Vattenskoter verkar vara ett bra redskap för yrkessjöfolk som behöver en liten och smidig farkost som går extremt fort och kan manövreras in på grunt vatten. Fungerar säkert utmärkt bra för patrullering och sjöräddning. Men när vattenskoter används för nöjes skull av hänsynslösa vattenturister är det är ett vidrigt och onaturligt inslag i badviken eller segelleden.
Jag är uppvuxen med att man självklart är trevlig, hjälpsam och tolerant mot andra när man vistas på sjön eller i en hamn. Det betyder att jag ställer krav på mig själv att utan att gnälla tolerera vattenskidåkare utanför badstället, klantiga seglare på fjärden, dryga motorbåtsförare vid bryggan, störande småbarn som cirklar runt med motoriserad gummijolle i gästhamnen, och allt annat man råkar möta. Behöver de assistans av något slag, t ex bogsering eller hjälp med förtöjningen ställer jag upp.
Men jag har en gräns. Folk som kör vattenskoter för sitt eget nöjes skull har jag ingenting alls gemensamt med. De kommer körande med bilen och ett släp med skotern på, sjösätter leksaken och bränner iväg varv på varv med tjutande motor och sprutar vatten omkring sig. Så in till bryggan igen, skriker hysteriskt om hur underbart det är att köra på vattnet, tar med sig ett barn ut ett par varv på sjön igen, kommer in efter några minuter. Upprepar. När de tröttnar tar de upp farkosten igen och sätter sig i bilen. Inte en blick på sjön eller naturen. Inga ord om att det är vackert där de är. Ingen tid att stanna upp och lyssna på sjöfåglar eller förstå hur havet eller insjön används av andra människor och djur. Inte fattar de att de skrämmer andra varelser och riskerar att köra över badande människor och fåglar. Inte ser de att vattnet från skotern sprutar rakt ner i någons jolle och att ägaren måste hoppa ner i den för att ösa den.
Så jag vänder demonstrativt ryggen till om jag möter en vattenskoteråkare på en brygga.
Skönt att höra att det finns flera som vågar säga vad de tycker om vattenskoteråkandet. För en del år sedan fanns det väl ett generellt förbud mot att köra på både insjöar och i havet? Då, och innan förbudet infördes diskuterades problemet i alla fall rätt öppet och det fanns en viss konsensus om att man inte borde blanda vattenskotrar med badande eller med andra typer av fritidsfarkoster.
Jag hade sånär missat det här med vattenskotrar men satt på första parkett när en kille sjösatte sitt monster, backade ner trailern på en ramp, parkerade bilen och satte full fart – sådär 30-40 knop gissar jag. Om detta tyckte jag INTE, det är ett oskick och jag känner mig som en sur gammal tant. Jag är väl en sur gammal tant då. Chockerade andfamiljer flydde med sina ungar. Jag kan inte heller påstå att jag är så förtjust i jättelika plastmonster med brats som lånat pappas båt (eller om det kanske är pappa själv som är ute och åker). Nä, tacka vet jag att guppa fram i långsamt mak, gärna i en roddbåt eller en optimistjolle. Har små funderingar på att skaffa en Stortriss och göra små dagsutflykter på Värtan. Annars är en favoritsysselsättning att ta en fika på sjömacken i Djursholm. Det är väldigt skoj att beskåda arga människor som försöker förtöja sina båtar mer eller mindre framgångsrikt. Så snäll är alltså jag!
Men du. Är det verkligen en sport att jöra vattenskoter?