Jag följer debatten om IPRED, men har just nu inget att tillägga i sakfrågan, så jag väntar med att skriva något eget om vad som händer i debatten. Att publicera åsikter hit eller dit är heller inte vad min blogg “Beyond Good And Atonal” handlar om. Det finns en kampanjsida – se länken under deras logga överst i högerspalten. Det finns en Facebookgrupp, som idag tycks ha över 25,000 medlemmar.

Uppdatering: alldeles nyss kom det in en debattartikel i SvD av Anders Mildner, som diskuterar hur sociala medier (internetnätverk, etc) gör opinionsbildning utan hierarkistyrd organisation till en mardröm för dagens politiker, som är tränade att debattera med enskilda representanter för motståndarna i en viss fråga.

“Realpolitiskt blir läget ännu mer känsligt eftersom denna arga massa sitter på världens mest kraftfulla verktyg för att föra ut just detta budskap till resten av väljarkåren.”

“Engagemanget – i vilken fråga det än må vara – är bara ett klick bort. Och i många fall räcker det också med det där enda klicket för att aktionen ska ha något slags effekt.”

Som i frågan om kedjebreven är det alltså på sätt och vis alldeles för lätt att delta i en protest av något slag. Man klickar, och så är det klart! Men till skillnad från kedjebrev, så är Facebookgrupper säkrare mätare på hur många och vilka personer som protesterar. Tekniken i det sociala nätverket tar hand om den saken.