Rilke translations: autumn poem 2


Herbsttag

Herr, es ist Zeit. Der Sommer war sehr groß.
Leg deinen Schatten auf die Sonnenuhren,
und auf den Fluren lass die Winde los.

Befiehl den letzten Früchten, voll zu sein;
gib ihnen noch zwei südlichere Tage,
dränge sie zur Vollendung hin, und jage
die letzte Süße in den schweren Wein.

Wer jetzt kein Haus hat, baut sich keines mehr.
Wer jetzt allein ist, wird es lange bleiben,
wird wachen, lesen, lange Briefe schreiben
und wird in den Alleen hin und her
unruhig wandern, wenn die Blätter treiben.

Autumn Day

Lord: now is the day. Great were the summer hours.
Let all your shadows veil the sundial flowers,
and on the fields let all the winds blow free.

Command these last fruits to be full and ripe;
just grant the juice two days more on the south side.
To push the wine’s perfection you will hurry
the last sweet taste into the heavy grapes.

Those who are homeless will not build a house now.
Those who are lonely will not find a partner,
will sleepless wait, will read, write lengthy letters
and aimless walk the avenues and alleys,
impatient, restless, as the drifting leaves there.

—-

Höstdag

Gud: nu är tid. Vår sommar räckte långt.
Låt dina skuggor skymma solurstiden,
och över bördig jord släpp stormen lös.

Befall de sista frukterna att mogna;
men ge dem ett par dagar till i solen,
en uppmaning att fulländas, du hetsar
så fram den sista sötmans tunga vin.

Är någon hemlös, skall han så förbli.
Är han allena, kommer det att vara.
Han vakar, läser, skriver brev på brev
och vankar i alléerna bland löven
så oroligt och planlöst som de far.


German original texts: Rainer Maria Rilke
Swedish and English interpretations: MaLj 2006


updated 12 November 2009: I just found the site http://www.textetc.com/workshop/wt-rilke-1.html with discussions of several versions in English.

Rilke translations: autumn poem 1


Herbst

Die Blätter fallen, fallen wie von weit,
als welkten in den Himmeln ferne Gärten;
sie fallen mit verneinender Gebärde.

Und in den Nächten fällt die schwere Erde
aus allen Sternen in die Einsamkeit.

Wir alle fallen. Diese Hand da fällt.
Und sieh dir andre an: es ist in allen.

Und doch ist Einer, welcher dieses Fallen
unendlich sanft in seinen Händen hält.

Fall

The foliage falling drops as from afar,
as if some heavenly garden drops its foliage;
is falling slowly, with denying gestures.

And nightly hours falls the lonely Gaia
her heavy body drops down from the stars.

We are all falling. See, this hand will drop.
And watch the other one: this is in all things.

But still there is someone, who can hold the falling
and in his tender hands the fall will stop.

Höst

Nu löven singlar, singlar som från skyn,
likt himmelska planteringar förvissnar;
de faller med förnekande små gester.

Och under natten faller tunga jorden
ur stjärnehimlen i sin ensamhet.

Vi alla faller. Så faller denna hand.
Och se den andra här: det gäller alla.

Och ändå finns det en, som allt i detta fallet
oändligt ömt i sina händer bär.


German original texts: Rainer Maria Rilke
Swedish and English interpretations: MaLj 2006

Das Ding an sich (Gullberg’s poem)

Tinget i sig (av Hjalmar Gullberg, 1935)
The Thing In Itself (by Hjalmar Gullberg, 1935)

1. En vinterafton läser Örtstedt Kant
och finner honom verkligt intressant.
[1a. One winter evening Oertstedt is reading Kant
and finds him really interesting.]
1b. One winter night the assistant is reading Kant
and finding him quite interesting and —–.

2. Men filosofens tyska flyter tungt.
Snart somnar över boken vår adjunkt.
[2a. But the philosopher’s German is heavy-flowing.
Soon our assistant falls asleep over the book.]
2b. But German heavy metaphysics bores.
Soon over the book the master’s assistant snores.

3. I nattens dröm gror dagens tankesådd.
Kant illustreras och blir lättförstådd.
[3a. In the dream of the night grows the day’s seed of thoughts.
Kant is illustrated and becomes easy to grasp.]
3b. In that night’s dream, an illustrated Kant,
an easy one, is growing like a plant.

4. Det kommer, svept i brokig omslagsfärg,
till Örtstedt ett paket från Königsberg.
[4a. There arrives, wrapped in gaudy colours,
for Oertstedt a package from Koenigsberg.]

4b. There arrives a box in gaudy colours wrapped,
from Koenigsberg to the thinker who has napped.

5. Aktas för stötar! står det utanpå
med petig stil som verkar rokoko.
[5a. Handle with care! is written on the outside
with meticulous handwriting that seems to be rococo.]

5b. Handle with care! is written on that —
in meticulous hand – it looks old and —-

6. Avsändare och varans fabrikant
är ingen mindre än professor Kant.
[6a. Sender and manufacturer of the article
is no one less than Professor Kant.]

6b. Sender and the article’s producing hand
is none less than the famous Immanuel Kant.

7. Han granskar lådan vid sin fönsternisch.
Det står som innehåll: DAS DING AN SICH.
[7a. He examines the box at his window-bay.
The content is said to be: THE THING IN ITSELF.]

7b. He examines the thing at his bay-window shelf.
The content is said to be: THE THING IN ITSELF.

8. Kring tinget i sig själv, de vises sten,
är sinnevärlden blott ett brokigt sken.
[8a. Around the thing in itself, the philosopher’s stone,
the material world is just a motley semblance.
]
8b. Around and about such a Philosopher’s Stone,
our material world is just ——————

9. Vem törs dock rycka undan slöjan kring
den rena verkligheten, tingens ting?
[9a. Who then dares wrench that wrapping veil away from
the pure reality, the thing of things?]

9b. Who dares wrench the wrapping veil from the thing;
this pure thing of things, reality ——

10. Adjunkten Örtstedt ryggar bort bestört
från det som ingen sett och ingen rört.
[10a. Assistant Oertstedt backs away in dismay
from that which none has seen and none has touched.]

10b. The master’s assistant backs away in dismay
from a thing unimaginable, a word impossible to say.

11. Om gåvan i hans grova händer sprack!
– Han returnerar den med tusen tack.
[11a. What if the gift in his coarse hands will crack!
– He returns it with a thousand thanks.]

11b. What if this gift in such coarse hands will crack !
— With many thanks he sends it back.