Anne Murray – You Needed Me

En sång som verkligen får mig att känna avsky för mig själv för att den går att tolka så att låten frestar en med både känslor av hybris och barnslig tro på det goda, vilket påminner mig om saker i mitt liv som jag kanske helst vill glömma eller bli färdig med, samtidigt som sången är tröstande, eftersom budskapet i den ju är hoppfullt och “upprättande”, men enligt min mening på ett lite motbjudande sätt. Hursomhelst har Anne Murray en fantastisk röst, och utan den skulle sången vara nästan outhärdligt sliskig.

sv text (som jag är skyldig till, men det är nästan preskriberat vid det här laget, och har aldrig framförts, och kopplingen till någon slags verklighet i denna text saknas i stort sett, om någon undrade – det är en vansinnigt dålig text, suck…)

DU TRODDE MIG

Jag föll i gråt.
Du tog min hand.
Jag var konfys.
Du visste allt.
Jag tog en dos.
Du lät mig inte dö,
du väckte mig
fast jag var medvetslös.
Du var mitt enda stöd.
 Du gav mig kraft
att orka upp igen
att våga visa mig
bland folk igen.
Du ställde mig
högt på en piedestal.
Jag sa att jag var
mycket nära änglarna.
Du trodde mig,
vad jag än sa.
Du tror på mig,
varenda dag.
Jag begriper inte varför
du vill rädda mig.
Jag frågar inte,
 men får svar.
Ja, jag stannar nu hos den
som älskar mig, trots allt.
Här hos dig blir
allt jag saknat verklighet.
 Du höll min hand
fast den var kall.
När jag försvann,
snart du mig fann.
Du gav mig hopp
när jag var helt förbi,
och ledde mig
tillbaks till ordnat liv.
Jag kallades “geni”.
 Du gav mig kraft
att orka upp igen… osv.