saken är så självklar för de flesta, och därför av er lugnt kan läsas bara som en upplysning och inte som någon form av kritik!

Dock, för att undvika missförstånd — och hellre vara övertydlig än riskera att informationen inte gått fram — vill jag ha följande sagt, och hoppas att ni förstår hur förödmjukande det känns när man upplever att man behöver påpeka för vuxna medmänniskor att de eventuellt inte har förstått så enkla saker: som att de till exempel inte har någon som helst automatisk rättighet att förfoga över andra människors ägodelar, utrymme, tid och/eller uppmärksamhet.

Ber om er förståelse för att jag från och med i år inte längre kan acceptera att grannar, andra boende eller utomstående, utan att vara inbjudna eller anmälda i förväg vistas på, går över eller transporterar saker över tomtmarken som hör till vår privata bostad.

Detta gäller alltså för allt sådant, som till exempel

– personer på väg till skogen eller till granntomterna
– lekande barn
– lösa hundar
– transporter av olika slag (t ex gräsklippare, skottkärra, bilsläp, cyklar, lekredskap, byggmaterial, maskiner)

Förutom det självklara — att man har rätt att slippa den sortens störningar närmast inpå bostaden, vare sig man är hemma eller inte när det händer — finns en mycket praktisk anledning: det finns risk för att objudna besökare råkar skada ömtåliga växter och andra anläggningar i trädgården.

I höstas planterade jag ett stort antal narcisser och andra lökar i gräsmattan, både på framsidan och baksidan av huset, och planen är att fortsätta utveckla trädgården på olika sätt under detta år. Det finns också rosor och andra känsliga växter planterade både i och utanför det som kan betraktas som “rabatter”, samt ett antal ställen med perenner och fröväxter som bör få etablera sig i fred.

Redan nu skall man vara försiktig om man vistas på tomten, och veta hur det är planerat för att inte förstöra den kommande blomningen. En del bitar av trädgården tål belastningen av gångstigar och packad snö under vintern, andra delar gör det förmodligen INTE.

Vänliga hälsningar

Det här är ingen åsiktsblogg

Beyond Good and Atonal är ingen åsiktsblogg, så jag brukar inte föra fram politiska åsikter, hoppa över logikhinder med personliga käpphästar eller vädra privata synpunkter på tillvarons futtigheter här. Jag läser tämligen många bloggar regelbundet och uppskattar att andra bloggar åsikter, politik och privata reflektioner över livet i stort och smått. Det är bara inte riktigt min grej att producera texter och kommentarer i den genren, annat än som facebookstatus och tillfälliga utbrott av mikrobloggande. Har planerat att skriva något lite åt det indignerade tyckande hållet om saker som bekymrar mig eller roar mig på ett personligt plan, men hittills inte kommit igång, och kommer förhoppningsvis att låta bli. Ämnet är känsligt, och jag är inte riktigt uppdaterad på detaljerna för att veta vad som är bra att kommentera och vad som bara är dumt och fel. Handlar om en solkig vårdnadstvist där vänner till respektive parter har hetsbloggat sina fantasier om situationen och maktkampen.

Vet också att det finns läsare som väntar sig att jag skall rapportera intressanta saker om kulturföreteelser och musikliv, som om jag vore en etnolog eller kulturteoretiker. Kommer inte på något att skriva om som jag har något att säga om, som behöver sägas. Men jag skall försöka att blogga mera så småningom.

Funderar på detta, till exempel:

Låten är rolig, och jag blir sugen på att sjunga själv och lära mig mera om att remixa. Men videon från Venedig, och vad den säger om aktivisternas uppfattning om vad som är “episkt” och rätt, känns lite mer tveksam.

Uppdatering: Copyriot rapporterar om hur det italienska Guardia di Finanza försökte sig på en myndig motdemonstration mot gänget som flängde runt i båtar med piratflagg, och då ser bilden lite annorlunda ut.

datalagring

Förra söndagen hade Svenska Dagbladet en rolig ruta av Berglins som kommenterade att det inte bara är staten, telefonbolagen och internetleverantörerna som vet allt om våra åsikter, vanor och personligheter, utan att företagen vi är kunder hos börjar ha besvärande stora register över köpvanor och personliga uppgifter. Idag läste jag en blogg från Daniel Rhodin i Folkpartiet i Eslöv som diskuterar alla varianter av integritetskränkande register och lagen om datalagring och då äntligen även nämner problemet med de “frivilliga” men rätt okända kunddatabaserna. Som Mary Moderatkaramell påpekar är övervakningshysterin (och att folk inte protesterar mera mot den) kanske ett uttryck för en kollektiv rädsla, som media (och politiker, antar jag?) bör ta ansvar för att lindra genom att balansera eländesrapportering med reportage och notiser som inte är så hårt vinklade på katastrofer, hotbilder och maktlöshet.