I en Brännpunktsartikel i Svenska Dagbladet i lördags skriver fil dr Tanja Bergkvist följande:
“Vetenskapsrådet är den största statliga finansiären av grundforskning vid svenska universitet, högskolor och institut. Nyligen kritiserade jag genusidéernas inflytande över svenska förskolor – men det stannar inte där.
En liten klick experter i det här landet som fått oproportionerligt stort inflytande har nämligen som uttalad målsättning att ”genusperspektivet” ska genomsyra all privat och offentlig verksamhet i landet, så även forskningen.
Inom Vetenskapsrådet finns en särskild genuskommitté med uppgift att ”verka för att genusperspektiv får genomslag i forskningen”. En sökning i Vetenskapsrådets projektdatabas ger en tydlig bild av hur långt genusvansinnet gått.
Rådet har beviljat över en halv miljon kronor för ett treårigt projekt inom musikvetenskap med titeln ”Trumpeten som genussymbol” (dnr 2008-528), där man bland annat ska ”problematisera begreppen manligt och kvinnligt och undersöka närmare de föreställningar som är verksamma och skapar trumpeten som markör för manlighet.”
Projektbeskrivningen talar för sig själv, jag citerar några utvalda delar:
(…)
Jag utgår ifrån att jag skulle få stöd på liknande sätt om jag gör en projektbeskrivning i matematik där jag kan ägna tre år åt att studera flerdimensionell analys ur ett genusperspektiv, till exempel hur matematiken som vetenskap omedvetet genom sitt bruk av variabler och normer befäster stereotyper och förstärker den i samhället rådande könsmaktsordningen.”
Därefter följer hennes satiriska text om hur en ansökan om bidrag till matematikforskning med genusperspektiv skulle kunna se ut. Observera att hon ingenstans i sin artikel diskuterar den musikvetenskapliga forskning som hon blev så upprörd över att läsa om hos Vetenskapsrådet. Musikforskarens ansökan anses kunna “tala för sig själv”, dvs doktor Bergkvist förutsätter att alla SvD-läsare kommer att tycka att texten är lika komisk och tecken på galenskap, flum och politiskt styrning av vetenskapen som hon själv upplevde den. Hon bygger alltså sin argumentering och sin debattartikel på att citera ett långt stycke av vad en icke namngiven (men lätt identifierad) musikhistoriker har skrivit i en ansökan till Vetenskapsrådet, och har inte mycket övrigt att komma med, förutom sin upprördhet. I sina repliker bland de >500 läsarkommentarerna till artikeln kastar doktor Bergkvist ur sig påståenden om att det kanske är bäst att hålla tyst, för annars kommer väl Vetenskapsrådet att låta Säpo kontrollera henne! Eh?
Det hela är väldigt osmakligt (och ganska sorgligt), inte minst därför att kritiken mot att genusperspektiv idag är så vanligt (närmast ett krav) på många områden exemplifieras med en enskild forskares egna ord, utan att denna forskningsmedelsansökan sedan diskuteras ur ett ämnesrelevant perspektiv. Vad är det som säger att det är extra “galet” med genusperspektiv inom trumpetforskningen? Jag tycker det verkar som ett rimligt perspektiv, särskilt om man ser det historiskt. Varför anta att just detta projekt är typiskt för svensk genusvetenskap? Jag kollade upp det, och det tycks vara ett arbete som bedrivs i samarbete med forskare på ett universitet i Skottland. Varför anta att denna forskare överhuvudtaget har haft kontakt med och influerats av de svenska genusvetare som doktor Bergkvist och andra tycks vara så fientliga till? Det finns en hel egen internationell genusvetenskaplig tradition inom musikforskningen, som inte alls har särskilt mycket gemensamt med vad som diskuteras inom svensk politisk eller akademisk genusteori.
Bara tyckanden, känslor, associationer och citat räcker inte för att övertygande bevisa att någonting är rätt och rimligt eller fel och galet. Det trodde jag faktiskt att en matematiker kunde antas känna till.
Så där rent mänskligt kan det ju också vara trevligare om man frågar om lov (eller åtminstone funderar över de juridiska konsekvenserna) innan man hänger ut en enskild vetenskapsman (kvinna) till allmänt åtlöje i pressen. Det här liknar förtal, på det viset att musikforskaren i fråga genom Tanja Bergkvists artikel behäftas med en koppling till politiserad svensk genusvetenskap som jag inte är säker på att hon har. (Jag känner henne inte alls, och har idag inte heller speciellt mycket kontakt med några andra kretsar av musikvetare, så mina synpunkter här är helt obundna av eventuella vänskaper och andra lojaliteter.)
En företrädare för svensk musikvetenskap, fil dr Jacob Derkert, reagerade på doktor Bergkvists debattartikel genom att publicera ett blogginlägg som diskuterar problemen med artikeln. Han skriver:
“Artikeln befinner sig argumentativt helt och hållet på den ideologiska arenan, men har ändå vissa vetenskapliga attribut: Författaren är fil. dr, om än inte i genusvetenskap eller ens inom det humanistiskt-samhällsvetenskapliga område där genusvetenskapen har sin starkaste förankring, utan i matematik. Diskussionen rör det vetenskapliga värdet av en viss forskning, vilket i normala fall hade inneburit inslag av en vetenskaplig argumentation – även om det inte nödvändigtvis hade stannat vid detta. Men kritik av ideologiska inslag i en vetenskaplig (eller förment vetenskaplig) aktivitet bör normalt ske genom att man dels visar det ur vetenskaplig synpunkt skeva i ett resonemang, dels att man på något sätt identifierar och inringar dess ideologiska element. /…/ Forskning med genusperspektiv bör lika lite som någon annan verksamhet dömas i sin helhet utifrån en enskild yttring. Om författaren hade haft en väl argumenterad kritik av tillämpningen av genusaspekter i Trumpeten som genussymbol – vilket inte är fallet – hade denna inte per automatik kunnat hävdas gälla all forskning med genusinslag. Inte heller hade man utifrån ett enskilt fall på ett rimligt sätt kunnat dra slutsatser om ett systemfel när det gäller tilldelningen av medel till genusinriktade projekt.”
Uppdatering:
Video med Tanja Bergkvist, där hon pratar om sina åsikter om genuspedagogik på dagis:
—
svenska bloggar finns bl a på intressant.se
Många bloggar har diskuterat trumpetforskningen och artikeln i SvD, bl a
1.“Trumpetforskning med genusperspektiv” av the real Mymlan
2. “Genusspecifika toner hos trumpeten” av Eva Westerberg
3.Genusvetarhatet på Svenska Dagbladet av Tysta tankar
andra inlägg om trumpeter: A little adventure with two trumpets and a vase
Tur att sådana som Tanja finns så att detta genustrams får sitt slut.
Men, Herreminje, var har de hittat bruden?
Kul att se iallafall.
/ Karin
Tack fär videon –
Jaha, det är DEN Tanja Bergkvist som har skrivit artikeln! Nu klickar det. Hennes högerideologiska stolligheter har man ju läst förut, och det ligger helt andra agendor bakom än vad som framkommer i debattartiklen. Hon påstår sig stå för vetenskap när hon står för biologistisk konservatism, helt enkelt.
En forskare som har något att komma med klarar nog en sådan här grej. Jag har bara träffat Verena en gång för många år sedan, på ett doktorandseminarium i Göteborg, och jag känner inte alls till innehållet i eller kvaliteten på hennes forskning – men det gör nog inte så många andra heller som har uttryckt åsikter om den. Tiden får visa om det var värt forskningsanslaget och om frågeställningen var vettig och fruktbar. Det är knappast min sak att döma om det. Jag är inte insatt i ämnet.
Jag tycker nu faktiskt lite synd om Tanja Bergkvist för den uppmärksamhet hon har fått i media. Särskilt sedan jag hittade videon (bifogad) där hon blir intervjuad om sin syn på genuspedagogiken i förskolan.
Tack för en av de få vettiga kommentarerna till denna vanvettiga hetsjakt.
Är själv fil. dr (i datalogi) och skulle aldrig komma på tanken att amatörbedöma ett post-doc anslag i humaniora från VR baserat på den populärvetenskapliga sammanfattningen…
Stackars tjej som blivit uthängd på detta sätt, det är en skam. Lynchningsmentalitet när den är som värst i de nya medierna.
Jag har svårt att acceptera att man behöver forska i instrumentklangers manlighet/kvinlighet då det har lika stor relevans som dr Bergkvists ekvationsexempel.
Vad jag tror är ett bättre område för forskning är val av instrument och hur kvinnor i modern tid använder instrument som inte är traditionellt kvinnliga för att skaffa sig makt i musikvärlden. Stråkinstrument är ett utmärkt exempel på just detta.