“Why Do I Use My Pages, Fonts and Keys?”

I bokhyllan hemma hittade jag en ärvd gammal bok [Riehl 1861 &1862], Musikalische Charakterköpfe av Wilhelm Heinrich Riehl, och googlade sedan efter data om verket och eventuella digitala upplagor som inte är i tysk frakturstil. Google Books hade något exemplar scannat, men Project Gutenberg saknade denna skrift i sitt arkiv med klartextversioner av Riehls verk. Verket tycks enligt Sanna Pedersons beskrivning av det i en RILM-artikel [Pederson 2009] kunna vara relevant i en diskussion kring New Musicology, kritisk teori, musiksociologi och Cultural Studies, då det eventuellt kan beskrivas som ett tidigt försök att (utifrån en konservativ och nationalistisk ideologi) utforma en teori som betraktar musiken i ett samhälle som beroende av samhällets struktur och maktförhållanden:

Looking at the course of [Riehls] career as a whole, one sees that he used his stance as an advocate of the people and their simple way of life to work his way up into a powerful position in academia and the government. From his position as an (appointed) professor, he criticized the professionalization and specialization of academic disciplines even as he helped establish new disciplines, such as folklore studies.

While this stance was effective with some, threatened academics tried to reject him as an outsider without credentials. His arguments for music as culture were made outside of the institutions of music itself. He did not write about music from the position of a composer or even as a contributor to a music journal. Instead he bypassed the gatekeepers and published popular criticism, fiction, and went on lecture tours. 

Although they were motivated by the need to guard their territory, Riehl’s critics brought up legitimate problems with his approach. They disputed his judging composers on the basis of their cultural values rather than their music. They also raised questions as to the value of studying mediocre composers. It is interesting to note, however, that no one questioned the goal of putting cultural studies in the service of the nation. This is one major point of difference between early cultural studies and the versions we have today. Nationalism, while often still a powerful force, is no longer the self-evident purpose.

(Pederson 2009)

Kompositören William Byrd (1539–1623) — som aldrig helgonförklarades (men ändå avbildats i den amerikanska moderna ikonen på [ https://www.saintgregorys.org/the-dancing-saints.html ] som om han var en sankt William Byrd med gloria och allt) men däremot blev känd för bland mycket annat en tonsättning av (den sedermera avrättade och helgonförklarade) Henry Walpoles fromma dikt “Why Do I Use My Paper, Ink and Pen?” om berömda (men aldrig vid namn nämnda) engelska martyrer, vilken om jag förstått rätt författades med anledning av avrättningen av jesuiten Edmund Campion (som möjligen var barndomsvän till Byrd), denne William Byrd, kompositören, hade på sin tid monopol (”patent”) på att trycka, importera och sälja noter och notpapper i England. Enligt vad forskningen konstaterat [Harley 2010; se även artikel i Grove] var detta dock troligen inte så lukrativt, för marknaden för noter och tryckt musik (särskilt för hemmamusicerande) var mycket liten, och linjerade papper för musiknotering kunde den som behövde åstadkomma själv med tomma ark, bläck, penna och linjal om man inte hade råd eller tillfälle att köpa förtryckta manuskripthäften eller ark. Byrd ägde dock, i princip (även om det kanske inte var så i en monopolkapitalistisk verklighet), makten över det som i en kulturmaterialistisk begreppsvärld kan kallas produktionsmedlen, för all nyskriven noterad musik som producerades i form av tryckta noter i riket. Byrd var en av drottning Elisabeth den första gynnad person, alldeles i synnerhet så som han var känd för att vara katolik, vilket borde ha varit en nästan omöjlig religiös identitet för någon artist, hantverkare, köpman eller gentleman som inte valt att dra sig undan till en plats i någon avkrok långt från London för att överleva reformationstiden i England [Horner 1998]. För Byrd och hans samtida var nottryck rimligen varken en betydande inkomstkälla eller ett idealiserat medium, formen för själva konstarten, det musikaliska objektet, utan mera en socioekonomiskt motiverad praktik. Noterna var, lite slängigt formulerat, antagligen en sorts dyrbara reklamkit för att visa på musikskaparnas talanger som anställningsbara musiker. De producerades för att spridas till möjliga mecenater, i vars familje- och vänkretsar verken, sångerna, instrumentalstyckena, materialiserades ur stämböckerna som en form av socialt liv.

Why do I use these pages, fonts and keys,
And browse the web to counsel what to say;
Read monographs presenting some old piece?
I speak of tunes whose notes cannot decay.
A jazz man’s horn were fitter for to sound
Their glorious grooves, with bass and drums the ground.

Our store of songs and rhythms is an old well,
A waterhole the genius cult down-weighed
But scholars of these hidden chords excel,
Through patient deeds, progressing through decades;
While Herr Adorno’s arid wittiness does bore,
With many more such dry Marxists of yore.

Through patience rare, from the anonymous mind,
By fame unknown perpetual shall endure 
Examples of what we may truly find:
Of human lives and times an image pure.
That we in their real virtues may rejoice
Turn we to Byrd to guide us with his noise.

[texten ursprungligen från 2014; reviderad i oktober 2022 och februari 2023]

Vagt hållen uppdatering kring några preskriberade erfarenheter på området humanioraforskning

En höst för rätt många år sedan bestämde jag mig för att inom en pågående universitetskurs göra någon sorts forskningsprojekt i musikhistoria (på nivån någonstans mellan grundkurs och doktorerande) som undersökte ett handskrivet notmaterial som kunde misstänkas ha sitt ursprung någonstans ganska nära de salongskretsar i Stockholm och Uppsala som den svenska litteratur-, teater- och musikvetenskapen så ofta återkommer till i sin historieskrivning om första halvan av 1800-talet.

Innan det ens blev aktuellt att diskutera ämnesval och forskningsmetod med lärare och kurskamrater på universitetet upptäckte jag — efter några googlingar för att kartlägga vad som låg ute på nätet av tidigare forskning och tänkbara källor — att en lektor och forskare inom en annan humaniorainstitution på sin fritid roade sig med amatörforskning i folkbokföringskällor om bland annat personer ur dessa salongskretsar. I samband med att jag tog kontakt för att ställa några frågor blev jag erbjuden att få tillfälle att komma in i en fastighet och titta på en hylla med ”några gamla noter” som ingen av förvaltarna av egendomen hade så bra koll på vad det var för något, men som kanske var av intresse för en musikforskare.

Den enda typ av gamla nothögar som jag först vågade föreställa mig att det handlade om, var bilden i mitt huvud av någon sorts skräpig trave av gulnade tryck från sent 1800-tal eller tidigt 1900-tal, och kanske blandat med senare tiders schlagerhäften, album med folkvisor och julsånger, eller noter som använts någon gång i nybörjarundervisning på en musikskola. Mina fördomar sade mig att det tyvärr ofta saknas realistiska uppfattningar hos ”folk” om vad som verkligen är gammalt och intressant när det gäller prylar och dokument, särskilt sådant som ännu inte har hamnat på museum eller värderats i Antikrundan, utan kan återfinnas osorterat i ett hem eller på en loppis.

Men när forskningskontakten ifråga (hädanefter kallad ”lektorn”) förklarade att en del av noterna såg väldigt gamla ut och att det fanns sådana som såg ut att vara handskrivna, blev jag förstås mer nyfiken. Detta fick inte missas, om det fanns en chans att hitta något som påminde om den musik jag redan hade tittat på. Nämligen något dussin avskrivna klassiska arior och sånger i ett vackert handskrivet notalbum, som jag som forskningshypotes hade tänkt kunde spåras till salongskulturen i Stockholm på 1830-talet och några namn som alltså även förekom i de anteckningar om personforskning i stockholmskällor som jag upptäckt att lektorn lagt ut på nätet.

Vi träffades några dagar senare och hade en utmärkt trevlig eftermiddag tillsammans, med dels förmedling av anekdoter och fakta kring den relevanta personkretsen (inklusive en märklig historia om Fredrika Bremer och en döende kvinnlig amatörtonsättare — och jag har senare sett att händelsen finns med i Carina Burmans biografi om Bremer), dels genomgång av hyllorna med äldre och yngre musiktryck och handkopierade noter.

Musiksamlingen innehöll en stil- och tidsmässigt brokig blandning musik. Dock huvudsakligen vokalmusik — visor, romanser, operaarior och körsatser — från perioden mellan franska revolutionen och andra världskriget. Där fanns enligt vad jag kunde se inga originalmanuskript, men några nottryck hade en handskriven dedikation från tonsättaren till noternas förmodade första ägare. Inga av noterna eller musikstyckena hade tyvärr någon påtaglig likhet med musiken jag planerade att utgå från i min kommande forskning, och om det fanns några ledtrådar till vem som hade ägt noterna och använt dem tidigare visade dessa spår inte på någon självklar och direkt koppling till det sammanhang som jag letade efter.

Jag fick vid besöket veta att den person som senast hade intresserat sig för att hålla samlingen i ordning — de inbundna albumen uppställda på öppna hyllor och de oinbundna häftena och lösa bladen i sorterat skick i mappar och boxar i ett skåp — helt nyligen hade avlidit, och som jag antog, eftersom lektorn inte nämde något om det, inte lämnat efter sig någon förteckning över noterna eller andra anteckningar om vad som eventuellt varit känt om hur musiken tidigare hade använts eller på vilket sätt, varifrån och vid vilken tid nottryck och handskrifter någon gång hade förvärvats.

De äldsta noterna behöver inte tänkas vara de som funnits med längst tid i denna samling, som om det hade funnits en kontinuitet från salongernas tid, där all musik har sparats för att användas av nya generationer i nya musikaliska sammanhang. Gamla noter kan helt enkelt ha ropats in på auktion vid någon tidpunkt. Kanske har de i något fall betraktats som ett vackert men oanvändbart gammalt föremål med musikanknytning, som någon gång under tidigt 1900-tal givits i present till en uppskattad sångare eller musiker?

Efterarbetet när jag kom hem igen tog rätt lång tid. Mer än ett par dagars koncentrerat arbete; kanske blev det totalt ett par veckor. Sedan hade jag med hjälp av musikhistoriska handböcker och sökningar i biblioteks- och antikvariatskataloger identifierat de flesta sångerna och musikstyckena som fanns med på de notsidor jag hunnit med att skanna med ipadkameran medan lektorn och jag bläddrat i nothögarna och pratat. Anteckningar från konversationen med lektorn hade jag klottrat ner på lediga sidor i en Star Wars-almanacka som vid den tiden brukade följa med i ryggsäcken både på utflykter och till föreläsningar.

Under samma tid tog jag några kontakter och diskuterade några av notfynden med några riktiga experter (på området ”gamla musiknoter”), för att samla ihop mig till ett omdöme om materialet och ett par förhoppningsvis kloka råd om hanteringen av de äldsta dokumenten. Den ganska improviserade fältstudien hade fått mig engagerad och road medan den pågick, men efterarbetet kändes mest som ett jobb som bara måste göras för att sätta en begränsande ram runt engagemanget och producera en rapport som jag själv kunde tycka var ett tillräckligt gott arbete på den nivå som allmänheten (i form av ”lektorn”) borde kunna vänta sig att någon som läst rätt många terminer musikvetenskap skall kunna prestera.

Men det bestående intrycket av vad jag sysslade med på den där forskningsexpeditionen har hela tiden varit att jag utan förberedelse fick chansen att pröva att vara något som jag inte alls är, nämligen: specialist. Jag gör lite av varje. Kan lite allt möjligt, men ganska lite om det mesta. Kan onödigt mycket om onödiga saker, men farligt lite om nödvändiga saker.

Att be mig (eller någon annan besserwisser utan praktisk erfarenhet) göra något som kräver specialistkompetens och tro att jag kan klara av det, bara för att det är svårt att genomskåda vad som egentligen krävs, är kanske som att förvänta sig att någon som har scrollat igenom ett par wikipediaartiklar om medicin skall kunna leda arbetet i en operationssal.

(fortsättning följer, om jag kommer på något mer som kan sägas om detta)

Nanny Lejdström (1874-1959)

Musikpedagog, dirigent och tonsättare

Nanny Celina Elisabeth Lejdström, född i Västmanlands län (Säby församling) 8 maj 1874, död i Stockholm län (S:t Matteus församling) 27 april 1959. Sångpedagog, körledare och tonsättare. Verksam som musiklärare vid bl a lärarseminariet i Västerås (från 1902, ev tidigare) och Rostadseminariet i Kalmar (1920-1934).

Biografi:

Nanny Lejdström föddes 1874, och växte upp i en stor barnaskara med hel-, halv och fostersyskon. Familjen bodde på Utnäs gård i Säby församling, nära Strömsholm och vid Mälaren. Fadern Johan Robert Lejdström (1821-1904) var lantbrukare, men kallas i vissa källor possessionat, dvs godsägare. Nannys mor Amelie (Lovisa Charlotta Amalia) f. Hedenstierna (1839-1925) kom från Södra Ljunga i Kronobergs län och var en kusin till faderns första hustru Ulrika Juliana Amalia f. Ljungdahl (1836-1869). På våren 1889 flyttade familjen Lejdström till Västerås. Lejdström studerade vid musikkonservatoriet i Stockholm och tog enligt uppgift (nekrologen i SvD 1959) sin första examen år 1896. Enligt andra uppgifter (bl a Svensk Musiktidning 1902) blev hon klar med studierna på konservatoriet först efter höstterminen 1901, och hade då behörighet att undervisa i musik på läroverksnivå. Hon hade från åtminstone 1902 (ev tidigare) anställning som musiklärare vid både flickskolan och småskolelärarinneseminariet i Västerås, och kan även ha gett sånglektioner privat. En av hennes elever i Västerås var konsertsångaren Erik Melander (1885-1946). Vårterminen 1908 vistades Lejdström i Landskrona, troligen för att tjänstgöra vid flickläroverket, och var enligt folkbokföringsuppgifter inneboende hos Selma Lagerlöfs väninna lärarinnan Anna Oom. På sommaren 1910 reste hon till Berlin tillsammans med ett par av vännerna bland lärarinnorna i Västerås, Hilda Eriksson och Signe Hammarskjöld.På hösten 1919 sökte och fick Nanny Lejdström tjänsten som musiklärare vid folkskoleseminariet i Kalmar. Hon var sedan från vårterminen 1920 verksam i Kalmar, tills hon gick i pension i juni månad år 1934. Efter pensionen flyttade Lejdström d. 5 juli 1934 tillbaka till Västerås. Hon var under senare år och fram till sin död 1959 bosatt i Stockholm. Hennes fjorton år äldre halvsyster Hedvig Lejdström g. Sehman (1860-1942) hade också studerat vid konservatoriet, men gifte sig år 1892 och blev prästfru. Nanny förblev dock ogift hela livet men delade sitt hem med släktingar, kollegor och vänner. 1920, då hon tillträdde musiklärartjänsten i Kalmar, hade hon gemensamt hem med sin mor Amelie Lejdström som var änka sedan 1904, vännen Hilda Eriksson som pensionerades 1920 från föreståndartjänst vid seminariet i Västerås, samt en yngre lärarinna som var väninnans fosterdotter från Västerås. När Hilda Eriksson avled 1929 stod Nanny Lejdströms namn sist i dödsannonsen, efter Hildas svåger William Molard, systerdotter Judith Arlberg Gerard och fosterdotter Margareta Ahlberg f. Rudberg med make. Samma status av närmaste vän hade den andra gamla vännen från Västerås, Signe Hammarskjöld, då Nanny Lejdström själv gick bort 1959. Först står syskonbarn, syskonbarnbarn och en svägerska, men sedan kommer Signes namn. Nekrologen (i SvD) nämner också att Nannys äldsta vän och sambo finns bland de närmast sörjande:

Musikdirektören fröken Nanny Lejdström har avlidit i Stockholm 84 år gammal. Hon var född på Utnäs i Säby, Västmanland, dotter till possessionaten Robert Lejdström och hans maka, född Hedenstierna. Efter studier vid Musikaliska akademien, där hon utexaminerades 1896, blev hon musiklärarinna vid flickskolan och småskollärarinneseminariet i Västerås. 1919 tillträdde hon musiklärarbefattningen vid Kalmar folkskollärarinneseminarium, från vilken tjänst hon avgick med pension 1934. Hon var även en framgångsrik kör- och orkesterledare samt kompositör. Närmast sörjes hon av systerdotter och svägerska samt sin gamla vän, med vilken hon många år delat hem. [SvD 1959-04-30]

Mellan 1903 och 1910 komponerade Nanny Lejdström ett halvdussin sånger som under samma period publicerades av Abraham Lundquist i Stockholm. Särskilt sången Ingalill (efter Frödings dikt) blev så populär, förmodligen påverkat av att den både framfördes i radio och gavs ut i inspelning med flera olika sångare, att noterna trycktes om flera gånger och i olika sättningar.

[utkastet till biografi skrivet av Maria Ljungdahl 2017]

—-

Källor:

Levande Musikarv: Nanny Lejdström – http://www.levandemusikarv.se/tonsattare/lejdstrom-nanny/ 

Wikipedia: Nanny Lejdström – https://sv.wikipedia.org/wiki/Nanny_Lejdstr%C3%B6m

Adelsvapen-Wiki (webbplats) “Hedenstierna nr 1753” https://www.adelsvapen.com/genealogi/Hedenstierna_nr_1753 [läst 2017-02-06]

Grut, Johanna (2012-2016) Inventering hösten 2012 av kvinnliga tonsättares verk i MTB:s raritetssamlingar (Uppdaterad 2016-11-11), pdf-fil från musikverket.se (webbplats) http://musikverket.se/musikochteaterbiblioteket/files/2013/02/Inventering-kvinnliga-tonsattare.pdf [läst 2017-02-06]

Hall, B. Rudolf & Liander, Arvid (red.) (1936). Seminarieminnen. Lund: Fören. för svensk undervisningshistoria. s 240-243.

KVAST (webbplats) “Lejdström, Nanny”, i Tonsättare A-Ö. http://kvast.org/lejdstrom-nanny/ [läst 2017-02-06]

Larsson, Kurt (2006) “Utnäs gård” (pdf), Del 16 ur skriftserien Säby min hembygd. Säby hembygdsförening. http://www.kolbacksbygden.se/pdf_hembygden/S_del_16.pdf [läst 2017-02-06] 

Schmidt, Pia (1982) Kvinnliga tonsättare i Sverige 1800-1935. En verkförteckning. Specialarbete 1982:37. Högskolan i Borås, Inst. bibliotekshögskolan.

Svenska Dagbladet 1901-12-16 (examen i Sthlm), 1910-06-22 (resa till Berlin), 1917-05-01 (sångeleven Erik Melander), 1919-11-06 (söker tjänsten i Kalmar), 1929-04-04 (vännen Hilda Erikssons död), 1934-04-01 (tidpunkt för pensionering), 1942-04-04 (halvsystern Hedvigs död), 1959-04-30 (dödsannons och nekrolog).

Svensk Läraretidning (1901) nr 51, s 896, (1902) nr 41, s 772, (1929) nr 16 s, 321.

Svensk Musiktidning (1902) nr 1, s 7.

—-

Nanny Lejdströms verk:

Det var dans bort i vägen. Text av Gustaf Fröding.

Ingalill. Sång i folkton. Text av Gustaf Fröding (utg första gången 1903, i andra utgåvor omtryckt t o m 1940-talet?).

Stjärngossen (Det går ett ljus i vår by). Text av Erik Axel Karlfeldt (utg 1906-1910).

Två små visor 1. Blåklockorna (Bing, bång! Det ringer så vackert) 2. Kattfötternas visa (Vi ä’ mjuka) Text av Jeanna Oterdahl (utg 1906-1910).

Två sånger 1. Gif mig ett språk 2. Jag sökte att binda tillsamman. Text av K.A. Tavaststjerna (utg 1906-1910).

You are a Hunter Soul

“You are driven and ambitious – totally self motivated to succeed. Actively working to achieve what you want, you are skillful in many areas. You are a natural predator with strong instincts … and more than a little demanding. You are creative, energetic, and an extremely powerful force.

An outdoors person, you like animals and relate to them better than people. You tend to have an explosive personality, but also a good sense of humor. People sometimes see you as arrogant or a know it all. You tend to be a bit of a loner, though you hate to be alone.

Ha! This is the result I get most often, if I try the silly personality test on Blogthings (a site with more or less inane games for American teenagers – and I had to change a couple of misspelled words in the text I quoted…). Natural predator! Yes!! Very much like me. Other times when I have taken this test, I get results pointing to my more peaceful personality traits.

osorterade fynd ur anteckningarna på hårddisken

Ibland går man igenom gamla system som sparat information i bortglömda databaser som hänger med från dator till dator medan tiden går och skrivbordet står still.

Ikväll bläddrade jag i textfragment som klippts ut och sparats någon gång för flera år sedan, och bjuder på dessa hastigt hyvlade tankespån – ett antal av dem är lånade från olika externa källor:

(1)

“Människans fantasi är obegränsad när det handlar om att döda den andres goda bild av sig själv; på det sättet döljer man sina egna svagheter och sätter sig själv i en överlägsen position.” 

“I ett system som bygger på lagen om den starkastes rätt, den smartastes rätt, är de perversa kungar. När framgång är det viktigaste värdet framstår ärlighet som svaghet och perversiteten får ett skimmer av överlevnadskonst.” 

“Historien uppvisar otaliga sådana personer som vägrar erkänna sina misstag, inte tar sitt ansvar, som ägnar sig åt förfalskningar och som manipulerar verkligheten för att sudda ut spåren av sina illgärningar.” (Marie-France Hirigoyen: Vardagens osynliga våld)

(2)

“Det långsiktigt bästa vore om man inte satsar så hemskt mycket resurser och ger så mycket uppmärksamhet till problemungdomarna och de kriminella, utan istället satsar på att belöna dem som SKÖTER sig, så att de som gör rätt märker att man uppskattar dem. Gör det attraktivt och lönsamt att ha ett vettigt och skötsamt liv! Detta gäller både myndigheternas, skolans och de vuxnas agerande. Var förebilder i att vara NÖJDA med era liv, så att de som växer upp förstår att det är möjligt att ha roligt och känna att man lever ett intressant liv helt utan att krydda det med lyxprylar, drömresor, extra kickar, alkohol och droger. Så länge som föräldrar fortsätter att gnälla om sina tråkiga liv och tröttsamma jobb, tillbringa fritiden framför teven och se på idiotiska nöjesprogram eller sport, shoppa för mycket, och berusa sig regelbundet för att stå ut med denna meningslösa tillvaro, kommer det att finnas en marknad bland kommunens unga för drogförsäljare och en lockelse i att ägna sig åt eller beundra de som ägnar sig gängkriminalitet, eller helt enkelt bara busa och bråka lite för att få uppmärksamhet. Det är inte i första hand de fåtal förvirrade individer som väljer att begå brott och vara otrevliga mot sina medmänniskor som är problemet. Det STORA problemet är bristen på livsglädje, nykter självkänsla och framtidshopp bland föräldrarna, politiker, myndighetspersoner, lärare och andra vuxna som skall vara förebilder.” 

(3)

“Strong heart or spirit. Something has been taken away from you. Utter despair. A betrayal of someone, or someone has betrayed you. Pain and sorrow. Isolation from loved ones. Perhaps you are living or working far from your circle of support. Cut off and lonely. A letdown. Unrequited love. Disappointment. An emotional or mental breakdown. Desertion. Rejection. “

(4)

“Recent Past

Three of Pentacles Reversed

Someone on your team is not pulling their weight. Part of your financial backing has been lost or is unstable. One person seeking all the credit for something others have also given contribution to. A person who is hesitant to reveal financial trouble. Someone distrusting another’s motives. You may be performing work that is not up to the standards of other people.

Current Situation

The Page of Swords

Someone needs to right a wrong. Treatment of things equally. Be fair and acknowledge that someone else may know more than you. Remain steadfast in your beliefs, but think everything through. Go forth bravely, having the courage of your convictions. New education pursuits are possible. A champion may be coming to your rescue. Looking backward. A time of caution.

Future Influences

Queen of Pentacles Reversed

A woman who has lost touch with her generous nature. Someone who distrusts herself and others; she may become reticent and quiet in a crowd. Someone hiding their natural talents and gifts, afraid to be judged. A person who has lost interests in their normal activities. Sick at heart. A woman who is not able to build financial security in the world. She may look to others to pay her bills.”

(5)

“Här vaknar Du av ljudet till vågorna 

som rullar mot stranden,

hoppar i badkläderna och 

går ner och tar Dig ett svalkande morgondopp

innan frukosten väntar på soldäcket

där syrenerna sprider sin ljuva doft.

I torpet finns stort Lantkök med vedspis,

stor Sal med öppen spis.

Två sovrum och ett oinrett rum.

Tvättrum med dusch.

Uthus med bastu, snickarbod och toa.

Egen borrad brunn samt grävd brunn.”

(6)

“I dessa tider, när det personliga kapitalet byggs upp efterhand som man samlar länkpoäng i den universella bloggboken och lyckas fiska upp ansikten ur strömmen i det nätverkade minnesalbumet, känns det allt mer meningslöst och moraliskt fel att gå in i diskussioner med heltäckande slöja eller osynlighetsmantel på. Det är på många sätt opraktiskt att skriva saker som arkiveras med annan etikett än ens vanliga identitet.

Man har heller inte samma auktoritet och makt längre som troll, nu när alla seriösa människor lever transparenta liv. Det är full insyn i mjölpåsar, surdegsbunkar, kattlådor, pappersförråd (släktfoton, deklarationer, byrålådslitteratur, toarullar) och datorspecifikationer för Gud, staten, vem som helst, media och arkiven.

Bara de alltför unga, alltför dumma eller riktigt slemmiga typerna agerar under pseudoidentitet (gärna ett nytt användarnamn vid varje tillfälle) eller anonymitet när trängande behov av att interagera med pågående nätflöde uppstår.

Så jag har nästan helt och hållet slutat att trolla *srsly-for-the-lulz* med nickname på forum för filosofer, biologister, dampmammor och fundamentalistiska kristna. Och någon annan anledning än *srsly* & *lulz*, dvs för det allmänna bästa, finns det inte att förklä sig i en diskussion. Om man inte är pervers, paranoid (utan orsak) eller extremt omogen. Har man alternativet att välja mellan att jönsa sig i en diskussion man egentligen inte tror på och att tvångsbada en katt som har bajsat på sig, så är det såklart katten som är intressantaste projektet!”

(7)

“Vad skall man tro om berättelsen om Job? Är han en episk rättshaverist, som tjatar om att han minsann vill och har rätt att få tillfälle att prata i enrum med Gud för att få veta varför så mycket olyckor har drabbat honom? Eller är Job, som jag föredrar att tro, en litterär inkarnation av Happy Cat, trots sin sorgliga skepnad (därför att han är “den lidande tjänaren” som i Messiasprofetian), och hela berättelsen är ett enda enormt lulz-trollande? Skämtet blir begripligt om man föreställer sig att dikten om Job reciteras framför lägerelden av en berättare med pokerfejs, som när han/hon först har fått hela publiken att gråta av medlidande med den stackars huvudpersonen – vars osannolika, omänskliga förmåga att inte kunna bli arg på Gud de inte kan annat än beundra – avslutar historien med ett helt annat tonfall, så att det blir möjligt att skratta åt käftandet mellan Gud och Job, och alla de andra överdrifterna i beskrivningen av olyckorna och de påföljande belöningarna. For the lulz, seriously. Sensmoralen är i så fall att det är omöjligt för en människa att stå ut med så mycket utan att klaga. Det är helt enkelt skrattretande för mycket. Gud kräver inte det av folk.”

(8)

“Men tre timmars resa varje gång för att delta i ett par timmars ostrukturerad diskussion eller verksamhet är orimligt. Med allt som behövts omkring en sådan resa har det tagit ungefär ett dygn av min uppmärksamhet och energi för varje sådant tillfälle bara att packa ryggsäcken, åka, komma dit, vara närvarande, ta sig hem igen och att varva ner efteråt. Trodde att tanken var att min kompetens och eventuella förmåga att arbeta skulle utvärderas och att jag skulle få återkoppling på mina idéer och stöd att hitta rätt väg vidare men också ganska snart kunna få ett lagom och praktiskt deltidsarbete att sköta på distans, från hemmet. Jag tror inte längre att det kommer att fungera och leda till någon förändring för mig. Just nu känns det som jag t o m har gett lite mer än vad jag har fått, i form av idéer och förståelse/feedback. ”

(9)

“Kidney Beans and Feta cheese with pasta and prosciutto

1 can of kidney beans (410 g)
1 piece of Greek Feta cheese (150 g)
Pieces of dried tomato
Olive oil
Vinegar
Garlic, spices and herbs (fresh or dried – I use the bread topping mixture called “bruschetta” instead of all the spices and tomato)
Pasta Penne rigate
slices of Prosciutto di Parma ham
Lettuce

Rinse the beans and the cheese. Prepare a dressing from water, oil, vinegar, garlic, tomato, herbs and spices in a microwave safe bowl and add the beans. No salt is needed, since the cheese will add enough of salt!

Chop the cheese in small cubes and mix with the beans and dressing. Heat the bowl with beans and cheese in the micro oven for some minutes. It is also possible to serve the beans and cheese as a cold salad to the pasta.

Cook the penne pasta.

Roll the prosciutto slices and arrange them with lettuce on a serving plate. ”

(10)

Nils Zachrisson Ljungdahl, kh i Älghult, f 1678-12-21 i Ljungby, d 1732-05-12 i Älghult
Samuel Lorentz Ljungdahl, lektor i Västerås, kh i Skepplanda, prost i Hedemora, riksdagsman, f 1809 i Karlshamn, d 1869 i Karlsbad.

Ambjörn Jönsson Lindelius, prost i Långaryd (bland annat). f 1600-05-18 i Dannäs, d 1684-11-04 i Långaryd

Petrus Theodorsson Beeth, rektor i Jönköping, kh i Villstad. f 1647-07-09, d 1719-09-14 i Villstad.

Nils Colliander, kh i Älghult

Georgius Georgii Gezelius, kh i Husby (Dalarna), d 1684.
Georg Gezelius, f 1735-10-05 i Jönköping, skriftställare, kyrkoherde i Lillkyrka (Närke), d 1789-05-24 i Lillkyrka.
Carl Ludvig Gezelius, kh i Björnlunda. f 1770, d 1812-06-15

Samuel Wiesel, kh i Vislanda

Gabriel Ödmann, kh i Hjelmseryd (bror till Samuel Ödmann)
Erik Samuel Ödmann, prost i Vendel

(11)

“Eftersom jag gissade att paketet skulle köras ut idag, såg jag till att vara hemma hela eftermiddagen. Dörrklockan fungerar, jag har normal hörsel och från lägenheten (i markplanet) har jag bra uppsikt över infartsvägen.

Ingen lastbil har kört in hit, så vitt jag har sett eller hört det.
Ingen har ringt på dörren för att lämna paket.
Ingen paketavi ligger i lådan.”

(12)

“Tänk på att mina sidor är länkade från olika håll, så det kan bli problem att ändra adresserna på filerna som ingår. En del filer är nämligen djuplänkade från andra sajter.”

(13)

“MILSVID STRÅLANDE UTSIKT ÖVER KALMARSUND OCH FYREN LÅNGE JAN! I denna snygga och välskötta 1-plansvilla/fritidshus från år 2000 kan Du njuta av sjöutsikt både från köket och vardagsrummet. Även de tre altanerna fungerar som en utsiktsplats över en av Ölands vackraste vyer.”

(14)

“Om nervositet och kvalifikationer:

Tänker på vad du skrev i föregående inlägg om att vara lite ensam och känna att väldigt få andra personer har förmågan att se och kommunicera med dig som du är och på ett sätt du mår bra av, och gissar att detta är något som följer med in i situationen att framträda? Skräcken för att inte duga och inte kunna bemästra kroppens protester mot det ”farliga” i att framträda offentligt minskar i så fall inte hur mycket du än förbereder dig för soloprestationen genom att vara påläst och välkammad.

Kanske du skall försöka betrakta framträdanden mindre som egen prestation och mera som kommunikation och gemenskap, så gott det går?

Det som händer är något som händer just där, med just de människor som är närvarande. Alla har möjlighet att påverka om kommunikationen blir lyckad eller mindre bra. Oavsett om du är en litterär salongsvärdinna med stor allmänbildning och älskar att glida runt och prata med alla och envar, en inbjuden expertkommentator med stort ordförråd men social inkompetens, en självgod men socialt smidig politiker som vill befinna sig och synas på rätt plats, eller en okunnig och blyg människa i publiken.

Givetvis skall man som inbjuden talare (musiker, lärare eller whatever) se till att vara förberedd, och inte bara räkna med att det ordnar sig, dvs det är någon annans problem… Men be också arrangörerna om info om praktiska detaljer, så att du kan tänka igenom i förväg vad som kan komma att hända, vilka som kommer att vara där, och vilka saker som kan bli hinder för att du skall kunna göra ditt bästa och komma till din rätt.

Sedan handlar det mest om att förankra sig i verkligheten när man är där, och hålla uppmärksamheten och det goda humöret uppe. Småprata och skämta lite med folk av olika slag som du möter på vägen in. Se dig om och notera hur lokalen ser ut. Tag plats i rummet. Njut av att vara närvarande. Tänk på att alla kanske inte fattar med en gång vad du säger, så låt det ta lite tid – släpp inte taget om publiken förrän du själv vill det och du har sett att de reagerar, men var inte långrandig. Hitta rytmen i den gemensamma diskussionen, och spela med i det som improviseras. Respektera andra för vad de är, lyssna till dem och förvänta dig att bli lyssnad på och respekterad tillbaka, om ändå kanske inte alltid förstådd eller omtyckt.”

(15)

“There’s a hand held out in pity; there’s a hand held out in love…
It will pilot to the city, where our Father dwells above.”

(16)

“Always begin typing in the upper search area. Press return to add a new note with that title. While you type, NV searches for notes whose body or title contain your words. Observe that naming a note and searching always occur simultaneously.”

(17)

“I höstas planterade jag ett stort antal narcisser och andra lökar i gräsmattan, både på framsidan och baksidan av huset, och planen är att fortsätta utveckla trädgården på olika sätt under detta år. Det finns också rosor och andra känsliga växter planterade både i och utanför det som kan betraktas som “rabatter”, samt ett antal ställen med perenner och fröväxter som bör få etablera sig i fred.

Redan nu skall man vara försiktig om man vistas på tomten, och veta hur det är planerat för att inte förstöra den kommande blomningen. En del bitar av trädgården tål belastningen av gångstigar och packad snö under vintern, andra delar gör det förmodligen INTE. ”

(18)

“Helissa, queen of San Fransisco (8 scener)
Yusta, hero from Scandinavia (8 scener)

Jeanette, woman at Yusta’s office
Melody, lady in Helissa’s court
Blondel, white dvarf (7 scener)
Beast, the Werewolf, mastermind (6 scener)
Aristo, the Philosopher (4 scener)

Will, Dill, Jill, 3 sailors
Mark, Shark, Hark , 3 mafioso
Baba, Dada, Kaka, 3 witches”

(19)

(sångalbumet?)

“JOHAN HAZELIUS, * 18/6 1758, s. t. prosten Pehr Hazelius i Bergsjö. G. 20/11 1790. Lärftkramhandlande o. borgare i Stockholm. + 24/7 1828.
(A-) LOUISE DOROTHEA KEIJSER, * 1/10 1771, d. t. handlande Abraham Keijser o. h. h. Christina Halling i Stockholm. + 7/4 1850.
PER ABRAHAM, * 1791 – 42
SARA JOHANNA, * 1793. G. 1816 m. kyrkoh. Lars Tunelius i Sala
LOUISE, * ./. 1795. + 1795
JOHAN AUGUST, * 18/4 1797 – 43
CHARLOTTE, * ./. 1799. G. m. kapten (överstelöjtn.) Olof Joh. Södermark
GUSTAF ANTON, * 1801 – 44
CARL VILHELM, * 1803. Kanslist i Stockholm. + 1860
LOUISE VILHELMINA, * 1805. Bos i Stockholm. (Og.) + 1888
FREDRIK REINHOLD, * 8/10 1807. + 1819
AXEL EDVARD, * 1809. Överstelöjtnant i armén. (Og.) + 1877
AGNETA SOPHIA, * 1814. G. 1837 m. kapten K. T. Georgii

(20)

“Bryr sig fågeln om ifall den är en vacker fågel, så länge som den kan flyga och hitta mat, och kan sjunga tills den hittar en vän? Önskar katten att den var någon annan katt än sig själv, så länge som den kan hoppa, smyga, svänga på svansen, sova i solen, tvätta sin päls, och kan jama tills dörren öppnas?”

(21)

Páter imôn o èn tîs ouranís.
(1) Agiasthéto to ónomà soû.
(2) Elthéto i vasília soû.
(3) Genithéto to thélimà soû.
Ós èn ouranó ki épi tîs gés.
(4) Ton àrton imôn ton epioúsion thôs imîn símerôn.
(5) Ki áfes imîn ta ofilémata imôn,
ós ke imís afeîèmen tîs ofeîletes imôn.
(6) Ke mi esénengkis imâs is pírasmôn.
(7) Allâ rýse imâs apô tou póniroû.
Amîn.

(22)

“This shipment was reported as “could not be delivered” at 12.52 today. If that means that someone tried to deliver the shipment at my door, I don´t know how I could have missed to notice a truck arriving to this area or the ringing of a doorbell. They simply weren’t here. This is the third or fourth time such a thing happens when I order something to be shipped with DHL (via Posten Sverige, because I usually have to drive away to pick up the shipment at the postal office at the other side of this little town one day later.) Have I misunderstood this in any way? Shouldn’t these shipments be delivered at the door? But why are they reported as “not delivered” at a specific time then? It’s very annoying.”

(23)

“Därför gjorde sig skapelsen även den gången till tjänare åt din gåva, som kom med näring åt alla. Den antog alla tänkbara former alltefter vad de bad om och önskade, för att dina älskade söner, Herre, skulle förstå att det inte är markens gröda som livnär människan med sina olika arter, utan att det är ditt ord som uppehåller dem som tror på dig.” (Salomos Vishet, kapitel 16)

(24)

“I’m not sure the nonsense is absolutely necessary as a contrast to sense, to make sense make sense, once the rules about meaningful language and communication are established through experience and learning, and we leave the undifferentiated stage of nonsense (language) behind.

But more generally, nonsensic chaos and lack of structure can be helpful as a backdrop to sense, so the sensible and reasonable is more clearly noticed. Imagine a world were everything around is a meaningful sign, a message, a symbol, a piece of information. Too much information will make it harder to find the interesting pattern, the right message, the needed sense in a sea of sense, so to speak.”

(25)

“Truth is relative for a relativist, or is it? With logic, you could say that what the relativist believes is true, that is, that truth is relative, is also a relative fact, so it can’t be true that truth is relative, because for a relativist, everything depends… So, sometimes also a relativist will believe an absolute truth.

But that is twisted logic, and no refutation of relativism.

Truth, fact, opinion, meaning, reason, cause, effect – which of these can be dealt with in a relativist discourse, as their validity and usefulness is not dependent on their being abolutes?

Say that somebody tells you [add your own example]…

Is this a statement that can only be used on the premises that we are either operating in a common sense setting where things are true or false, or on the contrary, we are both agreeing that relativist statements are possible? Is a middle way possible, where one person is operating in common sense-mode, and the other is acting as if everything said is a matter of opinion?”

(26)

“Subjektiv erfarenhet:

Hemma när jag var väldigt liten lärde jag mig av mamma namnen på alla växter och djur runt huset och i naturen, samt verktygen och språket man behövde för att arbeta i trädgården, köket och syrummet, och metoderna för att ta hand om sin ekonomi och sin korrespondens. Av pappa lärde jag mig namnen på metaller, gaser, salter, polymerer, vätskor, mineraler och träslag som fanns i verkstadsförrådet, samt verktygen och språket för att arbeta i källaren, snickarboden och garaget, och metoderna för att använda sin nyfikenhet och hitta lösningar på problem. I skolan var det sedan på den tiden ännu inte omodernt att plugga fakta och lära sig regler och terminologi.

Subjektiv känsla:

När jag träffat på barn i skolåldern som inte har fått bekanta sig med vad saker och ting heter i seriösa sammanhang, eller vuxna (t ex deras lärare eller föräldrar) som har försummat att lära ut det därför att de själva inte kan något eller bryr sig om den där natur-kulturverkligheten omkring oss tillräckligt mycket för att vilja ha språk och begrepp för den, blir jag förvånad, sorgsen och upprörd. Till och med mina egna styvbarn hade för vana långt upp i skolåldern att kalla alla metallförmål för “järngrejer”, som om det inte var någon större skillnad på vad man kunde räkna med att saker i rostfritt och annat stål, mässing, koppar eller aluminium, osv hade för egenskaper. Det är ju som att tro att socker och salt är utbytbara i matlagningen.

Åsikt:

Alla barn och vuxna mår bra av att ha tillgång till fungerande språk och begrepp för att kunna tänka och agera så bra som möjligt – och självständigt. Ju tidigare man lär sig vad saker heter “på riktigt” ju bättre. Annars behöver man ju lära om senare, när det blir svårare och när man har så mycket annat att lära sig. Och så blir man kanske beroende av andras auktoritet och kunskaper, även för rätt enkla grejer.

Påstående:

Det är i humanisternas (inklusive pedagogernas och jämlikhetsideologernas) intresse att man introducerar naturvetenskap, teknik och matematik för barn på ett vetenskapligt sätt, och inte rör ihop det med kultur (konst, musik, litteratur, teater, dans, etc), religion och politik.

Humanister intresserar sig för språk, inte sant?”

(27)

“A few years ago, when in an altered state of mind (not induced by meditation, nor by drugs, but by sleeplessness and extreme stress) I experienced this radical skepticism and doubt about the self and the world. For several hours I sat pondering those great philosophical questions, as if they were deadly serious quests and important to solve there and then, by me: “who am I, and who is doing the thinking inside my mind? Is the outside world real, or just an illusion that exists just because and when I happen to think it is there? or am I maybe an illusion inside the world, existing only when other intelligent beings are thinking of me?” etc.

My understanding is that the “separate, bounded, rational” part of our individual mind is rather small – compared to all the other stuff of various origin that is stored in our memories and necessary for performing that great illusionist show of the self as separate from the rest of the world! The independent, self-structured part of the mind is like the structured content of one single, well-layouted little webpage with its individual url, connected to the whole brain of content on the interwebs… Something else is thinking with our minds, most of the time.

I also believe that we can neither live with the radical doubt – “anything is possible; everything is changing and fluid” – or be permanently aware of the conscious idea that we are connected and totally dependent (socially and culturally), which means much of our thoughts and emotions are conditioned by our surroundings, nor live radically independent and think of ourselves – trying to be – what other folks do not allow us to be! Trying to be something that nobody (neither your neighbour, the deity of your choice, your cat, your favourite politician or a dead grandparent) approves of is impossible for a social being, because it is a sort of lie that you can’t live with.

Our individuality consists of the ability to device some rules for how to say ‘yes’ or ‘no’ to the stuff that is stored in us, and then keep the idea about the coherent self, even if the individual is just another heap of cultural and natural garbage, similar to all the other garbage floating around, but not exactly…”

(28)

“Göra egen etnografistudie som deltagande observatör?!

Litteraturstudie, skriva artikel och/eller material för projektets presentation när de expanderar verksamheten!?

är det ett kommersiellt eller ideellt koncept?

vad står det i ansökan till och beslut av Arvsfonden?

att använda färger som symboler för noter träffade jag på hos min första pianolärare.

andra samband mellan färg och toner är fenomen och tankegångar som ligger nära synestesieffekter

Skriabin och hans ideer om färgorglar

Många sätter likhetstecken mellan mood och färg

Boomwhacker colours är ett annan pedagogisk spelmetod för barn”

(29)

Lyrics by: Carly Simon
Music by: Carly Simon
(1972)
 
 am7 – C

 (intro 8 bars)
 
You (am7) walked into the (am7) party
Like you were (F) walking on(G)to a (am7)yacht
Your hat stra(am7)tegically dipped be(am7)low one eye
Your (F) scarf it was (G) apri(am7)cot

You had (F)  one eye (G) in the (em7) mir(em/G)ror
(am)As you (F) watched yourself ga(C)votte
And all the (G) girls dreamed
That (F)  they’d be your partner
They’d be your partner, and….

(C) You’re so vain
You (dm7) probably think this song is a(C)bout you
You’re so (am7) vain
I’ll (Fmaj7) bet you think this song is a(G)bout you
(G7) Don’t you? Don’t you?

You (am7) had me several (am7) years ago
When (F) I was still (G) quite na(am7)ive
Well you (am7) said that we made  such a (am7) pretty pair
And (F)  that you would (G) never (am7) leave

But you (F) gave a(G)way the (em7) things (em/G) you (am) loved
And (F) one of them was (C) me
I had some (G) dreams
They were (F) clouds in my coffee
Clouds in my coffee and….

(C) You’re so vain
You (dm7) probably think this song is a(C)bout you
You’re so (am7) vain
I’ll (Fmaj7) bet you think this song is a(G)bout you
(G7) Don’t you? Don’t you? Don’t you?

(instrumental)

I had some (G) dreams
They were (F) clouds in my coffee
Clouds in my coffee and….

(C) You’re so vain
You (dm7) probably think this song is a(C)bout you
You’re so (am7) vain
I’ll (Fmaj7) bet you think this song is a(G)bout you
(G7) Don’t you? Don’t you?

Well I (am7) hear you went up to (am7) Saratoga
And (F) your horse (G) naturally (am7) won
Then you (am7) flew your Lear jet up to (am7) Nova Scotia
To see the (F) total e(G)clipse of the (am7) sun

Well, you’re (F) where you (G) should be (em7) all (em/G) the (am) time
And (F) when you’re not you’re (C) with
Some underworld (G) spy
Or the (F) wife of a close friend
Wife of a close friend, and….

(C) You’re so vain
You (dm7) probably think this song is a(C)bout you
You’re so (am7) vain
I’ll (Fmaj7) bet you think this song is a(G)bout you
(G7) Don’t you? Don’t you?
 
© 1972 Quackenbush Music Ltd.

(30)
In sociology, the iron cage is a term coined by Max Weber for the increased rationalization inherent in social life, particularly in Westerncapitalist societies. The “iron cage” thus traps individuals in systems based purely on teleological efficiency, rational calculation and control. Weber also described the bureaucratization of social order as “the polar night of icy darkness”.[1]
The original German term is stahlhartes Gehäuse; this was translated into “iron cage”, an expression made familiar to English languagespeakers by Talcott Parsons in his 1958 translation of Weber’s The Protestant Ethic and the Spirit of Capitalism.[2] This translation has recently been questioned by certain sociologists and interpreted instead as the “shell as hard as steel”.[2][3]
Weber wrote:
In Baxter’s view the care for external goods should only lie on the shoulders of the ‘saint like a light cloak, which can be thrown aside at any moment.’ But fate decreed that the cloak should become an iron cage.”[4]
Weber became concerned with social actions and the subjective meaning that humans attach to their actions and interaction within specific social contexts. He also believed in idealism, which is the belief that we only know things because of the meanings that we apply to them. This led to his interest in power and authority in terms of bureaucracy and rationalization.”
(31)
2 bananer (väl mogna)
2 dl socker
2 ägg
3 dl vetemjöl
50 g margarin
1 dl mjölk
1 1/2 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker
1 tsk kardemummakärnor
1-2 tsk mald ingefära
en gnutta kanel och/eller mald muskot
(32)
“15 januari 2010
sitter uppe och läser och skriver till fyratiden
blir väckt tidigt av katten som spyr hårbollar på sängkläder och golv
bakar matbröd och efterrättspaj, välter en bunke med ägg över kläderna och köksmattan
läser färdigt boken
kör två tvättmaskiner med kläder, filtar och mattan
diskar allt som samlats under en vecka på bänken
köper några antika tallrikar på Tradera-auktion”
(33)
“16 januari 2010
mailar en handlare jag köpt några antika tallrikar av på Tradera och reder ut vilket bankkonto betalningen skall sättas in på
plockar om i köksskåpen så att det blir mer logiskt var specerierna står och så att det får plats mer porslin
mailar Michael och föreslår att han lägger in en länk på sin hemsida till den långa essä om musikvetenskap, postmodern relativism och feminism han publicerade för ett år sedan i en online-tidskrift, så att det blir lättare för folk som kan ha nytta av den att hitta artikeln
läser “Enchanted Glass” av Diana Wynne Jones”
(34)
“Kursledaren har ett öppet och empatiskt förhållningssätt, och har bland annat från sin vetenskapliga och konstnärliga bakgrund stor erfarenhet av att arbeta i utforskande processer, där fokus är på icke-värderande insikter om verkligheten, och där syftet är att komma fram till väl förankrade lösningar på praktiska problem och rimliga tolkningar av tillgänglig information. Kursen kommer att utgå från deltagarnas egen bakgrund och erfarenhet både av klientsamtal och vardagliga situationer där hälsa, livsstil och förändringsbehov diskuteras människor emellan, och vi kommer i grupp och enskilt att träna på att lära oss se, höra och förstå hur dessa samtal upplevs och fungerar både när man är i klientpositionen och i rådgivarpositionen, genom rollspel och verkliga exempel på önskvärda livsstils- och hälsoförändringar. Ett genomgående tema i kursen kommer att vara en metaanalytisk process, nämligen att tillämpa MI-tänkandet i den egna utbildningsprocessen, och reflektera över det egna förhållningssättet till kursens krav på deltagande, “commitment”, motivation, prestation och förändring!”
(35)
“Audiovisual Memory in Film
What role do songs and music play as memory objects in the movies? Given the growing interest of cinema and media studies in embodied spectatorship, this presentation will revisit conceptions of film not only as a new medium for audiovisual recollection, but also as a central venue for individual and cultural memory that is rooted in a new sensory experience. Drawing on Benjamin and Bergson, the lecture will present and discuss examples of how the invitation to “haptic seeing” in the movie theater can combine with music’s call to a “haptic hearing” that draws on the seemingly elusive materiality of sound.”
(36)
10. Hur låter det om man spelar eller sjunger de sju tonerna A H C D E F G A? Svar: det låter som en mollskala. Det är en så kallad ”ren moll”, och den skall spelas likadant fast baklänges om man från den ljusaste tonen vänder och spelar nedåt igen och stannar på det mörkaste A:et: A G F E D C H A
11. Vad är en skala? Svar: det är vad som hörs om man spelar en följd av toner som ingår i ett visst bestämt mönster för spelade respektive överhoppade toner inom oktaven. Olika skalor har olika mönster. Det finns flera sorters mollskalor, och några av dem har olika mönster beroende på om man spelar från ljusa till mörka toner (uppåt) eller från ljusa (”höga”) neråt mot mörka (”låga”) toner.
12. Vad finns det för andra skalor? Svar: den vanligaste skalan i västerländsk musik idag är durskalan. Sedan finns det förutom dur och moll några lite speciella skalor som kan vara bra att känna till, t ex den kromatiska skalan (=alla tolv tonerna i oktaven) och den pentatoniska (=fem toner inom en oktav, t ex de fem svarta tangenterna på pianot). Inom folkmusik, både europeisk och utomeuropeisk, finns det otaliga system för hur man använder tonförrådet – som där inte alltid är begränsat till våra bestämda tolv tonhöjder inom oktaven – för att spela enligt skal- och melodi-mönster av olika slag. Inom jazzen har man för vana att både hitta på egna skalor och använda skalsystem som utvecklats i andra sammanhang och andra tider. Gammal och nyskriven kyrkomusik utgår också delvis från andra skalor än bara dur och moll.
13. Hur låter en durskala? Svar: spela eller sjung tonerna C D E F G A H C! 
14. Finns det några andra durskalor? Svar: egentligen inte – det finns några andra skalor som har en dur-liknande karaktär, men man brukar bara räkna med en enda durskala. Däremot kan man flytta hela mönstret av spelade och överhoppade toner, så att det startar på en annan ton än C. Då får man en durskala i en annan tonart.
(37)
“Will maybe not meet him at all, after all. Perhaps because I told him honestly that he should get out and listen to the (other) birds, instead of sitting at home all day staring at the computer screen… Also, I probably just can’t pretend well enough for deluding myself into trying, that I really am interested in making a good impression on new people, at this point in life.”
(38)
“Without the narcissistic (and probably financial) need of recognition, he could perhaps have stayed a harmless “savant”, a handicapped artist, able to play and compose with ease, to express his strange inner world through recycled and pastisched bits of the music that influenced him. Now, he counts his value as an artist in the number of Myspace friends who worship his music and post comments on his pages, the number of artists who say they are happy to collaborate with him, the number of local newspapers that have run articles about him, and, always, the value of being from a family of “great” musicians, and having had “great” teachers. I can’t imagine his music has benefited from all this crap he thinks is important for his image. But, at least he works hard for it! There are no free lunches:
Went to the nearest supermarket. Bread, milk, grapefruit juice. The usual. In between the vegetables and the meat department stood a table with Easter delicatessen – a smorgasbord for all. The queue was long. I didn’t want to eat anything at that time of day, or at that place, so I got my things and paid, thinking that I probably paid for a part of their “free” Easter party, too, with the slightly higher price this nice and customer-friendly store puts on milk and everything, compared to the competing stores at the mall.
Happy Easter Visions to you all, and Patrick’s Days, and whatever,…”
(39)
“We have an art historian in the group – poor thing. It took a while before she understood that she didn’t have to walk around and make clever comments about people’s pictures, and say how artistic this or that was (I got a couple of comments about the “sonority” of my colours), or try to find out what everybody else think of certain famous painters… Now she is much more relaxed, and struggles with her craft instead of going on about her opinions.  There also was a young “artist” in the group. She quit, probably because B pointed out that her conduct was unacceptable. The silly girl usually walked in half an hour or more late, and somehow expected to be excused for anything odd or disrespectful she did or said, since she believed she already could paint really well (not true!), and because her husband is (she said) an established painter…
I am very grateful that I have had the chance to go through the “what is art” (what is music) phase already, in the music discussions with you all and in the flame wars in the forum. It’s much easier to relate both to the painting and the composing now, without the insecurity of wondering whether one should try hard to be an artist – or just let it happen, through hard work, instead. If I only could work as much as I want to. That’s the problem for most of us, I believe. Not enough time, not enough energy.”
(40)
Suffering the gloom, inevitable as breath, we must further accept this fact that the world hates: We are forever incomplete, fragments of some ungraspable whole. Our unfinished natures — we are never pure actualities but always vague potentials — make life a constant struggle, a bout with the persistent unknown. But this extension into the abyss is also our salvation. To be only a fragment is always to strive for something beyond ourselves, something transcendent. That striving is always an act of freedom, of choosing one road instead of another. Though this labor is arduous — it requires constant attention to our mysterious and shifting interiors — it is also ecstatic, an almost infinite sounding of the exquisite riddles of Being.”

(lost and dead link, sorry http://chronicle.com/temp/reprint.php?id=t5wqrs9hpxt70zjz3bv348pqg1hcxz0r  )

blogga mycket och blogga som andra

Ämneslistan

Day 01 – Introduce yourself
Day 02 – Your first love
Day 03 – Your parents
Day 04 – What you ate today
Day 05 – Your definition of love
Day 06 – Your day
Day 07 – Your best friend
Day 08 – A moment
Day 09 – Your beliefs
Day 10 – What you wore today
Day 11 – Your siblings
Day 12 – What’s in your bag
Day 13 – This week
Day 14 – What you wore today
Day 15 – Your dreams
Day 16 – Your first kiss
Day 17 – Your favorite memory
Day 18 – Your favorite birthday
Day 19 – Something you regret
Day 20 – This month
Day 21 – Another moment
Day 22 – Something that upsets you
Day 23 – Something that makes you feel better
Day 24 – Something that makes you cry
Day 25 – A first
Day 26 – Your fears
Day 27 – Your favorite place
Day 28 – Something that you miss
Day 29 – Your aspirations
Day 30 – One last moment

Hittills har jag sett att det bloggas efter denna ordning hos Julia, Mymlan, Yrkeskvinnan.

Lillstrumpa

(tack för lånet, Oscar! jag behöver inte en udda piratstrumpa, så den har bara legat här i röran på skrivbordet sedan ni var här i juni – skickar tillbaka den glömda i morgon!)

listigt värre

Såg en vandrande lista hos bloggen Syster Dyster men tänker inte kattpasteja den och fortsätta i samma oförändrade anda. Här är en kraftigt redigerad version:

1. Vad tänkte du när du såg dig själv i spegeln sista gången i går kväll?
tänkte att jag har långt hår och trivs med det

2. Hur mycket smycken har du på dig?
inga, det är läskigt med smycken, de kliar och nyps, och skramlar

3. Vilket ord rimmar på “Hej!”?
nej

4. Favoritställe?
en rödmålad trätrappa med utsikt över vatten i norra skärgården – har inte varit där sedan 1972, och möjligen var inte trappan röd längre ens då

5. Vem på missade samtal-listan på telefonen ger dig dåligt samvete?
en person som saknar email och som jag misstänker vill träffa mig för att prata fast jag inte har orkat kolla vad hen vill

6. Vilken är din ringsignal på mobilen?
intro plus några sångrader från “Well You Needn’t” : You’re talkin’ so sweet, well you needn’t.You say you won’t cheat, well you needn’t. You’re tappin’ your feet, well you needn’t. It’s over now, it’s over now…

7. Vad ser du för program/webbläsarfönster på datorn just nu?
safari: blogger, facebook, inboxen, google reader, twitter, wikipedia, google
övrigt: adium, finder

8. Reflekterar du över vem du är, eller accepterar du andras stereotypa definitioner av dig?
jag tänker, alltså finns jag

9. Vad är det för märke på skorna du helst använder?
asics kayano, men jag misstänker att de fixerar själva foten för bra och därför inte är bra för trasiga fotleder, eftersom den vänstra inte läker som den ska efter att jag trampade snett och ramlade ner från ett trädäck hemma på tomten i början av sommaren

10. Ljus eller mörk choklad?
gärna blandad, men annars oftast mjölkchoklad av den inte alltför söta sorten (Marabou är frånstötande numera), och någon enstaka gång vit choklad med hasselnötter

11. Vad tycker du om personen du fick denna enkät av/hittade denna enkät hos?
av någon anledning har jag nog alltid avstått från att formulera en åsikt om henne ens inför mig själv, eftersom det verkat bäst så – hon är den hon är, och det skall inte jag tycka vare sig bu eller bä om

13. Vad gjorde du vid midnatt?
övningssjöng en jazzlåt från 30-talet, med förprogrammerat komp från ett keyboard

14. Vad står det i ditt senast mottagna SMS?
du har ett paket att hämta

15. Var ligger din närmaste badplats?
vid Trälhavet, men jag har aldrig badat där – allra närmast är faktiskt en liten insjö, men den har jag också avstått

16. Vilket språk använder du mest?
skriftspråk

17. Till vem sa du “jag älskar dig” senast?
sådant säger inte jag

18. Vilket djur rörde du senast?
har en katt

19. Hur många olika sorters mat och dryck har du i förråden?
det mesta av vanliga grejer, utom vin och tårta

20. Hur många facebookvänner har du och varför?
jag samlar på kontakter från olika kretsar jag varit aktiv i och 110 är dagsnoteringen – det varierar lite med de som ibland avaktiverar sina konton men sedan kommer tillbaka

21. Vilken del av ditt liv har varit bäst hittills?
de okomplicerade bubblorna av omedelbar glädje, meningsfull gemenskap och framtidshopp man befinner sig i tillfälligt då och då, särskilt under ungdomen – fast “bäst”, nja, jag vill nog ha ut mera av livet än så, det får inte vara för enkelt, liksom

22. Din värsta fiende?
samhället?

23. Vad har du för skrivbordsbild på datorn just nu?
förra sommarens enda röda ros på klängrosen som målarfirman trampade ner när de målade om husen i år – fast nu har rosorna kommit tillbaka!

24. Vad var det senaste du sa till någon?
hej då

25. En miljon dollar eller förmågan att läsa andras tankar?
försök inte – jag hör vad du tänker egentligen!

26. Gillar du någon särskild lite mindre än de förtjänar?
ja

27. Senaste musikstycket du lyssnade på?
jag sjunger och spelar mycket oftare själv än jag lyssnar på andras inspelade musik, så jag vet inte vad det kan ha varit

Sunshine Award

1. Lägg upp bilden på din blogg
2. Ge utmärkelsen till tolv av dina bloggvänner,
länka till dem och tala om för dem att de har fått utmärkelsen
i en kommentar på deras sida.
3. Länka till den som har gett dig utmärkelsen.
4. Ta hem awarden om du vill, eller låt bli.

Tack Syster Dyster för den solskensfina blomman! Du är verkligen den vän som har känt mig längst! Så att vi hittade varandra igen på ett sådant här ställe är helt logiskt. Från den ena sandlådetiden till den andra. Eller tredje. Först när vi själva var barn, sedan när vi hade egna små barn (även om det var ett ganska kort möte bland leksaker och smörgåsar på en gräsmatta). Förhoppningsvis kommer vi att kunna återträffas även utanför den digitala lådan så småningom. Om inte annat så lär det kanske bli i den fjärde ålderns sandlåda – något arbetsterapisammanhang på ålderns höst?

Jag har inga direkta bloggvänner av det slaget som hoppar runt och postar dagliga kommentarer hos varandra, men sänder klonade solskensblommor vidare med referenser till några bloggar jag brukar läsa:

Mat och blommor — en flicka i sina bästa år som skriver så bra om livet, mat, böcker, blommor och viktiga dagsfrågor, och som trots en nedbrytande sjukdom kom iväg på en långresa förra året till intressanta platser som jag nog aldrig kommer att orka besöka.

Skriet från vildmarken — intressant människa, som skulle ha kunnat vara min klasskamrat i Växjö om jag hade börjat på folkhögskolan direkt efter gymnasiet och inte drygt tio år senare.

Kurvigheter — Klara Tovhult, en klok människa i Piratpartiet, som möjligen också har gått på samma folkhögskola i Växjö? Jag har glömt att fråga henne om det.

Isabelle Ståhl — grönglittrande ungt partydjur, med ögon känsliga för betongrealistisk poesi av den storslagna, wagnerianska sorten.

Sanna Rayman — egensinnig ledarskribent med ett varmt hjärta och en vass penna.

Mary — vänlig storbloggare från andra sidan kommunen.

Copyriot — doktorerar på någon fråga om musikdistribution och ekonomisk historia, och intensivbloggar om allt han läser och tänker i olika ämnen, ibland med dagsaktuella debatter som orsak eller följd.

Giraffen197 — bildskön svenska i Bryssel som är mera aktiv på Twitter än som bloggare.

I Dur och Moll — en svensk musiker som emigrerat till Bibelbältet i USA och som bloggar lite sporadiskt om familjelivet och kompositionsjobben.

Julia Skott — välsminkad och slagfärdig journalist (alla vitsar om hennes efternamn är antagligen redan publicerade, så jag säger inget mer). Det dröjde bra länge från det jag började läsa bloggen innan jag fattade att Julias mor ju är kollega med en av mina naturvetarkompisars mamma.

Vi som aldrig sa sexist — gruppbloggande individer förklarar och beskriver, om gamla normer och nya försök (och misslyckanden) som rör sig på gränsen mellan kropp och samhälle.

Marcin de Kaminski — internetaktivist med kompetens både i människovård och behandling av digitala illusioner.