Igår blev det den här varianten! Det är bra för kreativiteten och tänkandet att publicera saker – först när man ser det i “tryck” och får kommentarer kommer man på att det finns mer att göra åt det! Så fungerar i alla fall jag. Och så här långt har mitt Mrs Zacharova-recept redan utvecklats nu!
Gårdagens bröd för morgondagen – kan ätas samma dag.
3 dl vatten kokas upp i mikron eller vattenkokaren
3 dl kallt vatten blandas med det varma – kolla med termometer eller handen att det är lagom
50 g färsk jäst eller ett paket torrjäst i en stor plastbunke
rörs ut med de ljumma 6 dl vatten och
2 tsk strösocker
1 dl vanligt vetemjöl
1 dl fint rågmjöl
Låt bunken stå under en handduk tills blandningen har ett skumlager
Rör ner lite olivolja
2 tsk salt
5 dl vetemjöl
5 dl rågmjöl
en näve russin
en halv burk valnötter
mixade frön, “sallads-topping” (solros, pumpa, pinje)
Blanda väl och låt jäsa under handduk tämligen länge, tills bunken är nästan full och det luktar mera vin om det än jäst och mjöl.
Försök sedan hantera degen utan att behöva tillsätta mera mjöl, även om den är obehagligt kladdig.
Den skall delas i två jämnstora bitar och knådas lite lätt, innan den plattas ut i två teflonbelagda långformar.
Låt brödet jäsa i formarna under handduk i minst 30 minuter, gärna på en riktigt varm plats, som ett vattenelement.
Värm upp ugnen till 200 grader (obs! detta är annorlunda mot “originalreceptet”).
Grädda bröden i ungefär 35 minuter. Stjälp upp omedelbart, så de inte blir blöta av kondens i botten av formarna. Rulla in i rena kökshanddukar och låt svalna. Dela i två delar innan de fryses in, så kan man lättare få ner ett bröd i en liten plastpåse, och så blir det enklare att ta fram bara det man behöver för dagen.
(Uppdatering: nästa gång blir det mera russin och inga pinjefrön i degen. Solrosfrön är okej, men pumpafrön gör sig bättre utanpå brödet än i degen. Pinjekärnorna har inte där att göra alls. De förvandlades till små blöta mask-, sparris- eller bambuskottliknande grunkor som inte kändes trevliga i en smörgås.)
Jag lyckade, som första tjej någonsin, få ha träslöjd med killarna. Anledningen var vågar jag berätta nu) att det skulle stickas slipovrar, något som jag insåg skulle gå illa för mig. Rädsla, handlade det om, och petiga syfröknar.
Annars är jag ganska händig numera, om man ska försöka ta hand om ett hus blir man tvungen att lära sig.
Just kökshanddukar har jag inte broderat så mycket mera än den där enda man var tvungen att prestera i slöjden. Och gammalt och ärvt är rätt tunnslitna och enkla grejer i den här familjen (farmor och farfar gifte sig 1908, mormor och morfar 1928, och båda damerna var mera intresserade av musik och böcker än av husliga prestationer). Så jag kör med nyköpta simpla eller skrotfärdiga textilier till sånt grovjobb som bakning. Våra bästa linnehanddukar köpte jag faktiskt på Överskottsförsäljningen för några kronor. Helt utan annan dekor än en tunn blå rand och en svart vapenstämpel i ett hörn…
Ja, jag minns hur du plågades av syslöjden. Men nog var (är) du händig på andra sätt! Träslöjd, keramik, pyssel, målning…
Laborera på bara…maskarna lät sådär.
Solrosfrön är alltid gott, både i och ovanpå.
Finns det ingen människa numera som har vackra, broderade bakdukar? Det har jag, dock sydda av någon äldre släkting eller köpta på hemslöjden.
Jag hittade en kökshandduk som jag sydde i lågstadiet. Kommer du ihåg dem? Orangerandig, handfållad och med både monogram och hank. Heter det hank, det ser konstigt ut.
Syslöjd var aldrig min grej, allt blev snett och vint. Jag klarar iaf av att sticka lovikkavantar och sy för husbehov – gardiner och sånt. Balklänningar skulle jag aldrig ge mig på.