Förra söndagen hade Svenska Dagbladet en rolig ruta av Berglins som kommenterade att det inte bara är staten, telefonbolagen och internetleverantörerna som vet allt om våra åsikter, vanor och personligheter, utan att företagen vi är kunder hos börjar ha besvärande stora register över köpvanor och personliga uppgifter. Idag läste jag en blogg från Daniel Rhodin i Folkpartiet i Eslöv som diskuterar alla varianter av integritetskränkande register och lagen om datalagring och då äntligen även nämner problemet med de “frivilliga” men rätt okända kunddatabaserna. Som Mary Moderatkaramell påpekar är övervakningshysterin (och att folk inte protesterar mera mot den) kanske ett uttryck för en kollektiv rädsla, som media (och politiker, antar jag?) bör ta ansvar för att lindra genom att balansera eländesrapportering med reportage och notiser som inte är så hårt vinklade på katastrofer, hotbilder och maktlöshet.