Day 26 – Your fears
Det jag fruktar mest av allt är att med förståndet i behåll hamna i en situation där jag försöker kommunicera men ingen vill tro på vad jag säger, alternativt de kan inte höra mig, urskilja samma mönster – eller samma BRIST på mönster i det som andra påstår är meningsfulla sammanträffanden – eller förstå vad det jag säger kan betyda.
Så länge jag inte är ensam om mina tolkningar, känns det bra.
referenser:
Everyone panic. Or not. (Skeptic blogger Idoubtit)
apophenia (förmåga att se mönster)
“As with most human traits, there is a spectrum of appropriateness. Bereft of apophenia, we find ourselves in an unquestioning, patternless existence where everything occurs seemingly without reason. There is no learning from experience: “Once bitten, twice shy,” becomes “Once bitten, never shy,” and the rhythms of the natural world are unappreciated. At the other extreme we find those such as Strindberg, in whose existence objects and events are drowning in meaning and asphyxiated in over-interpretation. Apophenia, in its more benign state provides us a powerful tool to make sense and safety of the world and people around us. In its more extreme forms, however, it is a well-spring of pseudo-science and nonsense, an irrational leap bypassing reason and rationality.” http://www.dbskeptic.com/
Bra att du förtydligade om Strindberg! Min text är som vanligt rätt torftig, med antydningar och länkar snarare än bestämda åsikter, och det stycke jag citerade nämner ju faktiskt inte att Strindberg var helt galen och paranoid under den perioden de syftar på. Men det står i artikeln, förutom att det borde vara allmänt känt. Men sådant skall man ju inte räkna med numera att folk vet, förstås. På gymnasiet när vi läste Strindberg i litteraturhistorien och även spelade en av hans pjäser i sammandrag började jag intressera mig för det här problemet med att en del skapande människor befinner sig på gränsen till vad som betraktas som mentalt friskt och önskvärt – och den Kassandraliknande tragiken i att den som en gång har fått etiketten "mentalsjuk" får svårare att bli trodd när han i "friskt" tillstånd yttrar något som folk inte vill höra. Pjäsen "Fadren" handlar om en man som kanske är galen, men kanske bara utsätts för "gaslighting" (avsiktlig psykning, heter så efter filmen "Gasljus") för att bryta ihop och bli försedd med tvångströja och förlora inflytandet över sitt barns uppfostran.
Paranoian Strindberg upplevde var kanske inte bara en reaktion på alkohol (absint) och allmänt dålighetsliv som utlandssvensk i kombination med en hemsk barndom och eventuella genetiska anlag för att tappa bort eller inte riktigt förstå verkligheten (något på schizofreni-autism-skalan), utan mera en följd av att ha som yrke att använda sin fantasi och därför ha högre tolerans för bisarra tankar och en avsiktligt hämmad förmåga att sätta stopp för associationerna. Att han alldeles på riktigt hade varit förföljd av kritiker och myndigheter för sina frispråkigheter kan ha spelat in för hur han tolkade tecknen när hans hjärna började hitta mönster där inga fanns.
Kommer inte ihåg om jag har läst "Inferno" eller inte, eller om jag bara bygger på andras referat…
Strindberg fick en paranoid psykos. Har ännu inte läst hans bok "inferno" men där ska finnas beskrivet hur det slår över för honom.