Den här hade vi förmodligen på skiva hemma, eller så köpte jag den själv senare, eftersom Maria Stader var min idol. Hennes röst är den klaraste man kan tänka sig för en skolad sopran som skall kunna sjunga opera och konsertarior och överrösta en orkester. Nästan ingen sångerska låter så här idag, och inte då heller. Det är goda anlag och fin belcantoträning efter den gamla skolan som gör det möjligt, antar jag. När jag var tio år och härmade det hon sjöng kanske jag kunde åstadkomma en klar sopranton. Bara några år senare var jag definitivt mera på väg att bli en djup, komisk alt än en hög, lyrisk sopran…

och så den “låt” jag lyssnade på antagligen allra flest gånger under en period i 10-årsåldern när jag äntligen hade övertygat mina föräldrar om att jag klarade av att hantera deras fina hifi-skivspelare på egen hand, och slapp använda den gamla radiogrammofonen som de hade tyckt jag kunde spela mina barnskivor på.

Spotify-länkar – Maria Stader sjunger Mozarts “Exsultate, Jubilate” och Ferenc Fricsay dirigerar radioorkestern i Berlin (1954):

första delen
andra delen
tredje delen
fjärde delen

det fanns en enda video på youtube med detta verk när jag letade