Beyond Good and Atonal är ingen åsiktsblogg, så jag brukar inte föra fram politiska åsikter, hoppa över logikhinder med personliga käpphästar eller vädra privata synpunkter på tillvarons futtigheter här. Jag läser tämligen många bloggar regelbundet och uppskattar att andra bloggar åsikter, politik och privata reflektioner över livet i stort och smått. Det är bara inte riktigt min grej att producera texter och kommentarer i den genren, annat än som facebookstatus och tillfälliga utbrott av mikrobloggande. Har planerat att skriva något lite åt det indignerade tyckande hållet om saker som bekymrar mig eller roar mig på ett personligt plan, men hittills inte kommit igång, och kommer förhoppningsvis att låta bli. Ämnet är känsligt, och jag är inte riktigt uppdaterad på detaljerna för att veta vad som är bra att kommentera och vad som bara är dumt och fel. Handlar om en solkig vårdnadstvist där vänner till respektive parter har hetsbloggat sina fantasier om situationen och maktkampen.

Vet också att det finns läsare som väntar sig att jag skall rapportera intressanta saker om kulturföreteelser och musikliv, som om jag vore en etnolog eller kulturteoretiker. Kommer inte på något att skriva om som jag har något att säga om, som behöver sägas. Men jag skall försöka att blogga mera så småningom.

Funderar på detta, till exempel:

Låten är rolig, och jag blir sugen på att sjunga själv och lära mig mera om att remixa. Men videon från Venedig, och vad den säger om aktivisternas uppfattning om vad som är “episkt” och rätt, känns lite mer tveksam.

Uppdatering: Copyriot rapporterar om hur det italienska Guardia di Finanza försökte sig på en myndig motdemonstration mot gänget som flängde runt i båtar med piratflagg, och då ser bilden lite annorlunda ut.