Vinden blåste en gång i persikoträdens
blommande sirlighet, men
nu är det alldeles stilla
och höst överallt.

Regnet föll för en stund sedan,
– eller är det inte förrän i natt det regnar?
tiden står stilla… –
och har tvättat gator och bilar
rena från damm.

Blixten slår ner – en annan gång –
i någon hög tall eller ask, fast
elden är slocknad nu förstås
och endast ett kallt kolstycke är kvar.

Den röda jorden – bara en liten stenkula,
i allt det här gruset –
sjunker sakta i djupet.
Eller går det fort?

(Maria Ljungdahl, vid ett besök i Djursholm och Saltsjöbaden den 21 oktober 2011.)